Tom Arnbom - värdet av vilda djur

I början av oktober deltog jag i ett seminarium vid Rovdjurscentret i Järvsö där det presenterades flera olika sidor av vad de vilda djuren är värda. Det handlade om allt från jägarens perspektiv till rovdjursturism, inklusive skador på skogsindustrin. Även om det finns skilda åsikter om hur vi ska "nyttja" de vilda djuren, så är ett säkert, och det är att djuren är värdefulla på många olika sätt.

Det handlar om flera miljarder kronor på både plus- och minuskontot. Det handlar om rekreationsvärde, djuren som spetsattraktion för turister, köttvärde och betesskador på jord- och skogsbruk. Det är ganska otroligt att vi kan diskutera olika möjligheter för "nyttjandet" av djur, något som vi inte ens kunde drömma om för hundra år sedan. Då var det en helt annan bild.

I Sverige var viltstammarna riktigt körda i botten, exempelvis för älg, rådjur och bäver. Vildsvin och dovhjort var också fåtaliga, bara för att nämna några arter. Tack vare en lyckad viltförvaltning ihop med ett skogsbruk som bjöd på stora kalhyggen där slyet frodades, så ökade viltstammarna. För rovdjuren är tidsperspektivet mycket kortare. Under de senaste 30 åren har de stora rovdjuren, inklusive gråsäl och örnar ökat markant, och det finns nu en chans att se dessa djur i det vilda. Självklart skapar detta konflikter, som när rovdjuren äter potentiella byten för jägare/fikare och att hundar dödas av vargar. Likaledes, är skogsindustrin förbannad på antalet älgar inom vissa områden när världens största hjortdjur går hårt åt nyplanterade tallar.

Klimatförändringarna kommer att förändra de ekologiska spelreglerna i Sverige. Men det som kommer att påverka antalet djurindivider mest är inte klimatförändringarna, utan myndigheternas framtida förvaltningsbeslut.

Ur djurens synvinkel, har förvaltningen av vilt och rovdjur lyckats, men tyvärr har vi människor inte hunnit med den snabba utvecklingen. Vissa grupper anser att det skall vara nolltolerans för rovdjur, vilket knappast är en väg framåt för att lösa konflikterna. För att klara av den framtida förvaltningen behövs det lagar som inte är "luddiga" och spridda på många olika håll. Därför bör lagstiftningen som berör rovdjuren samlas på ett enda ställe, kanske i en ny rovdjursförordning inom Miljöbalken. I framtiden bör vi även undersöka möjligheten att integrera rovdjurs- och viltförvaltning, men det är knappast en enkel uppgift. Här gäller det att hitta olika kompromisser, och verkligen vilja komma fram till lösningar, och inte gräva ned sig i skyttegravarna. Vi måste respektera olika åsikter och inte låsa fast oss i gamla förutfattade åsikter.

/Tom Arnbom, rovdjursansvarig Världsnaturfonden WWF