Är vargen farlig?

"Genom århundradena har vi på vargen projicerat de egenskaper vi avskyr mest och är mest rädda för hos oss själva" - Barry Lopez: "Of Wolves and Men"

En varg kan ensam döda en fullvuxen älg. Självklart kan den också döda en människa, vilket också har hänt - men nästan enbart under mycket speciella omständigheter. De flesta vargar är skygga och gör allt för att undvika människan.

Många generationer barn har fått sin bild av vargen genom sagan om Rödluvan och vargen, Vargen och killingarna, Peter och vargen, De tre små grisarna, och rader av andra blodisande berättelser.

Redan 500 år f.Kr kunde folk läsa om lömska och sluga vargar i Aisophos fabler. Enligt skrifter från den katolska kyrkan på 1200-talet var vargen ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder. I gamla strafflagar betraktas ibland vargen som en förbrytare likvärdig med en mördare, och skulle straffas.

Ordet varg på medeltidssvenska betydde"våldsverkare". Det var från början ett så kallat "noa-namn" för ulven, som var  djurets namn på fornnordiska. Många trodde att blotta nämnandet av ulvens namn skulle göra att den kom, så istället sade man varg. Efterhand kunde inte heller ordet varg användas och då blev det ord som "Gråben", "Tasse" (som i Tassemarkerna) eller "Den gråe". Vargskräcken späddes på ytterligare under den katolska Inkvisitionens tid, då man menade att ensamma vargar var människor som förvandlats till varulvar. Historien visar att människor gärna hänger fast vid de föreställningar de en gång fått som barn. Budskapet om vargens ondska basuneras ut än idag.
Dagens barn möter vargen i tidningen Bamse, där vargen förr varit svart och elak, men nu blivit lite snällare med åren. Hans vargbröder är dock ännu lika elaka. I Walt Disneys serie Lilla stygga vargen står Lilla vargen för godheten själv medan hans pappa, Stora stygga vargen är både ond och lömsk.

I en del lokaltidningar leder det faktum att en varg visat sig, omedelbart till krigsrubriker om "By i skräck", "Varg härjar" och "Vi vågar inte gå ut". Symbolen för det blodtörstiga, svekfulla och djävulska ligger vargen till last än idag, trots att hunden, "människans bästa vän", faktiskt direkt härstammar från just vargen.
Den som försöker tränga in bakom myterna och sagorna, finner att vargen är ett intelligent djur med en genetiskt nedärvd skygghet, som oftast flyr så fort den känner vittring av människan. Men vargen är samtidigt ett nyfiket och vetgirigt djur, som mycket väl kan våga sig ganska nära människans boningar. Om just det djuret inte haft några skrämmande upplevelser av människan, kan den dessutom komma ganska nära människor.

Detta är inte nödvändigtvis ett hotfullt beteende, utan ett utslag av vargens fullt naturliga nyfikenhet. Särskilt om det rör sig om en ensam varg utan flock, på långvandring och på jakt efter sällskap och mat. Erfarenheten visar att ett visst jakttryck snabbt lär dem att hålla sig undan för människan.
På flera håll i Europa bor vargar alldeles i utkanten av tätortsbebyggelse, och besöker under nätterna torg, gator och soptippar i både byar och större städer.
Frågan om hur farlig vargen är bör kanske också ställas i relation till andra, vanligare faror i samhället. Alla stora däggdjur kan vara farliga. Varje år skadas eller dödas människor i närkontakt med ilskna älgar, kvigor, tjurar, renar, kronhjortar, hundar, ja till och med rävar har gett sig på spädbarn och rådjur anfallit villaägare. Flera människor dör varje år i Sverige av getingstick, och någon dör av huggormbett. Naturen har aldrig varit helt ofarlig.

De senaste sextio åren finns uppgifter om att som mest fem människor i Europa utanför Ryssland kan ha dödats av icke-rabiessmittad, vild varg (Spanien 1957, 1959 och 1974). Ytterligare som mest fem andra bedöms ha dött av rabies efter att ha blivit bitna av rabiessmittade vargar (Lettland 3, Estland 1 och Slovakien 1).

Trots att i området under hela den perioden levt ungefär 10 000 vargar och flera hundra miljoner människor. Under samma tid har hundratals människor i området dödats av sina eller andras hundar, och tiotusentals människor blivit mördade.
Det enda trovärdigt dokumenterade tillfälle hittills, då varg dödat människor i Sverige, skedde i Gysinge 1821, och det var en varg som tidigare hållits i fångenskap och sedan släppts ut i skogen, utan att någonsin ha lärt sig att jaga. Sjukdomen rabies finns inte i Sverige.

I Sovjetunionen anses vargar under världskrigsåren 1941-45 ha dödat minst 12 personer (med reservation för opålitlig sovjetisk statistik). Noteras kan att under samma tid, i samma land, dödades minst 22 miljoner människor av andra människor!
I Rumänien anses vargar under andra världskriget ha dödat 7 personer (men enligt uppgift ingen sedan dess). Under samma krig, i samma land dödade människor minst 677 000 andra människor...

Vargen är fullständigt olämplig som husdjur, detsamma gäller korsningar mellan varg och hund, så kallade varghybrider. Sådana har angripit och dödat flera människor i både USA och Ryssland.
I svenska kyrkböcker från tidigt 1700-tal kan man någon gång hitta uppgifter om att människor "tagits av varg". Tillförlitligheten till de uppgifterna kan diskuteras. I en del kyrkböcker bokförs också människor som "tagna av troll".  Detta var dessutom tider då ovälkomna barn kunde sättas ut i skogen just för att dö.

Avslutningsvis kan man sätta vargens eventuella farlighet i relation till andra vardagliga livsfaror i skog och mark. Antalet dödade genom vådaskott i samband med jakt, har legat i genomsnitt på 2-3 personer per år under den senaste tioårsperioden.

I Sverige mördas 100-170 människor och 60 000 misshandlas - varje år. Rådjur orsakar i medeltal två trafikolyckor om dagen, bara i Sörmland.  Älgolyckor orsakar ungefär 10 människors död varje år i Sverige, och runt 500 skadade.
Det är helt enkelt betydligt farligare att åka ut till skogen i sin bil, än alla farorna i skogen sammantagna.
En annan illustration till vargens grad av farlighet, är att i flera av de djurparker där några av närbilderna här på www.de5stora.com fotograferats, släpptes fotograferna in helt fritt och utan övervakning till både järv, lo och varg. De anses uppenbarligen inte vara någon risk alls. 

Till björnarna däremot släpps ingen utomstående in.  Inte någonstans. Knappt ens djurskötarna. Lyssnar man på vad de människor säger, som bor där det finns riktigt gott om varg (till exempel i Lettland, Ryssland, Rumänien eller Kanada) så är mycket få av dem alls rädda för varg. Många förstår knappt frågan. En lettisk skogvaktare ställde motfrågan -"Är ni rädda för räv också?".

Klicka här för att ladda ner broschyren "Om du möter en varg", av Viltskadecenter, som pdf.