Rovdjurscentret De 5 Stora

Påverkan på klövviltsjakten

Försvinner viltet?

Jägare pratar i radioRovdjur och bytesdjur har levt sida vid sida i årtusenden. Risken för att en viltart ska försvinna till följd av ett rovdjur är därmed minimal. Men människans andel av bytesdjuren kan förstås minska. 

Rovdjurens inverkan på det möjliga jaktuttaget kan vara allt från ringa till mycket stark. Hur stor påverkan blir är beroende av flera olika faktorer.

Skillnaderna i människans möjlighet till exempelvis älgjakt i vargområden förklaras med älgstammens täthet, reproduktionsförmågan, vald avskjutningsstrategi, storleken på vargreviret, antalet vargrevir inom jaktområdet och annan dödlighet i älgstammen (t.ex björn, trafik och sjukdomar).

Hot mot en livsstil

För de som jagar i områden där avskjutningen har minskat till följd av rovdjuren blir det mindre av den uppskattade och miljövänliga råvara som viltkött utgör. Rovdjuren, speciellt vargen, innebär också att jakt med löshund försvåras. Och i björntäta områden löper jägare dessutom viss risk att angripas av björn. 

När köttmängden minskar, skottchanserna blir färre och oron för rovdjurangrepp ökar tycker många att jakten inte längre känns lika rolig och meningsfull. Jakten som social gemenskap och rekreationskälla hotas, och för de som har jakten som livsstil påverkas livet markant. 

Varg och älg

Staffan WidstrandEn vargflock tar omkring 100-130 älgar per år. sammanlagt blir det tusentals älgar som varje år blir vargmat, men i ett nationellt perspektiv är det en liten påverkan på älgstammen som består av omkring 300 000 djur. Också i jämförelse med människans uttag, som ligger på cirka 80 000 skjutna älgar per år, är vargens påverkan liten. Men lokalt kan vargens uttag bli högst kännbar. Där vargflockarna ligger tätt, till exempel i Värmland, och där det också finns björn påverkas många jägare av vargens närvaro.

Forskarnas beräkningar visar att det möjliga jaktuttaget för den mänskliga jägaren inom ett etablerat vargrevir minskar drastiskt i takt med älgtätheten. Vid älgtätheter på 10-15 älgar per 1 000 ha kan älgstammen fortfarande beskattas med 2-4 älgar per 1 000 ha. Vid tätheter ner till 5-6 älgar per1 000 ha minskar dock det möjliga jaktuttaget till mindre än en älg per1 000 ha. Sjunker älgtätheten under fem blir det inget kvar till de mänskliga jägarna.

Björn och älg

Studier i Dalarna har visat att björnar i ett område tog ca 26 % av älgkalvarna. Huvuddelen av älgkalvarna togs under kalvarnas första fyra levnadsveckor. Älgkor som tidigt miste sina kalvar födde dock 52 % fler kalvar året därpå, vilket innebar att nettoförlusten av älgkalv blev ca 20 %. Andelen vuxna björndödade älgar, av ett antal radiomärkta älgar äldre än ett år, var så låg som 0,5-1,6 %.

I en nystartad studie har man försett björnar med kamera för att kunan ta reda på mer om deras födoval och predation. 

Björn, varg och älg

Att både varg och björn påverkar älgstammen har man sedan länge kunskap om, men man har inte haft någon kunskap om hur de påverkar varandra när de finns i samma område. 

Forskarna har trott att eftersom björnar tycks kunna lägga beslag på vargdödade älgar och därmed hindra vargarna från att nyttja dessa bytesdjur så borde vargar som lever i områden med björnförekomst tvingas slå älgar oftare för att tillgodose sitt födobehov jämfört med vargar som lever i björnfria områden. En nyligen utförd studie visar dock motsatsen -  vargar i områden med björn tar färre älgar än i områden utan björn. 

Den bakomliggande förklaringen till resultat är ännu inte klarlagd. En möjlighet är att björnen genom att lägga beslag på vargslagna älgar fördröjer att vargarna lämnar platsen för att söka efter nästa bytesdjur, jämfört med om de hade fått konsumera bytet i lugn och ro. En annan förklaring kan vara att det i områden med både varg och björn uppstår ett hårt jakttryck på älgkalvar vilket i sin tur medför att det därmed finns relativt sett färre kalvar per älgko jämfört med områden som bara har varg. Eftersom älgkalvar är vargarnas vanligaste bytesdjur tvingas vargarna söka under en längre tid för att hitta nästa älgkalv.

Lodjur och rådjur

Staffan WidstrandLodjuret är idag det mest spridda av de fyrbenta stora rovdjuren. I norra Sverige är ren det vanligaste bytesdjuret, och i södra Sverige rådjur.

I grova drag verkar det som att oavsett om lodjuren äter ren eller rådjur så tycks antalet bytesdjur vara ungefär ett var femte dag per familjegrupp.

Lodjurens påverkan på rådjursstammen beror självklart på såväl rådjurs- som lodjurstäthet. Enligt forskarna på Grimsö forskningsstation är det rimligt att anta att lodjurens uttag ur rådjursstammen runt Grimsö ligger på 15-20 % per år. Eftersom lodjuren tycks ta även fullt friska djur kan uttaget till stor del läggas på den övriga dödligheten.

Rådjurens årliga produktion utan lodjur beräknas i Bergslagen ligga på 15-30 %. Variationen beror främst på det jaktliga uttaget, på rävstammens storlek och på snöförhållanden under vintern. En opåverkad rävstam kan ta ända uppemot 90 % av årsföryngringen av rådjurskid. Eftersom lodjur dödar rävar då de kommer åt, blir slutbalansen mycket svår att beräkna.

Kan man kompensera för rovdjurens påverkan?

Eftersom björn och varg i Skandinavien huvudsakligen dödar älgkalvar kommer främst denna åldersgrupp att vara reducerad i populationen inför jakten.

Ett sätt att kompensera för rovdjurens inverkan är att minska avskjutningen av älgkor, vilket ökar deras andel bland vuxna djur i den levande populationen och därmed ökar också produktionen av kalv.