Rovdjurscentret De 5 Stora

1500-talet

Även fast städerna hade ökat i antal så bodde de allra flesta fortfarande på landet. Fäboddrift, det vill säga att ha djuren på sommarbete i skogen för att kunna odla hemma på gården under sommaren, finns dokumenterat som driftsform från 1500-talet men dess storhetstid dröjer några hundra år. 

Många svenskar var missnöjda med den nordiska unionen som bildades 1397 och nu styrdes av den danska kungen. Gustav Vasa samlade därför en svensk armé och tog över makten den 6 juni 1523. Gustav Vasa åg till att kyrkan fick lämna ifrån sig mycket mark och behövde betala skatt till den allt starkare staten. Samtidigt fick riksdagen mer makt.

RenkaravanPå 1500-talet var samerna fortfarande främst jägare och samlare, men det verkar som att tamrenskötseln i liten skala blev vanligare. Källor tyder på att en familj vanligtvis hade runt 15-20 renar. De användes främst som transportmedel, för mjölkning och som lockdjur vid vildrensjakt. 

Det ökade hållandet av tamrenar beskrivs ofta som en effekt av att samerna nu fick betala mer skatt direkt till kungen istället för till de så kallade birkarlarna som hittills hade haft rätten att ta upp skatt och att handla med samerna. År 1535 tog nämligen Gustav Wasa bort birkalarnas rätt att beskatta samerna då han förstod hur mycket de tjänade på det. Den ökade tamrenskötseln anges i andra källor ha inducerats av att handeln med rovdjursskinn ökade samernas välstånd vilket ledde till ökad befolkningsmängd i området och att tamrenskötseln därmed blev ett viktigt komplemnet till jakt och fiske.

Svenska kronans kolonisation av samernas land som påbörjades på 1300-talet  fortstte under 1500-talet, men samtidigt gjordes försök till att begränsa konsekvenserna. År 1543 uppmanar Gustav Vasa befolkningen i Ångermanland och Umeå socken att inte lägga beslag på villebråd som samerna nedlagt. Kungen hotar om att de som fortsättningsvis våldför sig på samernas jakträtt kommer att straffas.

Under 1500-talet beskrivs rovdjuren fortsatt som onda, men samtidigt ökade efterfrågan på skinn från vilda djur i samhället och ett lodjursskinn var värt lika mycket som årsförbrukningen av råg för en familj. Det gjorde att ett skinn blev en åtråvärd inkomst.