Vargen och människan

De tidiga jägare- eller krigarefolken beundrade vargen för dess jaktteknik, uthållighet, intelligens och överlevnadsförmåga. Romare, daker (i nuvarande Rumänien) mongoler och många nordamerikanska indianfolk tog därför vargen till heligt totemdjur. Än idag har vargen en spirituell betydelse för nordamerikanska indiankulturer.
För dem är vargen nu en avgörande länk till att återknyta kontakten med sin egen bakgrund. De har återigen börjat ge sina barn namn som Gula Vargen, Ensamma Vargen eller Lilla Vargen.

Att vargen gjort stort intryck på människan märks inte minst genom det dryga hundratal svenska ortsnamn som innehåller ordet varg eller ulv, till exempel: Ulvsättra, Ulvsunda, Ulvesta, Ulvön, Vargön, Vargbrännan, Vargarn, Vargbacken, Vargbäcken, Vargfors, Vargbo, Varghögen, Vargliden, Vargträsk, Vargvik, Vargödraget, Varglund, Vargnäs, Ulvahult, Ulvan, Ulvanstorp, Ulvas, Ulvaskog, Ulvakölen, Ulvberget, Ulvebo, Ulveket, Ulvered, Ulvestad, Ulverud, Ulvestorp, Ulvesund, Ulvhult, Ulvkisbo, Ulvoberg, Ulvs, Ulvsbo, Ulvsbomyren, Ulvsborg, Ulvsby, Ulvshyttan, Ulvsjö, Ulvsön, Ulvsliden, Ulvsmåla, Ulvsnäs, Ulvsta, Ulvstorp, Ulvsunda, Ulvsätern, Ulvsättra, Ulvtorp, Ulvvik, Ulvåker, Ulvåsa, Ulvåsen, Ulvåtjärn och Ulvöhamn.

Vargen är ett mycket intelligent djur och en duktigt samarbetande jägare, som i alla tider väckt beundran, avundsjuka, respekt och fruktan hos människan. I stort sett alla nordliga folkslag har haft en stark kulturell relation med vargen. Ett djur man såg upp till som jägare med respekt och lite skräckblandad vördnad. Många folk har haft vargen som ett viktigt totem-, sago- och symboldjur, till exempel i Ryssland, Rumänien, i Finland och hos en rad nordliga urbefolkningar som samer, nenetser, tjuktjer, dolganer och flera eskimå- och indianfolk.
Men så snart människan började hålla tamdjur blev vargen en svår konkurrent om maten. Det är då bilden växer fram av vargen som hotfull dråpare och djävulens högra hand.