Vem gör vad?
Vem gör vad?
Sveriges rovdjursförvaltning är spridd på flera olika instanser och nivåer. Den 21 oktober 2009 antogs en ny regionaliserad rovdjursförvaltning av Riksdagen och därmed är förvaltningen just nu i en pågående förändring.
I stora drag ser den nya ansvarsfördelningen ut som följande:
Regeringen ansvarar för förordningar om rovdjursförvaltning, till exempel jaktförordningen. Regeringen beslutar också om en årlig budget för rovdjursförvaltning och pengarna fördelas mellan Naturvårdsverket och Sametinget.
Naturvårdsverket har det övergripande ansvaret för Sveriges rovdjurspolitik. De skriver förordningar, följer länsstyrelsernas arbete och ansvarar för att de nationella målen uppfylls. I och med den nya förvaltningen ska de också dela upp de nationella målen på länen och de nya viltförvaltningsområdena. Naturvårdsverket ska delegera beslut om skyddsjakt och licensjakt till länsstyrelsen. Som rådgivare till Naturvårdsverket finns "Rådet för rovdjursfrågor" där ledamöter från olika organisationer sitter med.
Länsstyrelserna har det regionala ansvaret för rovdjursfrågorna. Länsstyrelserna kommer i större omfattning än tidigare att besluta om licens- och skyddsjakt på de stora rovdjuren. Länsstyrelserna lämnar även beslut om bidrag och ersättning till tamdjursägare som fått sina djur angripna, samt ansvarar för inventeringen av rovdjuren. Inventeringarna sker ofta i samarbete med jägare och andra naturintresserade.
Länsstyrelserna ska samarbeta med varandra i så kallade viltförvaltningsområden. Landet är indelat i tre sådana områden; nord, mellan och syd.
Varje länsstyrelse ska också ha en viltförvaltningsdelegation som består av olika intresseorganisationer, myndigheter och politiker. Delegationerna ersätter viltvårdsnämnderna och de regionala rovdjurgrupperna. Delegationerna leds av landshövdingen och har beslutanderätt i övergripande frågor. Delegationen är ett viktigt forum för kunskapsutbyte, samarbete och informationsförmedling.
Länsstyrelsernas uppgift är också att informera, ge råd och hjälp till privatpersoner om rovdjursfrågor. Om du ser ett rovdjur eller får ett tamdjur skadat ska du kontakta länsstyrelsen.
Sametinget fördelar de pengar som de får från regeringen mellan de olika samebyarna.
Viltskadecenter (VSC) arbetar på uppdrag från Naturvårdsverket med att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder på viltskador. Genom information och utbildning ska de också förmedla denna kunskap till berörda parter och allmänheten. De utbildar också länsstyrelsernas besiktningsmän, handläggare och fältpersonal. VSC ansvarar också för att göra nationella sammanställningar av länsstyrelsernas inventeringsresultat, samt försöker ge en prognos om de olika arternas framtid och konfliktområden.
Andra instanser som är inkluderade i rovdjursförvaltningen är:
Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), som undersöker alla döda björnar, vargar, järvar och lodjur. De utför bland annat åldersbestämning och röntgen för att hitta gamla skottskador.
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), som står för stor del av viltforskningen.
ArtDatabanken, som sammanställer rödlistor som beskriver hotsituationen för landets samtliga djur, växter och svampar.
Statens jordbruksverk, som arbetar med skydd av bland annat fäbodbruk och småskalig djurhållning samt med handel av hotade arter.
Naturhistoriska riksmuseet, som är ett kunskapscentrum samt tar emot upphittade exemplar av statens vilt, inkluderat de stora rovdjuren.
Polismyndigheten, får i akuta fall besluta om skyddsjakt på de stora rovdjuren.
Även Djurförsöksetiska nämnden, Skogsstyrelsen, Statistiska centralbyrån, Livsmedelsverket, Tullverket och vissa universitet/högskolor har en viss roll i rovdjursförvaltningen.
Rovdjurscentrum
För att skapa en konstruktiv dialog inom rovdjursfrågan krävs att allmänheten, intresseorganisationer och media har tillgång till korrekt och saklig information om de stora rovdjuren. Att tillhandahålla sådan information är en viktig uppgift för de två nuvarande Rovdjurscentrumen; De 5 Stora i Järvsö och Grönklitt i Orsa. Förslag finns om att ett ytterliggare centrum, med placering i södra Sverige, bör öppnas.
Rovdjurscentrumen skall också fungera som en mötesplats för människor med olika åsikter.
