Vargjakt förr och nu

Vargar har alltid väckt starka känslor hos människor, både positiva och negativa. När jakt på varg infördes igen i Sverige 2010, för första gången på nästan femtio år, var det därför inte oväntat att beslutet blev hett omdebatterat.

Hösten 2009 beslutade Riksdagen om en ny rovdjursförvaltning. Där stod bland annat att den svenska vargstammen behöver förstärkas genetiskt genom inflyttning av nya vargar, för att stammen ska kunna klassas som livskraftig. Vargjakt var också en del av den nya förvaltningen, jakten skulle fungera som en kompensation för inflyttningen och som ett försök till att skapa en större acceptans för vargen.

I riksdagsbeslutet bestämdes att vargstammen i Sverige ska begränsas till 210 individer fram till år 2012. Samtidigt får stammen inte underskrida etappmålet på 200 vargar. För att komma fram till hur många vargar som bör jagas för att hålla stammen på rätt nivå har Naturvårdsverket rådfrågat forskare. Vintern 2010 blev tilldelningen 27 vargar, i år var antalet 20 stycken.

Men hur går det till på en vargjakt?

Jakten
De senaste två årens vargjakter har genomförts med spårningsjakt. Det innebär att man först ringar in ett område där man genom spårning har sett att vargarna håller till. Sedan ställs passkyttar ut på lämpliga ställen inom området, till exempel längs vägar, myrar eller sjöisar. Därefter följer några jägare vargarna i spåren för att driva dem in mot passen.

Jakttiden år 2011 var mellan 15 januari och 15 februari. Motorfordon fick bara användas för spårning innan jakten, och endast på vägar och skoterleder. När en varg skjuts måste en utsedd jaktledare rapportera till länsstyrelsen inom en timme.

Skinnet från en fälld varg tillhör jakträttsinnehavaren i det område där vargen skjutits, men den flådda kroppen ska skickas till SVA (Statens Veterinärmedicinska anstalt) för undersökning.

Jakten i Ramsjö
I Gävleborgs län fick tre vargar fällas i år. Jakten gick snabbt, redan efter första dagen hade kvoten uppfyllts. En av vargarna sköts bara några mil norr om Rovdjurscentret De 5 Stora, i Ramsjö i Ljusdals kommun. Lars Forslöf var en av dem som var med under jakten, och som i soluppgången skidade sig ut i minus 25 grader för att spåra varg.

- Jag har inte varit med om någon företeelse som enat jägarna på ett liknande sätt som vargjakten, berättar Lars. Han säger också att den största delen av jakten egentligen sker innan jägarna beger sig ut i skogen.

- Om planeringen och samordningen är riktigt gjord ökar chansen till en lyckad jakt dramatiskt. När väl jakten börjat är det mest att vänta. Långt ifrån så dramatiskt som många kanske tror. Stordelen står och fryser och hör inte speciellt mycket, säger Lars.

Men den här dagen i Ramsjö var det en av de runt sextio jägarna som fick syn på en varg.

- Det var en van jägare. Som såg vargen och tog god tid på sig. Vred upp förstoringen på kikarsiktet och tog gott stöd. Ett skott och sedan en död varg. Sedan massor av radiokommunikation, berättar Lars, som tillsammans med sin spårarkollega var bland de första som kom fram till vargen.

- I väntan på att Länsstyrelsens besiktningsman skulle komma med skoterekipage, kamera, protokoll och instrument såg vi vargen ligga där i snön. Ingen fick gå fram till bytet, snön skulle vara obruten fram till djuret för att inget oegentligt skall kunna ske. Min reflektion var blandad, där låg detta mäktiga och vackra djur som gäckat oss under några år.

Vargjaktens historia
Vargjakt är ingen ny företeelse i Sverige. Redan på Medeltiden fanns det inskrivet i landskapslagarna att bönderna var skyldiga att följa med på så kallade "vargskall", där stora drevkedjor gick genom skogarna i jakt på varg. Om man uteblev fick man böta.

År 1647 infördes skottpengar på varg i Sverige. Skottpengarna fanns kvar ända fram till 1965, året innan vargen fridlystes. Jakten var som hårdast mellan 1827 och 1839, då fälldes totalt 6790 vargar i landet. Förutom drevjakt användes till exempel åteljakt, fällor och förgiftade byten för att döda vargar.

När vargen fridlystes år 1966 fanns bara ett fåtal individer kvar, och det tog ända till 1978 innan det föddes någon ny vargkull i landet. Sedan dess har stammen ökat till att nu bestå av drygt 250 vargar.

85 år sedan sist
När vargen i Ramsjö fälldes i år var det nästan exakt 85 år sedan sista gången en varg fälldes i samma område. Den vargen sköts mindre än en mil från den plats där vargen fälldes i år. Ramsjöbon Leif Jönsson har forskat i hur den tidiga jakten gick till.

- Det var den 12 februari 1926 som John Byström åkte skidor efter en varg ända från Medelpad. I fyra mil följde han vargen innan han fick skottläge. Det första skottet bommade. Med det andra skadesköts vargen och den sprang iväg och gömde sig. John skidade iväg efter hjälp och mer ammunition, och lyckades till sist skjuta vargen tills döds, berättar Leif.

- Jägaren fick 250 kronor av lappfogden för att de blivit av med en varg som ställt till besvär för renarna. Han fick dessutom 50 kronor i skottpengar av staten.

Läs mer om Lars Forslöfs tankar kring vargjakten här.