
Vissa gör likhetstecken mellan varg och något som är dåligt eller obehagligt. Den får symbolisera en rad negativa saker. Allt från ofrihet till livsfara, hotad livskvalitet, förtryck, byråkrati och centralstyrning. Det synsättet har en lång historia. Ta till exempel gamla uttryck och talesätt som "vargatider", "vargavinter", "kasta åt vargarna", "varggrin", "glupsk som en varg", "varg i fårakläder" eller "ropa inte varg".
Andra gör vargen nästan till ett helgon. De förknippar den med ädelmod, frihet, vildmark, styrka, kraft, jaktduglighet och andra positiva värden.
Efter århundraden av förföljelse ansågs vargen till sist vara utrotad i Sverige på 1970-talet. Men 1977 dök den upp igen, först i Norrbotten och efter ett par år i Värmland. Den första föryngringen i den nya vargstammen skedde 1983 i värmländska Nyskoga. Vargarna som födde fram den här kullen lade grunden till den vargstam som nu finns i Norge och Sverige. Med hjälp av DNA-analyser har man kunnat konstatera att de kom från Finland/Ryssland och inte är släkt med de vargar som fanns här i gamla tider.

Det finns en del ströobservationer och spårfynd från både Sverige och Norge under 1970-talet, men tyvärr har de observationerna inte kunnat bekräftas.
Sedan dess har vargen sakta förökat sig, främst i Mellansverige. Den skandinaviska vargstammen ökade med cirka 25 procent årligen under 1990-talet. År 2005 uppskattades antalet vargar i Sverige till ungefär 120, vilket är fler än det har funnits i Skandinavien på nästan hundra år.
Utanför Skandinavien lever de flesta vargarna i de stora tundra-, taigaskogs- och stäppområdena i Nordamerika, Europa och Asien. Forskare uppskattar att det idag kanske finns 250 000 vargar i världen.
Flera faktauppgifter på vargsidorna är hämtade ur boken "Vargen - Viltet, ekologin och människan" av Persson och Sand, samt ur boken "Rovdjur" av Elander, Lewenhaupt och Widstrand.
Texten på vargsidorna är faktagranskad av Olof Liberg.