
Rovdjur och bytesdjur har levt sida vid sida i årtusenden. Risken för att en viltart skall försvinna till följd av järv, lo, björn eller varg är därför minimal. Variationer i viltstammarna har alltid förekommit och den ”naturliga balansen” mellan rovdjur och bytesdjur, innebär ibland stora fluktuationer i stammarna. Människan är ju utan jämförelse den rovdjursart som mest påverkar bytesdjurens antal. Över 90 % av vuxna älgars dödlighet beror på jägaren människan. Den mänskliga jägarens andel av bytet kan dock på vissa håll minska om övriga stora rovdjur kommer tillbaka. På andra håll märks nästan ingen skillnad. Men många jägare undrar därför, hur stor blir påverkan? Inte minst i mitt jaktområde? Här nu i korthet en del om vad svensk viltforskning vet så här långt. En mer noggrann redovisning av nedanstående uppgifter finns att läsa i boken Skogsvilt III "Vilt och Landskap i förändring."
De senaste åren har det fällts ca 100 000 älgar per år i Sverige. Det är mer än i hela Nordamerika, inklusive Alaska och Kanada. Med den relativt begränsade vargstam vi har blir påverkan på älgstammen i ett nationellt eller regionalt perspektiv därför liten. I t.ex. Värmland och Dalarna svarar vargen för endast 3-4% av dödligheten, enligt forskare på Grimsö viltforskningsstation.

Det är bara något mer än vad trafiken tar i dessa områden. Inom ett vargrevir kan påverkan bli större. Variationen mellan olika områden är stor. I några har älgjakten ställts in helt. I andra jagar man i stort sett lika mycket älg som tidigare. Älgstammens reproduktionsförmåga, storleken på vargreviret och omfattningen av annan dödlighet i älgstammen, såsom från björn, trafik och sjukdomar påverkar. Viltforskarnas beräkningar från nordöstra Dalarna, där det även finns en stor björnstam, visar att det möjliga jaktuttaget för mänskliga jägare inom etablerade vargrevir minskar drastiskt, då älgtätheten minskar. Vid älgtätheter på 10-15 älgar per 1000 ha kan älgstammen fortfarande beskattas med 2-4 älgar per 1000 ha. Vid tätheter ner till 5-6 älgar per 1000 ha minskar dock det möjliga jaktuttaget till mindre än en älg per 1000 ha. Sjunker älgtätheten under fem, blir det inget kvar till de mänskliga jägarna.
En mer noggrann redovisning av ovanstående beräkningar finns att läsa i boken Skogsvilt III ”Vilt och Landskap i förändring.”

Björnstammen har ökat i antal och utbredning de senaste åren. Nordamerikanska studier har tidigare visat att björn kan ta en betydande andel älgar, då främst älgkalvar. Svenska studier i Dalarna visar att i ett område tog björnen ca 26 % av älgkalvarna. Huvuddelen av älgkalvarna togs dock under kalvarnas första fyra levnadsveckor. Älgkor som tidigt mist sina kalvar födde dock 52% fler kalvar året därpå. Det innebär att nettoförlusten av älgkalv bara blev ca 20%. Andelen björndödade vuxna älgar, av ett antal radiomärkta älgar äldre än ett år var dock så låg som 0,5-1,6 %. Enligt forskarnas beräkningar kan det innebära att det jaktliga uttaget i ett område med Björn bör minskas med 0.4 älgar/1000 ha.
Lodjuret är idag det mest spridda av de fyra stora rovdjuren. I norra Sverige är ren det vanligaste bytesdjuret, och i södra Sverige rådjur.

Flera undersökningar finns gjorda där man studerat lodjur och dess bytesval. I grova drag verkar det som om oavsett om lon äter ren eller rådjur så tycks antalet bytesdjur vara ca ett var femte dag per familjegrupp. Lodjurens påverkan på rådjursstammen beror självklart av såväl rådjurstäthet som tätheten av lodjur. Enligt forskarna på Grimsö är det rimligt att anta att lodjurens uttag ur rådjursstammen runt Grimsö ligger mellan 15-20% per år. Då lodjuren utan problem tycks ta fullt friska djur, är det enligt forskarna även rimlig att anta, att avgången av rådjur till följd av lodjur till stor del kan läggas på den övriga dödligheten. Det medför en hård belastning på rådjursstammen nära brytpunkten för en positiv utveckling. Rådjurens årliga produktion utan lodjur beräknas i Berslagen ligga mellen 15-30%. Variationen beror främst på det jaktliga uttaget, på rävstammens storlek och på snöförhållanden under vintern. En opåverkad rävstam kan ta ända uppemot 90 % av årsföryngringen av rådjurskid. Lodjur dödar rävar då de kommer åt, så slutbalansen blir mycket svår att beräkna.
De svenska järvarna lever idag i huvudsak av ren i renbetesområdet. Då renen är ett tamdjur kan järven inte anses påverka viltet.