TillbakaTill startsidanTipsa en vänSkriv ut

Kortfakta om vargen

Latinskt namn: Canis lupus
Storlek: Varierar mycket. Normala vikter för Skandinaviska vargar är 35-55 kg. Hannarna väger oftast mer än honorna. Mankhöjd upp till 90 cm.
Utseende: Vargen påminner om en stor, långbent, storhuvad,  grovhalsad, stortassad och sloksvansad schäfer- eller huskyhund. Skandinaviska och andra euroasiatiska vargar är grå, med grågula och rödbruna skiftningar i sommarpälsen, och mera grått i vinterpälsen. Hakan/strupen är nästan alltid vit. Svarta markeringar på flera ställen (t ex på benen, i ansiktet, på ryggen och en stor fläck på svansroten). Öronens baksidor nästan alltid rödbruna. Nordamerikanska vargar kan vara allt ifrån helvita till helsvarta.
Familj: Den största av de 35 vilda arterna i familjen hunddjur, Canidae, i världen. De största vargarna hittills har hittats i Sibirien och Alaska.
Utbredning: Europa, Nordamerika och Asien.
Vargen är en av de landlevande däggdjursarter som haft den största geografiska utbredningen i världen.
I Sverige fanns den en gång i tiden i hela landet, men de senaste åren främst i Värmland, Dalarna, Dalsland, Närke,  Uppland, Hälsingland och Gästrikland.
Fortplantning: Valparna föds under perioden april-juni, omkring 63 dagar efter parningen. En kull består ofta av 5-6 valpar, men de kan också vara 9-10 stycken. Vid födseln väger valparna ca 400 g.
Föda: Vargens föda varierar mycket mellan olika områden i världen. I Skandinavien är älg det viktigaste bytesdjuret. Andra vanliga byten är rådjur, bäver, grävling och, om tillfälle bjudes, ibland också får, ren och hund. Om vargstammen sprider sig söderut kan kronhjort, dovhjort och vildsvin också förväntas bli viktiga bytesslag.
Foto: Magnus Elander
Foto: Magnus Elander

Vargen heter på andra språk:

Albanska Ujku Nordsamiska Návdi,Gumpe
Danska Ulv Norska Ulv
Engelska Wolf Polska Wilk
Estniska Hunt, Susi Portugisiska Lobo
Finska Susi, Hukka Rumänska Lupul
Franska Loup Ryska Volk
Hindi Bheriya, Bighana Slovakiska Vlk drav˘
Holländska Wolf Spanska Lobo
Isländska Úlfur Sydsamiska Siejpe, Snöölhke
Italienska Lupo Tjeckiska Vlk
Kroatiska Vuk Turkiska Kurt
Litauiska Vilkas Tyska Wolf
Lulesamiska Stálppe Ungerska Farkas
Maltesiska Lupu Älvdalska Wargg

Lite gott och blandat om vargen:

  • Redan efter ett år är valparna vuxna. Då lämnar de vanligen flocken och ger sig ut på långvandring efter en partner och ett eget revir. Könsmogna blir de normalt först vid två års ålder.
  • Skygghet och försiktighet är några av vargens mest utmärkande kännetecken, men om den inte är utsatt för jakt kan den snabbt vänja sig vid att människor inte är fullt så farliga.
  • Foto: Magnus Elander
    Temperamentet skiljer sig tydligt från en hunds. Hunden är framavlad, inte bara för olika arbetsuppgifter som t.ex.  vallnings- och bevakningsuppdrag, utan även för ett  mildare sinnelag och stor social tolerans mot andra hundar och mot människor, som gör den lätt att umgås med. Vargen är oerhört mycket livligare än hunden och är extremt aggressiv mot främlingar av egna arten. Den har också en intensiv jaktinstinkt. Vargen är för de flesta människor omöjlig att hålla som husdjur, den är oerhört krävande och kan bli rent av farlig.
  • Vargen härstammar från primitiva små köttätare, så kallade creodonter som etablerade sig på jorden för ungefär hundra miljoner år sedan. Dessa utvecklades sedan till både kattdjur, hunddjur, mårddjur, björnar och andra.
  • Vargen är i Sverige fredad sedan 1966 och får inte jagas, annat än under så kallad skyddsjakt, vilket ger tamdjursägare vissa möjligheter att döda vargar som angriper deras djur.
  • Alla världens hundraser stammar från vargen.
  • Parningen sker i februari-mars och vargtiken har lika lång dräktighetstid som en hundtik (63 dagar) vilket innebär att valparna föds runt skiftet april/maj.
  • Oftast föder vargen ungefär så många valpar som en hund (2-6) men det kan undantagsvis bli så många som tio valpar, eller t.o.m. ännu fler. Själva födandet sker i en lya, utgrävd i marken, bland stora stenblock eller på en torr plats i ett tätt buskage.
  • Foto: Staffan Widstrand
    Det som ofta kallas "vargflock" är egentligen bara en vargfamilj.
  • Vargfamiljen är hierarktiskt upbyggd med viss maktordning. Högst i rang står givetvis föräldraparet, ofta kallat "alfa-paret". Därutöver består familjen fram till vårvintern av valparna från parets senaste kull, och ibland dessutom några kvarstannande "storasyskon" till dem.
  • Under våren och sommaren lämnar de flesta av familjens fjolårsungar föräldrarnas revir för att skapa egna revir. I vissa fall kan de röra sig mycket långt; uppmätta sträckor på 40-50 mil är inte ovanliga.
  • Vargens yl kan höras över en mil och används främst för att hålla kontakt inom flocken, som ofta är utspridd på flera smågrupper.
  • Under 1500-talet ansågs över 30 000 människor i Europa vara "varulvar" och de brändes på bål eller flåddes levande.
  • När mat finns äter vargen snabbt och mycket. En vuxen varg kan lätt sätta i sig upp till 8-9 kilo kött på en dag.
  • Vargen är fullständigt olämplig som husdjur, detsamma gäller korsningar mellan varg och hund, så kallade varghybrider. Sådana varghybrider har angripit och dödat människor, både i USA och Ryssland.
  • Det framgångsrika Skandinaviska vargforskningsprojektet, SKANDULV,  stöds av Svenska Jägareförbundet, Naturvårdsverket och Världsnaturfonden samt Direktoratet för Naturförvaltning och Norsk Institutt for Naturforskning i Norge. http://skandulv.nina.no/
  • Riksdagens beslutade mål för den svenska vargstammen är ett etappmål om minst 20 föryngringar per år, vilket motsvarar cirka 200 vargar. När det är uppnått beslutas om ett eventuellt nytt etappmål eller en miniminivå. Målet för stammens utbredning är att den på naturlig väg sprider sig över landet, men att föryngringar i renskötselområdet begränsas till områden utanför de så kallade åretrunt-markerna.
  • Vargen omfattas av Bernkonventionen och betecknas där som "akut hotad". Vargen är fredad och får inte dödas annat än vid risk för upprepade angrepp mot liv eller egendom.