varg har i Sverige länge endast jagats i undantagsfall, på så kallad skyddsjakt. Sådan jakt gäller specifika individer som orsakat problem. Hösten 2009 bestämde dock regeringen att vargstammen tillfälligt skulle begränsas till max 210 individer, och därför bedrevs det vintern 2010 och 2011 även licensjakt på varg. Att frysa stammens tillväxt grundade sig i beslutet att Sverige samtidigt skulle flytta in vargar med andra gener för att minska inaveln. I den första jakten (år 2010) fick totalt 27 vargar fällas. Under 2011 års jakt var tilldelningen något mindre, 20 vargar.
Efter hård kritik från EU, som menar att Sveriges nuvarande vargförvaltning äventyrar vargarnas överlevnadsmöjligheter, beslutade regeringen dock i augusti 2011 att ställa in den kommande vinters jakt. Däremot avser man att istället utöka skyddsjakten, det vill säga att skjuta vissa utsedda individer eller grupper av djur för att minska olägenheter. I samband med detta har regeringen också tagit bort maxtaket på 210 vargar.
Under år 2012 får som mest 32 vargar fällas under skyddsjakt. Av dessa får 25 vargar fällas i mellersta förvaltningsområdet (Västra Götaland, Värmland, Örebro, Västmanland, Dalarna och Gävleborg) och 7 i Jämtland.
Åtgärdspaketet med vargflytt och vargjakt har skapat en stor debatt. Läs mer om vargflytt och vargjakt här.
Det finns idag ganska liten kunskap om vargjakt i Sverige, då vi sedan 1966 inte haft någon egentlig jakt på varg. Före det var jakten även mycket begränsad, varför erfarenheterna är små. Färska erfarenheter finns dock i våra östra grannländer, Finland, Ryssland och Baltikum.
Det vanligaste sättet att jaga varg i Sverige har under dessa två år varit drevjakt där några människor till fots eller på skidor försöker driva vargarna mot olika passskyttar som sitter utplacerade på lämpliga ställen.
En i förväg utsedd jaktledare måste rapportera fällda vargar till länsstyrelsen inom en timme. Jaktledaren måste också hålla sig à jour med hur många vargar som fällts i länet eller området varje timme. Motorfordon får användas för att lokalisera vargarna innan jakten men inte på annat än vägar och skoterleder.
Naturvårdsverket har utvärderat jakten 2010 tillsammans med berörda intresseorganisationer. Du kan läsa en sammanfattning här.
Precis som med varg har jakt på järv endast förekommit i form av skyddsjakt, men även järven kan i framtiden komma att jagas i en begränsad form av licensjakt. Naturvårdsverket har hittills varit restriktiva med att ge tillstånd till skyddsjakt på järv eftersom etappmålet inte varit uppfyllt. Under 2012 får som mest 25 järvar fällas i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län.
Sedan 1981 bedrivs licensjakt på björn för att begränsa tillväxttakten hos den svenska stammen. Hösten 2011 fick totalt 295 björnar fällas.
Jakttiden har de senaste åren varit satt till 21 augusti-15 oktober, förutom i Norrbotten där jakten avbrutits den 30 september, till följd av att björnarna där går i ide tidigare. När antalet björnar är skjutna avlyses jakten i det aktuella länet.
Jakt på björn ställer extra höga krav på eftersök, då skadade björnar kan var farliga för människor. Innan man skjuter på en björn måste man därför försäkra sig att det finns tillgång till lämpliga eftersökshundar och –hundförare. Jakt på björn har en stor skillnad mot nästan all annan jakt i Skandinavien: björnen kan ge igen. I de allra flesta fall av björnangrepp på människa i Sverige har varit i samband med jakt. I oktober 2004 dödades en jägare i Jokkmokk av en björn han skadskjutit. Det var första gången någon människa björndödades i Sverige på över 102 år.
Att tänka på inför jakt på björn
Du är som jägare skyldig att hålla dig informerad om vad som gäller i jaktfrågor och vad som gäller särskilt på din egen jaktmark:
Speciellt vid passkytte
Löshund och ståndskall
Lodjur jagas också i likhet med björn årsvis efter en kvot som Naturvårdsverket bestämt.Tilldelningen sker länsvis och 2011 fick totalt 120 lodjur fällas den 1-31 mars (i Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten t o m 15 april). För att kvoterna inte ska överskridas måste man minst var tredje timme under pågående jakt kolla hur många lodjur som skjutits hittills. Detta gör man via Länsstyrelserna och/eller Polismyndigheten.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) redovisar resultat från licensjakt på rovdjur, var djuren fällts och deras kön. Läs mer på SVA´s hemsida.
I och med att Riksdagen den 21 oktober 2009 beslutade om en ny rovdjurförvaltning har Naturvårdsverket numera utökad möjlighet att delegera beslut om licens- och skyddsjakt till länsstyrelserna. En förutsättning för att delegering ska ske är att det i det aktuella länet finns en reproducerande stam av den aktuella arten. Graden av delegering beror också på artens utveckling i landet och det aktuella länet. Delegeringen kan dras tillbaka om förvaltningen skulle leda till att arten minskar under vissa nivåer.
Skyddsjakt finns på samtliga stora rovdjur. Tamdjursägare har enligt 28 § i Jaktförordningen rätt att döda ett rovdjur om den angriper, eller uppenbart tänker angripa, ett tamdjur. Samma regler gäller numera både innanför och utanför inhägnat område. Innan den tidsbegränsade förordningen tillkom 2007 fick man skjuta först efter att tamdjuret angripits om det var utanför inhägnat område. Jakten måste dock ske i direkt anslutning till situationen och djuret får inte flyttas från platsen.
Man kan också ansöka om skyddsjakt hos berörd myndighet. Jakten sker då enligt 27 § i Jaktförordningen under en bestämd period och enligt vissa regler.