Rovdjurscentret De 5 Stora

Nutid, 2000-talet

2017 passerade Sverige 10 miljoner i invånarmängd. 85 % bor och  arbetar nu i städer, men inflyttningen till städerna har mattats av.

Många av de som bor och verkar på glesbygden känner sig bortprioriterade till förmån för storstäderna. Till exempel läggs skolor, sjukvård och affärer ned och vägar underhålls dåligt.

BondeVi importerar mycket livsmedel – mest sådant som vi inte kan producera själva -  men också sådant som ställs i direkt konkurrens med svenska producenters varor så som kött, mjölk och vissa grödor. För många svenska producenter blir det en utmaning att hålla sig kvar i näringen då de behöver förhålla sig till Sveriges relativt ambitiösa regler kring djurvälfärd och jordbruk samtidigt som de ska konkurrera med producenter i andra länder som kan producera samma produkt till ett lägre pris. Det finns cirka 3,5 miljoner nötboskap, grisar och får i landet. Antalet nötboskap och grisar har - sett från 1980-talet - minskat medan antalet får har ökat. Ytterst få boskap hålls på fritt skogsbete.

Sverige som var ett viltfattigt land på 1800-talet har nu blivit viltrikt. Älgen har stabiliserats till omkring 300 000 älgar men antalet vildsvin har ökat till omkring 200 000 djur. Det finns också uppskattningsvis 400 000 rådjur, 150 000 rävar, 150 000 hjortar och 100 000 bävrar. Rovfåglar och sälar har hämtat sig efter att de varit negativt påverkade av miljögifter. Det finns också några hundra vargar, omkring 1000 lodjur, 500 järvar och cirka 3000 björnar.

Trots att Sverige är viltrikt så är samtidigt utrotningstakten av arter högre än den någonsin förr varit i människans historia. Förföljelse och jakt, förstörelse av livsområden och klimatförändringar är det som påverkar utrotningstakten mest. Reaktioner på människans sätt att exploatera naturen och utrota andra arter gör att flertalet bevarandeorganisationer har växt sig stora. 

Järv i trädÅr 2001 beslutade i Riksdagen att rovdjur ska finnas i livskraftiga stammar i Sverige och detta får år 2013 ett tillägg att rovdjur ska finnas i livskraftiga stammar men inte på för stor bekostnad av berörda näringar.

I takt med att rovdjuren ökar och påverkar människors liv intensifieras debatten om rovdjuren och dess förvaltning. Olika intressegrupper argumenterar för sin sak och förvaltningen försöker ta hänsyn till de olika intressena samtidigt som de förhåller sig till biologiska aspekter, lagar och konventioner. Rovdjursförvaltningen ska vara flexibel, regional och anpassa sig efter ny kunskap. Förvaltningen ska sträva efter att minska skador från rovdjur. Jakt på rovdjur är en metod men man använder och utvecklar också skyddsmetoder så som rovdjursavvisande stängsel och skyddsvästar för hundar. Många efterfrågar mer resurser till förvaltningen för att den ska fungera väl, men samtidigt anser många att rovdjurens kostnad är för stor. 

Tamdjurshållare upplever försvårande omständigheter i och med risken för rovdjursangrepp. En del brukare avslutar sin verksamhet till följd av detta och hotet om fler nedlagda gårdar leder till diskussioner om minskad biologisk mångfald i samband med minskade betesmarker och minskad möjlighet till livsmedelsförsörjning inom landet.

Fäbodbruket efterlyser fler som vill föra det hotade kulturarvet och den hävdgynnade mångfalden vidare, men det är svårt eftersom det innebär en speciell livsstil som få unga är intresserade av - och tanken på fribetande djur i områden med stora rovdjur försvårar ännu mer.  

Renskötseln som redan är hårt drabbade av andra hot - t.ex. skogsbruk som minskar tillgång till bra vinterbetesmarker, klimatförändringar och störningar av storskalig turism - larmar om en hotande kollaps av den rennäringen på grund av det allt mer ökande rovdjurstrycket i renskötselområdet. Hotet om minskat antal renskötare och renar leder till diskussion om hur den samiska kulturen skulle kunna fortleva utan dem.

Även fast det finns mycket vilt i Sverige är många av de som jagar i rovdjursområden missnöjda. Vissa områden drabbas av minskad avskjutning och jakthundar skadas och dödas. På grund av ändrade förutsättningarna som rovdjuren innebär försvåras löshundsjakten, jaktens rekreationsvärde upplevs minska och den sociala gemenskap som jakten innebär känns hotad.

Till ovanstående konflikter med olika intressegrupper och näringar finns också en uttalad rädsla för rovdjur. Trots att rovdjur ytterst sällan angriper människor är en betydande del rädda för rovdjur.  

SW i titthålSamtidigt som många är skeptiska till rovdjur så ökar antalet arrangörer av rovdjursturism och staten förespråkar naturturism som en av Sveriges viktigaste framtida inkomster – inte minst för att skapa jobb på glesbygden. I linje med detta sjösätter Naturvårdsverket sin nya viltstrategin där viltets användingsområden ska breddas.

Attitydundersökningar visar att majoriteten av Sveriges befolkning vill ha rovdjur i landet. I rovdjurstäta områden är dock missnöjet större än i områden med färre rovdjur. Rovdjurens socioekonomiska aspekter får allt mer fokus och  ansatserna till utvärderingar av olika förvaltningsåtgärder ökar. 

Rovdjuren tycks ha blivit en symbol för landsbygdens underläge gentemot storstaden – och mellan styrande och styrda. De har också blivit en symbol för vikten av den biologiska mångfalden och för var gränsen där människans rätt att fritt ta för sig av vår planet går.