Järven & människan

Viss forskning har gjorts på järv både i Nordamerika, Skandinavien och det forna Sovjetunionen.
Ändå vet man egentligen fortfarande inte så mycket om detta skygga rovdjur.

I Nordamerika har järven rykte som inbrottstjuv i matförråd i timmerkojor och jägarläger. Dessutom vittjar järven där gärna de slagfällor som trappers och indianer använder, vilket gör den föga populär bland dessa jägare.

Det är förhållandevis lätt att följa järv i snö eftersom den lämnar mycket speciella och lätt igenkännbara spår efter sig. Laglig järvjakt bedrevs i Sverige ända fram till 1969, då arten fredades. Därefter har tjuvjakt på järv konstaterats vid ett flertal tillfällen. Enstaka järvar som ställer till stor skada för renskötarna får numera avlivas (så kallad skyddsjakt), men bara efter särskilt beslut av Naturvårdsverket samt efter överläggningar med respektive länsstyrelse.

På Snöhättaplatån i Norge anses järven orsaka stora skador för fårägarna. Trots att minst 15 järvar i området sköts mellan 1979 och 1995 har inte någon minskning av antalet järvdödade lamm kunnat påvisas. Den norske järvforskaren Arild Landa anser därför att avlivning av enstaka järvar har ytterst liten betydelse för fårägarna.