Rovdjurscentret De 5 Stora

1700-talet

I ett försök att skydda samernas mark från nybyggare deklareras deras ensamrätt till jakt i Lappmarken 1749 och en karta ritades år 1751 för att visa var lappmarksgränsen gick. Försöket att skydda samernas marker visade sig dock få föga effekt.

Den intensiva formen av renskötseln som varit framgångsrik på 1600-talet får det allt svårare. Det beror på hårdare konkurrens om sommarbetesmark, svåra väderförhållanden och ökade problem med rovdjur, samt att antalet renar i slutet av 1700-talet ökat så mycket att det blev problem med smittspridning, speciellt vid mjölkning av djuren. 

Björn i granUpplysningstiden började under 1700-talet och dess strömningar gör att rovdjuren som förut förklarats med religion började beskrivas med en mer vetenskaplig ton. Till exempel kommer den Linneanska systematiken där alla arter får latinska namn. Även om det finns en hel del dokumenterat om vilda djur från 1700-talet finns det oftast inga specifika antal angivna. Från de dokumentationer som finns ges dock en bild av att vargen verkade variera i antal, björnen försvann från södra delarna av landet redan under 1700-talet, lodjuret fanns i skogsklädda delar av landet och järven var mycket allmän i Norrland. Andra djur som nämns är vildsvinet som utrotas omkring 1770 och älgen som åter blev jaktbar för allmänheten år 1789. Allmänhetens nytillåtna jakt på älg ledde till att älgstammen minskade kraftigt.

Från 1700-talet finns några kända angrepp av vargar på människa i Sverige.  Mellan åren 1727-1763 vet man att 4 barn angreps.