Rovdjurscentret De 5 Stora

Vargens historia

En del av Skandinaviens natur och kulturarv

Varg bakom snöig gren (1)Efter den senaste istiden vandrade vargen in till den Skandinaviska halvön. Sedan dess har den varit en del av den skandinaviska naturen, och därmed också en del av skandinavernas kulturhistoria. Det märks om inte annat på alla de ortsnamn, områden, platser, sjöar och myrar i Sverige som har orden varg eller ulv i sig. 

Trots att vargen funnits här lika länge som människan så har vi lagt ner avsevärd tid på att jaga dem och till sist också försöka att utrota dem helt. Motiven för jakten har varit flera, men bland annat för att skydda tamdjuren från angrepp och ekonomiska motiv.

Redan på 1200-talet fanns det bestämmelser i de svenska landskapslagarna som krävde att bönderna höll sig med olika hjälpmedel såsom lapptyg, vargnät och varggård för att fånga varg. Torpare och bönder var också ofta tvingade att delta i så kallade "vargskall" där stora drevkedjor gick genom skogarna i jakt på varg. Den som uteblev fick böta. Dessa skalljakter hade fler syften än att bara begränsa antalet rovdjur. De var också ett sätt för kungen och adeln att visa sin makt över allmogen och en möjlighet att få träningstillfällen i stridsteknik. Rovdjurens pälsar var högt värderade och det var därför lönsamt att jaga rovdjur och handla med sådana varor. År 1647 infördes också skottpengar på varg, vilket blev en ytterligare drivkraft för jakten.

Trots hård jakt fanns under 1700-talet antagligen fortfarande flera tusen vargar i Sverige, men de kom snart att inledas en utrotingskampanj som reducerade antalet vargar kraftigt.

I och med att allmänheten år 1789 fick rätt att på egen mark jaga klövvilt, en rätt som tidigare varit tillskriven kungen och adeln, så minskade antalet klövdjur kraftigt. På 1840-talet fanns till exempel rådjuret bara kvar på några enstaka gods i Skåne och älgen hade blivit en stor sällsynthet i hela landet. Detta innebar att vargen fick allt svårare att överleva på vilda djur, och eftersom människan samtidigt hade ett par miljoner boskap i skogen så borde dessa ha varit ett betydande inslag i vargens diet - åtminstone under sommarhalvåret. 

Får i profilMånga familjer drabbades hårt av vargangrepp på sin boskap, och när en enda varg åren 1820-21 (den så kallade Gysingevargen) dödade totalt nio barn så ökade säkert många svenskars beslutsamhet att försöka utrota vargen helt och hållet.

Med hjälp av gift, fällor, kulor och krut fick man ganska snabbt bort vargarna från södra Sverige. 1827-1839 fälldes 6 790 vargar i Sverige, varav 271 bara i Stockholms län. Den snabbaste nedgången i vargstammen kom sedan 1840-1860.

Vargarna trängdes undan allt mer norrut och till sist ansågs den vara i princip utrotad. Möjligen fanns ett par enstaka djur uppe i fjällkedjan. 1966 fridlystets vargen och på 1980-talet började den sakta öka i antal igen.

Genom konventioner om biologisk mångfald och vårt medlemskap i EU har Sverige lovat att bevara vargen och de andra stora rovdjuren. 

Återetableringen

Varg på språngGenom att studera vargarnas gener har man kunnat visa att den vargstam som idag finns i Sverige och Norge inte genetiskt sett är exakt lika som de vargar som funnits här tidigare. De har heller inget direkt släktskap med vargar från djurparkerna, utan har en genuppsättning lik den som finskryska vargar har. Det envisa ryktet om att vargarna i Sverige kommer från någon svensk djurpark som släppt ut dem kan med andra ord konstateras vara just ett rykte.

Den första föryngringen i den nyetablerade vargstammen skedde år 1983 i värmländska Nyskoga. 1990-1991 vandrade ytterligare en finsk-rysk varg in i landet och ända fram till år 2008 härstammade alla vargar i Skandinavien från dessa tre vargar. Allt detta vet forskarna säkert genom genetiska analyser av vargarnas DNA. 

Att stammen från början härör från endast tre vargar och att den under många år var helt utan nytt tillskott av gener från den finsk-ryska stammen innebär att inaveln är mycket hög. Hela den skandinaviska vargstammen härstammar idag endast från en handfull invandrande vargar från den finskryska populationen.

Du kan läsa mer om inavel och hotstatus här

Även fast vargstammen uppvisar tecken på livkraftighet i form av god tillväxthastighet så innebär inavel alltid ett hot. Ju högre inavel desto fler individer måste finnas för att stammen ska klassas som livskraftig. Eftersom Sverige har bestämt att vi ska ha rovdjur i livskraftiga stammar är myndigheterna noga med att antalet vargar inte blir för lågt. 

 

Nordamerikansk historia

Varg bakom snöig grenI Nordamerika tog de invandrande européerna med sig sin attityd till vargen hemifrån. När nybyggare, pälsjägare och boskapsfarmare slog sig ner började konflikterna.

Pälsjägarna koncentrerade sig i första hand på bäver, och under ett antal år i mitten av 1800-talet fångades uppåt 500 000 bävrar årligen i fällor. Men även vargen gillar bävrar, och allt eftersom bäverstammen minskade fick vargen skulden. Människan jagade dessutom det övriga viltet så hårt att bisonoxen utrotades helt i många delstater, och hjort- och gaffelantilopbestånden minskade starkt. Detta gjorde att vargarna fick det ännu svårare att finna naturliga byten och de började, precis som i Sverige, att intressera sig mer för människans tamboskap.

Skottpengar infördes, priserna på vargskinn steg och professionella vargdödare, så kallade "wolfers", var oerhört effektiva. Wolfers specialiserade sig på att preparera nyskjutna bisonoxar, älgar, hjortar och annat vilt med giftet stryknin, som sedan tog död på vargarna.

Bara i delstaten Montana dödades inte mindre än 180 000 vargar mellan 1870-1922 och den största masslakt som människan någonsin riktat mot en enskild rovdjursart var ett faktum.

I mitten av 1940-talet var vargen nästan helt utrotad i USA, det var bara i Alaska och i Minnesota som det fanns fasta stammar kvar. Däremot fanns det en stor vargstam i det mellanliggande Kanada. Från Kanada och Minnesota har sedan vargen åter börjat sprida sig spontant till och inom USA. Dessutom har man på senare år börjat aktivt plantera ut varg i några områden.

Ett projekt startades för att återinföra varg till delstaten Idaho och till den stora nationalparken Yellowstone i Wyoming. Utsättningarna var framgångsrika och år 2003 fanns det ungefär 300 vargar i vardera området. För att få igenom detta projekt politiskt beslutades också att vargar som dödade tamboskap skulle få avlivas.

I USA har opinionen de senaste tjugo åren svängt över starkt till förmån för vargen. En allt större del av den breda allmänheten säger sig nu vara positivt inställd.