Viltskador
Viltskador
Varje år angrips tamdjur av de stora rovdjuren. De flesta djur som angrips är renar, men också en del får, hundar och några kor angrips varje år. Dessa angrepp kallar man med ett annat ord för viltskador.
Ett av målen inom rovdjursförvaltningen är att minska konflikterna mellan människor och rovdjur samt att öka acceptansen för förekomsten av de stora rovdjuren. Ett sätt att göra detta är att försöka begränsa viltskadorna genom att ge bidrag till förebyggande åtgärder. Men det är också viktigt att den enskilde drabbade får ersättning om olyckan väl är framme.
En vanlig förebyggande åtgärd för att undvika angrepp på tamdjur är att hägna in djuren med rovdjursstängsel. År 2010 delades ca 3 miljoner ut i detta syfte. Samma år betalades det ut ca 700 000 kr i ersättning för redan uppkomna skador.
Då det gäller ren är det svårt att förebygga angrepp då renarna betar fritt på fjället. Istället för ersättning per skadat djur får samebyarna därför ekonomisk ersättning enligt ett system som baseras på förekomsten av rovdjur i området. Det är främst föryngringar (antal honor som föder ungar) som man får ersättning för och ersättningen varierar beroende på rovdjursart.
Regeringen beslutar om hur mycket pengar som rennäringen skall ersättas med per år och 2010 var denna summa 54 miljoner kronor. Regeringen har gett Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i uppdrag att utarbeta åtgärder för att förebygga rovdjursangrepp på ren. De ska samråda med Sametinget, Naturvårdsverket, berörda länsstyrelser och Svenska Samernas Riksförbund.
Lodjuret är det rovdjur som kostar staten mest pengar i form av ersättning för rovdjursorsakade viltskador. Därefter kommer järv, björn, kungsörn och varg i nämnd ordning.
I Sverige ges bidrag eller ersättning inte till så kallade "dukade bord", det vill säga verksamhet som är extremt skadeexponerad, till exempel fisk- och kräftodlingar etc. Där är det upp till ägaren att med egna medel skydda sin verksamhet.
Mer om viltskador hittar du under följande sidor:
