Rovdjurscentret De 5 Stora

500 f.Kr. - 1099 e.Kr. 

De första städerna bildades och det bodde cirka 200 000 människor i Sverige. 

Längre ner i Europa hade den kristna tron fått fäste, men i Sverige var det den fornnordiska religionen parallellt med samernas tro som fortfarande gällde. Omkring 800 e.Kr. började den kristna tron sakta sprida sig i landet - något som senare kom att påverka samhällets struktur och människors tankar kring sin omvärld.

Stående lodjurMänniskans jakt på rovdjur fortgick under denna period och vi vet att det exporterades bland annat lodjurspälsar till andra länder under vikingatiden. 

Det finns dokumenterat i Isländska vikingasagor att handel med det samiska folket sker och bland annat är det pälsar som utgör handelsvarorna.

Vissa uppgifter säger att renen började tämjas under denna tidsperiod, men det dröjer väldigt länge än innan tamrenskötseln blir utbredd. Jakt och fiske är ännu samernas viktigaste försörjningskälla. 

År 1100 e.Kr. - 1499 e.Kr:

Makten i landet har historiskt varit uppdelat på många människor, men detta förändras stegvis under denna period. Till exempel var landskapen i Mälardalen (Svealand) och runt Vättern (Götaland) oftast enade under samma kung under 1100-talet. Sverige betraktades dock inte som en stabil stat förrän på 1200-talet. Under 1200-talet bildades landskapen och de första skrivna lagarna kom. Varje landskap hade sin egen lag.

På 1300-talet fanns omkring 20 städer i Sverige och en miljon människor i landet. De allra flesta människor var bönder och tamdjuren var mycket viktiga för människors överlevnad. Om rovdjur angrep och dödade dessa tamdjur riskerade familjen att svälta och rovdjuren var därför inte populära. Dessutom hade kristendomen nu fått starkt fäste i landet och omvärlden förklarades därmed med den kristna religionen. Detta gällde också för rovdjuren sågs som onda och förklarades med guds straff på jorden.

ÄlgporträttUnder 1300-talet blev kungens och kyrkans makt allt starkare. I och med det blev jakt på älg, hjort och rådjur år 1351 förbjudet för allmänheten i stora delar av landet. Bara kungen och hans män fick jaga dessa klövdjur. 

Att jaga rovdjur var däremot lagstadgat. Allmogen förväntades delta i drevkedjor, och varje by skulle hålla med lapptyg, varggropar och andra fångsverktyg. Jakten hade en rovdjursbegränsande funktion för att undvika angrepp på tamdjur, men den var också en maktdemonstration över allmogen från kung och adeln. Jakterna kunde vara stora och bestå av flera hundratals män. Dessa jakter har beskrivits som en övning i militär strategi där de onda rovdjuren var fienden.

Under 1300-talet börjar regerande kungar i Sverige att hävda rätt till marker norr om Hälsingland, det vill säga det som ansågs vara samernas land. Kyrkbyar byggdes och år 1389 uppmanade Drottning Margareta i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon ansåg att samerna, som hade sin egen tro, istället behövde en kristen tro.

Under 1300-talet var det de så kallade birkalarna som hade rätt att bedriva handel med samerna mot att de betalade en liten skatt till svenska kronan. Av samerna krävde de pälsverk och renskinnsprodukter. I gengäld försåg de samerna med varor som mjöl, salt, metallvaror, vadmal och kläde. Skatteindrivningen gjorde ofta birkarlarna förmögna, eftersom avgiften till svenska kronan var så liten.

År 1397 skrev Danmark, Norge och Sverige på ett avtal om att vara ett enat land och den så kallade Kalmarunionen bildades.

Under 1400-talet minskar befolkningen kraftigt i landet i och med digerdöden.