Rovdjurscentret De 5 Stora

År 0 - 1099 e.Kr. 

Längre ner i Europa har den kristna tron fått fäste, men i Sverige är det den fornnordiska religionen parallellt med samernas tro som fortfarande gäller. Omkring 800 e.Kr. börjar emellertid den kristna tron sakta sprida sig även här - något som senare kom att påverka samhällets struktur och människors tankar kring sin omvärld. I samma tid bildas de första städerna, exempelvis Birka omkring 700 e.Kr och Sigtuna 900 e.Kr. Det bor då cirka 200 000 människor i Sverige. 

Den samiska kulturen sprider sig till allt fler jägarfolk. Troligen som en effekt av att man behöver en identitet i mötet med andra grupper. Det gäller inte minst jordbrukssamhället i söder som parallellt med den norra samiska kulturen vuxit sig starkt och är mycket framgångsrikt. Samisk närvaro är dokumenterad i mellersta Skandinavien från 800-talet där det då fanns en blandning mellan bönder och samer. 

En livlig handel verkar pågå mellan olika folk inom och utom regionen. Samerna tillhandahåller mycket av de råvaror som utgör handeln, så som pälsar från ren och andra vilda djur, däribland rovdjurspälsar. Men samerna tillhandahåller också båtar och tran utvunnet från säl. 

Stående lodjur

Människans jakt på rovdjur fortgår under hela denna period och vi vet att det exporteras bland annat lodjurspälsar till andra länder under vikingatiden. Det finns dokumenterat i Isländska vikingasagor att handel med det samiska folket sker och bland annat är det pälsar som utgör handelsvarorna.

Det finns uppgifter om tama renar från 800 e.Kr. Om renen började tämjas då eller om folkslag med redan tama renar kom invandrande och förde sina influenser med sig är något oklart. Oavsett vad så dröjer det väldigt länge innan tamrenskötseln blir utbredd i Sverige. Jakten och fisket är ännu samernas viktigaste försörjningskälla. 

År 1100 e.Kr. - 1499 e.Kr

1100-talet och 1200-talet

Makten i det område som vi nu kallar Sverige har historiskt sett varit uppdelat på många människor, men detta förändras stegvis under denna period. Till exempel är landskapen i Mälardalen (Svealand) och runt Vättern (Götaland) oftast enade under samma kung under 1100-talet. Sverige betraktades dock inte som en stabil stat förrän på 1200-talet.

Under 1200-talet bildas landskapen och de första skrivna lagarna kommer. Varje landskap har sin egen lag. I dessa lagar finns detaljerat skrivet om rovdjursjakt, bland annat att skalljakter hålls 4 ggr per år.  Den som missköter sina åtaganden kring rovdjursjakt kan straffas hårt. Bönderna klagar på att jakterna sammanfaller med skördetider och att det är farliga metoder som används, men de får väldigt lite gehör. I Norrland, där det är mer glest befolkat, får man dock sköta sig lite mer själva då det kommer till jakt. I landskapslagarna står också om till exempel jakttider, vilket är en signal om att det finns tankar om hushållande med de resurser som viltet utgjorde. Något detaljerat är det dock inte, vilket är lite underligt då mycket annat är hårt reglerat. Kanske beror det på att det är så pass lite konkurrens om bytena vid den här tiden att det inte anses behövas. 

Skogarna förändras under medeltiden till att bli mer barrika och det påverkar klövvilt, till exempel rådjur och kronhjort. Under 1200-talet börjar skogsbetet ta fart och tamdjurens hårda bete påverkar viltet då betet förändrar skogen. Även rovdjuren påverkas av dessa förändringar. Lodjur gynnas av tätare skog och vargen gynnas av den ökade tillgången på tamdjur i skogen.

1300-talet

På 1300-talet finns omkring 20 städer i Sverige och en miljon människor i landet. De allra flesta människor är bönder och tamdjuren är mycket viktiga för människors överlevnad. Om rovdjur angriper och dödar dessa tamdjur riskerar familjen att svälta och rovdjuren är därför inte populära. Dessutom har kristendomen nu fått starkt fäste i landet och omvärlden förklaras därmed med den kristna religionen. Detta gäller också för rovdjuren, som ses som onda och förklaras som guds straff på jorden.

Kunglig jakt och varggropar

ÄlgporträttUnder 1300-talet blir kungens och kyrkans makt allt starkare och 1350 kommer den första nationella lagen som ersätter landskapslagarna. I och med landslagarna överförs jakträtten till kungen och hans män, och jakt på älg, hjort och rådjur blir år 1351 förbjudet för allmänheten i stora delar av landet. Bara kungen och hans män får jaga dessa klövdjur. 

Att jaga rovdjur är däremot fortfarande lagstadgat för allmogen. De förväntas delta i drevkedjor, och varje by ska hålla med lapptyg, varggropar och andra fångsverktyg. Jakten har en rovdjursbegränsande funktion för att undvika angrepp på tamdjur, men den är också en maktdemonstration över allmogen från kung och adeln. Jakterna kan vara stora och bestå av flera hundratals män. Dessa jakter har beskrivits som en övning i militär strategi där de onda rovdjuren var fienden.

Rätten till samernas land

Under 1300-talet börjar regerande makthavare i Sverige att hävda rätt till marker norr om Hälsingland, det vill säga det som ansågs vara samernas land. Kyrkbyar byggs och år 1389 uppmanar Drottning Margareta i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att missionera i lappmarken eftersom hon anser att samerna, som har sin egen tro, istället behöver en kristen tro.

Under 1300-talet är det de så kallade birkarlarna som har rätt att bedriva handel med samerna mot att de betalar en liten skatt till svenska kronan. Av samerna kräver de pälsverk och renskinnsprodukter. I gengäld förser de samerna med varor som mjöl, salt, metallvaror, vadmal och kläde. Skatteindrivningen gör ofta birkarlarna förmögna, eftersom avgiften till svenska kronan är så liten.

Kalmarunionen bildas

Under senare delen av medeltiden kämpar Danmark, Norge och Sverige om vem som ska ha makten i Norden. År 1397 skriver Danmark, Norge och Sverige på ett avtal om att vara ett enat land och den så kallade Kalmarunionen bildas.

1400-talet

Under 1400-talet minskar befolkningen kraftigt i landet i och med digerdöden.

I mitten av 1400-talet utfärdar Kung Kristoffer av Danmark en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlar rätten till jakt och fiske, som endast tillkommer jordägaren. 

För att kunna hålla hov växer en jägeristat sakta fram. Denna järgeristat ska förse hovet med vilt och jaktupplevelser. Den utvecklas alltmer under 1500-och 1600-talet.

Hovet har specialiserade hundar till sina olika jakter medan allmogen, som framför allt får jaga i norr, har en och samma hund för all jakt. Dessa hundar är av spetstyp.