Inledning

Till den Skandinaviska halvön invandrade människan då den senaste istiden drog sig tillbaka. Mycket talar för att de första människorna följde iskanten norrut. Alla arkeologiska fynd från människans tidigaste tid här visar att våra förfäder var jägare, fiskare och samlare.
Inte bara att man jagade ”också”, utan att jakt och fiske var själva huvudnäringen. Detta var ju många årtusenden innan någon enda människa i vår del av världen börjat odla någonting alls.
Ungefär samtidigt kom de stora fyrbenta rovdjuren hit.

Människan, vargen, björnen, järven och lon har levt här sida vid sida sedan dess. Jägarfolken har alltid beundrat de fyrfota rovdjuren för deras jaktskicklighet. Sedan långt tillbaka i tiden har björn och varg på många håll varit ytterst respekterade totemdjur och religiösa kultsymboler

På samma gång har de alltid varit konkurrenter, som jagat och ätit samma bytesdjur som vi. Ibland har de följt i människans spår för att äta upp resterna efter våra måltider. Men ofta var det tvärtom. Människan har i långa tider följt framförallt vargens spår, för att ta vara på resultatet av dess jakt. I vargens spår fanns det förr eller senare alltid gott om färsk mat, året runt. Det händer ibland än idag. Vargarnas jaktvapen är lika skarpa idag som förut, och deras jaktmetoder ännu ytterst effektiva.
De jagar dygnet runt, inte bara de ljusa timmarna.
De jagar året runt, inte bara under jaktsäsong.
De kan följa ett byte genom terrängen , mil efter mil utan att tröttas ut.
Men människan har efterhand uppgraderat sina jaktvapen.

Med spjutet, pilbågen, giftet och fällan blev människan en alltmer effektiv jägare. Innan dessa tekniska landvinningar hade vargen övertaget som jägare. På senare tid har bland andra kikarsiktet, laseravståndsmätaren, jaktradion, bilen, vägnätet, helikoptern, snöskotern, mörkerkikaren, och mobiltelefonen tillkommit. Detta har gjort att människan numera helt kan påverka de stora rovdjurens antal och utbredning.

De stora rovdjuren är och har varit både våra kollegor och våra konkurrenter – men också våra bytesdjur. Deras varma skinn och pälsar har använts i alla tider, långt in i våra dagar, och i alla fall björnens kött serveras än idag, även på finare restauranter.