Rovdjurscentret De 5 Stora

1700-talet

Under föregående århundrade och på 1700-talet stöttar staten nybyggare för att utöka den agrara delen av samhället, vilket ska öka skatteintäkterna. Nu tar därför nybggandet fart på riktigt i norr och det skapar än mer konflikter med samerna, inte minst om jakten eftersom nybyggarna också är beroende av jakt och fiske som födokälla.

I ett försök att skydda samernas rättigheter från nybyggare deklareras deras ensamrätt till jakt i Lappmarken 1749 och en karta ritas år 1751 för att visa var lappmarksgränsen går. Försöket visar sig dock få föga effekt. Detta sker samtidigt som samer också får rätt att anlägga nybyggen och den intensiva formen av renskötseln som varit så framgångsrik på 1600-talet får det allt svårare. Det beror på hårdare konkurrens om sommarbetesmark, svåra väderförhållanden och ökade problem med rovdjur, samt att antalet renar i slutet av 1700-talet ökar så mycket att det blir problem med smittspridning, speciellt vid mjölkning av djuren. 

Upplysningstid ger mer kunskap

Björn i granUpplysningstiden börjar under 1700-talet och dess strömningar gör att rovdjuren som förut endast förklarats med religion börjar beskrivas med en mer vetenskaplig ton. Till exempel kommer den linneanska systematiken där alla arter får latinska namn och allt fler zoologiska skrifter publiceras. De skrivs dessutom numera ibland på svenska och blir därför mer tillgängliga för allmänheten. 

Under sent 1700-tal och 1800-tal drar också en humaniserande våg över Europa och djurens känslor börjar uppmärksammas. Man argumenterar mot grymheter och lidande av olika slag. Först framför allt för de tama djurens del, men senare också för viltet.

Även om det finns en hel del dokumenterat om vilda djur från 1700-talet finns det oftast inga specifika antal angivna. Från de dokumentationer som finns ges dock en bild av att vargen är väldigt vanligt förekommande trots att skottpeng hade införts under 1600-talet. Björnen däremot försvinner från södra delarna av landet redan under 1700-talet. Lodjuret finns i skogsklädda delar av landet medan järven är mycket allmän i Norrland. Andra djur som nämns är klövviltet som anses minska i landet och vildsvinet som utrotas omkring 1770.

På grund av att klövviltet anses minska finns en hel del restriktioner. Bland annat deklareras det år 1767 att det är strängt förbjudet att jaga älg på skidor och med hund i Gävleborg och Västernorrland.

Jakträtten tillbaka och rovdjuren jagas vidare

År 1731 presenteras förslag på att de ofrälse ska få tillbaka den jakträtt som de succesivt förlorat men detta mötte stora protester. Efter 24 års utredande om frågan gavs ett nytt förslag år 1755 där straff för illegal jakt skulle vara böter istället för dödsstraff. 

I denna lag finns också en del nya faunavårdande tendenser, till exempel fredande av vilt över vintern och en tanke om att hålla antalet skadedjur lågt till förmån för det nyttiga viltet. Detta medför att det i mitten av 1700-talet införs skottpeng även på en lång rad fåglar som anses skadegörande. Bland annat finns rovfåglar, kråkfåglar och sparvar med på listan.

Rovdjuren behandlas också i denna utredning och de beskrivs som ett hot mot tamdjur, men inte som konkurrent till jägarna om de vilda bytesdjuren. Skallplikten finns ännu kvar och alla ska hålla vargnät, följa skallbud och sköta varggård men nu finns vissa lättnader. Till exempel har man infört förbud mot att jakterna ska ske i skördetid. Denna lättnad tillsammans med den skottpeng som man kan få är de faktorer som håller rovdjurskriget igång, men många försöker bli friskrivna från rovdjursplikterna även om få lyckas. 

Efter en flera hundra år lång kamp får allmogen jakträtt igen år 1789. Den lilla hushållningstanke som funnits innan blir hårt undansatt och viltet jagas mycket hårt. Detta leder till att viltet, inte minst klövviltet, minskar kraftigt. För de allra fattigaste är jakten betydande. Om man under de år då befolkningsmängden ökar radikalt (1750-1850) inte hade haft jakt hade det säkert varit ännu fattigare än det är. Inte bara jakten blir fri utan möjligheten till handel med viltprodukter ökar också. Så kallade sörkörare och Norgefarare tar med sig produkterna på resor och säljer dem.

För rovdjurens del innebär allmogens nya rättighet troligen att de får allt svårare att överleva på de vilda bytesdjuren, och eftersom människan samtidigt har ett par miljoner boskap i skogen så borde dessa vara ett betydande inslag i vargens diet - åtminstone under sommarhalvåret. 

Fyra barn angrips och nymodigheter inom rovdjursjakten

Från 1700-talet finns några kända angrepp av vargar på människa i Sverige.  Mellan åren 1727-1763 vet man att 4 barn angrips. 

För att effektivisera rovdjursjakten uppmanas allmogen år 1778 att skaffa målade dukjakttyg. De ska vara mer effektiva att driva rovdjur med och dessutom är de lättare än de tunga vargnät som använts tidigare. Nymodigheten visar sig dock inte vara så effektiv som man hört.