Rovdjurscentret De 5 Stora

1600-talet

Stark befolkningsökning och stärkt statsmakt

I början av 1600-talet har befolkningen återigen ökat till en miljon människor i landet efter den befolkningsminskning som skedde i och med digerdöden på 1400-talet. Trots att många krig förs under 1600-talet sker en stark befolkningsökning under detta århundrade, och i början på 1700-talet har nationalstatens befolkning nästan dubblerats. 93-95 procent av befolkningen tillhör allmogen (bönder, torpare, tjänstefolk och arbetare) och omkring 3-4 procent är borgare. De övriga procenten av befolkningen tillhör prästerskapet och adeln. 

Under 1600-talet börjar Sverige att utveckla en stark statsmakt. En modern byråkratisk organisation med centrala myndigheter växer fram. Ett av dessa är Lantmäteriverket som kartlägger Sverige och landets resurser. Vägnätet byggs ut, universitet upprättas och postverk införs för att kunna sprida information lättare.

Tamrenskötseln intensifieras

RenhjordVid 1600-talet har de flesta samer övergått till tamrenskötsel, men fiske och jakt är precis som förr ändå mycket viktiga inslag.

Eftersom efterfrågan på skinn från vilda djur sjunker jämfört med på 1500-talet och staten nu istället kräver in skatt i form av renar och fisk skaffar samefamiljerna sig under detta århundrande istället allt fler renar. Renskötseln bedrivs som så kallad intensiv skötsel, dvs familjerna flyttar med renarna och renens betesbehov styr människornas flyttningar. Denna form av renskötsel är framgångsrik i omkring 150 år och produkterna från verksamheten utgör en stor andel av den export som sker längs de norrländska kuststäderna.

Samerna har nu i stor utsträckning anammat den kristna tron, men de lever ett slags parallellt liv med både samisk och kristen tro. Detta tolereras dock inte av 1600-talets kyrka som runt om i Europa bedriver häxprocesser. Mängder av människor anklagas för häxeri och bränns på bål, detta gäller också samer.

Under 1600-talet exploateras samernas marker i jakt på naturtillgångar. Till exempel hittas silver invid norska gränsen år 1634. Svenska kronan vill utvinna den nyfunna rikedomen och samer tvingas att sköta transporterna. Följden av det hårda arbetet eller slaveriet blir att många samer flyr till Norge för att slippa plåga sig själva och sina djur.  Ett annat exempel på fördrivning av samer som sker på den tiden är hämtat från Järvsö där man vid landstinget 1645 beordrar länsmännen att driva ut alla samer som kommer till deras socknar. 

År 1671 kartlägger lantmätaren Jonas Persson Gedda på uppdrag Ume lappmark för att se om det finns förutsättningar för nybyggare och 1673 startar staten en kampanj för att locka nybyggare till området. Projektets syfte är inte att driva bort samerna från deras marker utan att ge staten fler skattebetalare. 

Viltet minskar och skottpeng på rovdjur införs

Under 1600- och 1700-talet anses viltet fortfarande minska och man anser att det behövs ett mer samlat grepp om viltförvaltningen. Bland annat inför man mer regler om olika fredningstider och även fredningsområden kring städerna.

Jakträtten för allmogen i mellersta och södra Sverige skärps ytterligare. Enligt 1647 års jaktstadga får de bara fånga småvilt på egen mark och jaga rovdjur. Troligen sker detta för att minska konkurrensen om högviltet, men också för att statuera exempel om att det är olika samhällsskikt med olika privilegier. Straffen för jaktbrott är mycket hårda under denna period. Allmogen gör flera försök att upplösa den nya hårda lagen, men till ingen nytta. I norr är det dock som förr annorlunda, då området är för glest befolkat för att kunna regleras med jägeristaten och man anses också kunna hantera de problematiska rovdjuren själv utan styrning.

Hovjägeriet förser hovet med vilt och jakt och parallellt med detta finns riksjägeribetjänterna som ser till att de hårda lagarna om jakt hålls. Det blir dock hårda konflikter i bygderna mellan denna jägeripersonal och folket då lagarna följs rätt godtyckligt. Det dröjer till 1760-talet innan allmogens krav på att slippa de förhatliga jägeribetjäningen får gehör och dessa får andra uppgifter. 

Under 1600-talet införs skottpeng för varg och björn i hela landet och senare kommer jakt på många fler arter att uppmuntras med hjälp av en sådan skottpremie.

Under denna period används jaktvapen och krut, och armborsten förlorar mark även om de används till 1800-talet i norra Sverige. Nya hundtyper förs också till landet, till exempel hundar av stövartyp och hönshundar. Samerna har vid den här perioden vallhundar som en del i tamrenshållningen men också olika hundar för olika typer av jakt, medan allmogen har en och samma hund för flera ändamål. När hundarna används i jakt är de både lösa och i band. Från 1600-talet finns också större boskapsvaktande hundar dokumenterat, vilka verkar användas fram till 1800-talet. 

Skogen får större betydelse som timmer under detta århundrande vilket till viss del konkurrerar ut skogens användningsområde som betesmark.