Rovdjurscentret De 5 Stora

Svar på Björn Ljunggrens krönika

Att Rovdjursföreningen och Svenska Jägareförbundet har olika uppfattningar om hur de stora rovdjuren bör förvaltas är ingen nyhet och helt i sin ordning. Däremot bör man kunna ställa betydligt större krav på objektivitet och verklighetsbeskrivning än den som ges i Ljunggrens krönika. Ljunggren är ju trots allt före detta ordförande för Rovdjursföreningen och idag styrelseledamot i både De 5 Stora och Rovdjursföreningen.

Rovdjursföreningen och Ljunggren kritiserar ofta personer, negativa till rovdjurspolitiken, för att polarisera rovdjursdebatten. Ändå gör sig Ljunggren skyldig till exakt samma sak med sin krönika. Krönikan är inte bara provokativ, den är dessutom en medveten förvanskning av sanningen.

Vi börjar med frågan om acceptansen för rovdjuren. Ingen, vare sig riksdag, regering, rovdjursutredningen eller för den delen Svenska Jägareförbundet ens antyder att det inte skulle finnas en acceptens för stora rovdjur i Sverige eller att det skulle vara en fråga om rovdjurens existensberättigande eller inte. Frågan handlar om hur man bäst visar hänsyn till de människor som faktiskt får betala priset för rovdjurens återkomst. I en av de större opinionsundersökningarna kallas de, betydande minoriteter. Ljunggren visar inte med ett enda rad i sin krönika empati för dessa människor som påverkas negativt. Ljunggren försöker istället marginalisera frågan till att bara vara en konflikt mellan jägarkåren och resten av befolkningen. Men när Ljunggren tar upp konflikter, väljer han att redovisa skadorna på tamdjur (exklusive ren och hund) som han tycker är små. En konflikt som inte alls har med jakt att göra. Påverkan på jakten och jägarna nämner han inte alls. Det är ett bedrägligt sätt att argumentera.
Ljunggren nämner inte heller att tunga remissinstanser som LRF, Jordägarförbundet, Jägarnas Riskförbund, Svenska Kennelklubben i sina svar på rovdjursutredningen redovisat i princip samma inställning som Svenska Jägareförbundet. Tillsammans representerar vi mer än 700 000 medlemmar.
Ljunggren ondgör sig över vårt allmänna uppdrag. Uppdraget är inte "diffust" som Ljunggren skriver. Vad som ingår i vårt uppdrag regleras i detalj av regeringen, därmed också vad som inte ingår. Svenska Jägareförbundet har ett ökande medlemsantal och vi har idag ca 190 000 medlemmar. Det är det som ger oss resurser och möjlighet att påverka politiken. Kontakter med media och beslutsfattare som Ljunggren tar upp ingår inte i det allmänna uppdraget. Men vi har ändå resurser att sköta det, tack vara ett stort antal medlemmar. Det hade även Rovdjursföreningen haft, om fler hade valt att bli medlemmar. Ur demokratisk synvinkel är det mera befogat att ställa sig frågan varför Rovdjursföreningen finns både regionalt och nationellt i olika grupper, trots att de representerar så få medlemmar. Det finns andra föreningar med engagemang i rovdjursfrågor, med fler medlemmar, som inte ges samma möjlighet.

Ljunggren citerar i krönikan några remissinstanser till rovdjursutredningen. Syftet är att ge bilden av omfattande kritik mot utredningen. Den som granskar Ljunggrens citat kommer att upptäcka att han både förvanskat innehållet och/eller att kritiken i princip saknar relevans idag. I citatet av Artdatabanken utelämnar Ljunggren medvetet den viktigaste delen, nämligen reservationen "i nuvarande rättsliga läge". Rättsläget har nämligen förändrats genom att EU kommissionen antagit nya riktlinjer. Artdatabankens kritik bestod i att de inte ännu var antagna när utredningen lämnade sitt betänkande. Dessutom har Artdatabanken dragit tillbaka hela sitt första yttrande och reserverat sig mot riktigheten i sitt eget reviderade yttrande! Även kritiken från Uppsala- och Stockholms universitet och länsstyrelsen i Jämtland handlar i huvudsak om samma sak. Hur EUs regelverk skall tolkas. I den delen har såväl EU kommissionen och regeringen tagit ställning. Det är de nya riktlinjerna som gäller!

Svenska Jägareförbundets medlemmar tillhör den grupp som förlorat mest och som får göra stora uppoffringar p.g.a. de rovdjurens återkomst. Trots detta har våra medlemmar accepterat de fyra stora rovdjuren som en del av den svenska faunan. Ljunggrens krönika som inte med en enda rad visar förståelse för alla de människor, inte minst jägarna, som påverkas negativt försvårar opinionsläget och minskar viljan att acceptera rovdjuren. Ljunggrens krönika bidrar enbart till att ytterligare polarisera debatten.

Regeringens proposition är ett första vikigt steg mot en bättre rovdjurspolitik som inte bara tar hänsyn till rovdjuren utan istället utgår från de människor som faktiskt skall leva med dem i sin vardag. Svenska Jägareförbundet kommer att fortsätta ett intensivt arbete med att få till stånd en ännu bättre rovdjurspolitik som garanterar rovdjurens överlevnad samtidigt som den tar hänsyn till våra intressen och andras människor som påverkas av rovdjuren.

Torbjörn Lövbom                                                                          Gunnar Glöersen
Ordförande i Svenska Jägareförbundets rovdjursråd                       Jaktvårdskonsulent

Skrivet av: Torbjörn Lövbom & Gunnar Glöersen