Rovdjurscentret De 5 Stora

Uppsatta mål

Det övergripande målet för de stora rovdjuren är att de ska bevaras på lång sikt.

För att en art ska klassas som långsiktigt livskraftig krävs att det finns ett tillräckligt stort antal individer, men också att det finns tillräckligt med boendemiljö för arten. Dessutom ska det finnas en variation i generna mellan individerna. Om alla har lika gener ökar nämligen risken för att arten dör ut.

Referensvärden = minimivåer

Naturvårdsverket har beslutat om så kallade referensvärden för björn, varg, järv och lodjur. Dessa värden anger det antal individer som minst behövs för att arten ska anses ha gynnsam bevarandestatus. 

Referensvärdet är därmed en miniminivå som inte får underskridas nationellt. Det antal individer av varje art som finns i landet bör ha en marginal till miniminivån.

 

BjörnspårMål för brunbjörn:

Referensvärde = minst 1400 stycken

Björnens referensvärde när det gäller utbredningsområdet för gynnsam bevarandestatus ska vara Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt delar av Dalarnas, Gävleborgs och Värmlands län.

 

JärvspårMål för järv:

Referensvärde: minst 600 stycken

Järvens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller utbredningsområdet i Sverige ska vara den alpina regionen av fjällkedjan och fjällnära skogsterräng i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Dalarnas län.

 

LospårMål för lodjur:

Referensvärde: minst 870 stycken

Lodjurets referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller utbredningsområdet i Sverige ska vara hela Sverige förutom Gotlands län.

 

VargspårMål för varg:

Referensvärde: minst 300 stycken

I en utredning kring gynnsam bevarandestatus för varg har Naturvårdsverket år 2015 kommit fram till att det bör finnas minst 300 vargar, dvs en ökning med 30 individer jämfört med det antal som angavs år 2013, samt att det måste in minst en invandrandes vargs gener i populationen vart femte år. 

Vargens referensvärde för gynnsam bevarandestatus när det gäller utbredningsområdet i Sverige ska vara hela Sverige förutom den alpina regionen och Gotlands län.

Vargstammens koncentration ska minskas där den är som tätast. Dessutom ska vargens förekomst i renskötselområdet och i län med fäbodbruk, intensiv fårskötsel eller skärgårdar i huvudsak begränsas till de områden där den gör minst skada.

Regionala minimimål

Naturvårdsverket har delat upp de nationella referensvärdena mellan länen. På så vis kan man säkerställa att den nationella miniminivån inte underskrids och att arterna därmed har en god bevarandestatus. Exempelvis ska Gävleborg och Dalarna i dagsläget ha minst 25 björnföryngringar var.

Enligt jaktlagstiftningen krävs det att miniminivåerna överstigs på förvaltningsområdesnivå för att Naturvårdsverket ska kunna överlämna rätten att ta beslut om licensjakt till länsstyrelserna i förvaltningsområdet.

De nuvarande regionala miniminiåver kommer att ses över med jämna mellanrum. Det betyder att de nivåer som idag är beslutade kommer att förändras i och med att arterna sprider sig i landet. Exempelvis är vargens referensvärde idag uppdelat på de län som har, eller mycket troligt kommer ha, varg inom de närmsta åren. När vargen spridit sig längre söderut kommer även de länen få sina miniminivåer satta och på så vis ta ansvar för en del av de 300 vargarna som Sverige minst ska ha.

Under 2017 kommer en översyn av minimimålen göras och 2019 beräknas en revidering ske.

Läs mer om regionala minimimål på Naturvårdsverkets hemsida

Förvaltningsnivåer

Länsstyrelserna beslutar om förvaltningsmål för varje art i sina egna län. Det betyder att de bestämmer hur många individer av varje art som anses lämpligt utifrån regionala omständigheter. Förvaltningsmålet får inte underskrida minimimålet och är en kompromiss mellan olika intressen i länet.

Det är alltså länsstyrelsernas beslut kring förvaltningsmål som kommer styra hur många rovdjur vi faktiskt har i landet. För att jämka mellan olika intressen i länen har alla länsstyrelser en viltförvaltningsdelegation till sin hjälp. I dessa delegationer sitter representanter från olika näringar, intressen och politiker.