Inledning

Få européer har någonsin sett en livs levande, vild björn. Men idag kan den som vill själv ändra på det. Det går faktiskt att boka en björnsafari med god chans att få se en björn på nära håll, mitt ute i skogen.
Man kan också få följa björnens spår, titta in i iden, följa forskare som pejlar björnar, och man kan få se björn i tubkikare på långt håll, där de går uppe på fjället. Mäktiga storviltupplevelser, som för första gången börjar ge levande björnar ett ekonomiskt värde. Och inte bara björnar förresten – nu kommer också lo- och vargspårningsresor, vargylsturer, järvspårning på snöskor och järvskådning från gömslen.

Det råder en stor samstämmighet i Sverige om att här ska finnas ”långsiktigt livskraftiga stammar av alla de stora rovdjuren” i Sverige. Alla stora intresseorganisationer och alla partier är ense om det.
Inte i detalj givetvis, men som helhet. Här kommer alltså sannolikt att finnas minst lika många stora rovdjur som idag, och på en del håll troligen fler. Idag kostar rovdjuren samhället en hel del pengar, och de orsakar stora besvär för en del människor.
Men ännu har få i vår del av världen utforskat ekonomin bakom rovdjurens värde. Varken praktiskt eller vetenskapligt.

Kan inkomster från rovdjuren kanske kompensera en del av deras kostnader, eller kan rovdjuren till och med fås att ”betala för sig”?
Kan rovdjur bidra till att skapa försörjning och arbetstillfällen?
Turismen är idag världens största industri. Turismen i naturen är den del som växer snabbast, med ungefär 8 % om året.

Förespråkare för rovdjursturism menar:

• att den ger möjligheter att vända bekymmer till fördelar.
• att det redan nu finns en stor efterfrågan från utländska resebyråer.
• att fantastiska naturupplevelser kan göras tillgänliga för många.
• att många fler människor kan få egen förstahandserfarenhet av, och bättre kunskaper om rovdjur.
• att rovdjursturism ger högt profilvärde till turistdestinationen Sverige.
• att järvskådning ordnad av renskötselintressen vore en seger – för renskötseln, ekonomiskt för lokalsamhällena och för naturskyddet.

Skeptiker till rovdjursturism menar:

• att rovdjursturism riskerar att göra rovdjur så värdefulla som safariobjekt att skyddsjakt och licensjakt kanske försvåras lokalt.
• att om man lägger ut åtlar till stora rovdjur kan man förändra deras beteende och kanske få dem att bli mindre rädda för människor, vilket skulle kunna bli farligt.
• att farhågor finns för att åtling skapar problembjörnar och problemvargar som söker sig allt närmare mänskliga bosättningar i jakt på mat.
• att rovdjursstammen sannolikt kommer att öka i områden där åtel finns, och rovdjuren tros stanna där längre.