Rovdjurscentret De 5 Stora

Järven & människan

Järv med snö på nosenJärven har varken lika illa rykte som vargen eller samma fasta förankring som björnen i vår kultur och folktro. Men järven har funnits här lika länge som oss människor och man kan hitta beskrivningar av den sedan långt tillbaka i tiden.

I medeltida kopparstick kan man hitta bilder på järvar som pressar sig genom en trädklyka. Detta sades vara för att järven, efter att den fyllt magen till bristningsgränsen, uppsökte klykan för att pressa ut innehållet i magen. Därefter kunde den återuppta frossandet. Detta är naturligtvis en myt. Möjligen kommer den av att järven på kort tid kan bära iväg stora köttstycken från kadaver, som den sedan gömmer. Det finns fler myter om järven. En sådan kommer från en av 1700-talets stora teologer, Erik Pontoppidan, som menade att en järv minsann kunde äta sig rakt igenom en stenmur.

Hos vissa folkslag verkar järven haft en högre status än hos oss nordbor. Korjakerna på Kamtjatka i Sibirien lär ha värderat de brungula järvskinnen särskilt högt, och de var övertygade om att himlens gud Bulutschei gått i järvhudar. I Brehms ”Djurens liv” kan man läsa att en del jägarfolk blandade ut järvens blod med vatten och honung varpå drycken serverades på bröllop. Järvfett används än i dag som sårsalva, särskilt i Ryssland.

Järv äter på kadaverI Nordamerika finns nästan inga konflikter mellan människa och järv. Men så har de inte heller lösgående får och tamrenar som vi har här i Skandinavien. I Sverige orsakar järven problem för renägarna när de angriper deras renar.  I Norge, där frigående får är mycket vanligt, angrips både renar och får. 

Både i Skandinavien och i Nordamerika har järven ett rykte som effektiv inbrottstjuv i matförråd. Till skydd mot järvens inbrott skapades till exempel den samiska Njallan, en slags bod på stolpar. I Nordamerika vittjar dessutom järven gärna de slagfällor som trappers och indianer använder, vilket gör den föga populär bland dessa jägare.