Rovdjurscentret De 5 Stora

Kostnader

Rovdjursförvaltningen kräver ekonomiska resurser - och det finns beräkningar som visar att rovdjuren kostar staten omkring 160 miljoner kronor per år. Detta inkluderar myndigheternas omkostnader, forskning, information, ersättningar och bidrag.

Björn vädrar i skogDet bör dock noteras att alla kostnader för rovdjuren inte är helt utredda i dagsläget. Nyligen har Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utrett landsbygdsföretagens kostnader för rovdjursangrepp. Uppdraget omfattar inte bara direkta kostnader för döda och skadade djur, utan också indirekta kostnader för exempelvis försvunna djur, stressade djur med lägre reproduktion och sämre tillväxt, mer­arbete och förlorad miljöersättning för betes­marker.

Deras beräkningar visar att de indirekta kostnaderna uppgår till i medeltal 19 500 kronor per år för fårhållare som utsatts för angrepp. För en fårbesättning i ett rovdjurstätt område som inte utsatts för angrepp uppgår de indirekta kostnaderna till i medel­tal 6 700 kronor per år, och för en genomsnittlig nötkreatursbesättning som utsatts för ­angrepp uppgår de till 14 400 kronor per år. ­Fäbodar som utsatts för rovdjursangrepp har en merkostnad på 23 000 kronor per år för stängselunderhåll och nattintag, samt för att söka och fånga in djur, jämfört med fäbodar som inte haft angrepp men också befinner sig i rovdjurstäta områden.

LiisaDen kända summan på 160 miljoner kronor är en stor summa pengar - men sett ur ett annat perspektiv är det mindre än 20 kr per svensk invånare och år. 

Om det är mycket eller lite pengar är upp till var och en att bestämma, men för att kunna sätta summan i relation till andra samhällskostnader så är 160 miljoner kronor vad det kostar att bygga 3 km motorväg. Staten betalar också 30-150 000 miljarder per år för det alkohol- och drogmissbruk som finns i landet. Det är alltså upp till tusen gånger mer än vad vi betalar för rovdjuren.

Socioekonomisk påverkan av en vargstam med gynnsam bevarande status

På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket år 2015 undersökt vilken socioekonomisk påverkan som finns genom att Sverige hyser en vargstam med gynnsam bevarande status.

Med socioekonomiska aspekter avses hur rovdjurens närvaro påverkar förutsättningarna för näringsliv, rekreation, fäboddrift, jakt och människors vardag.

Man blickar över fjällI sin rapport skriver Naturvårdsverket att vargen orsakar skador och andra problem för bland annat rennäringen, tamdjursägare och jägare. Vargen kan även skapa oro och på så sätt påverka människors vardag. Privatpersoner såväl som näringsidkare kan drabbas av stor ekonomisk påverkan på grund av vargangrepp. Enbart risken att drabbas av skador orsakade av varg kan innebära stor psykisk stress.

Forskning om påverkan av vargförekomst på människors vardag såsom till exempel välmående, hälsa och livskvalité är fortfarande i sin linda. Därför anser Naturvårdsverket att det inte är möjligt att dra några generella slutsatser utifrån nuvarande kunskapsläge. De menar också att eftersom omfattning och kvalitet av tillgänglig statistik varierar mellan olika verksamhetsområden är det viktigt att förbättra kunskapsunderlaget, följa utvecklingen och ompröva bedömningar som en del i den adaptiva förvaltningen.

Slutsatsen i utredningen är dock att näringarna (tamdjurhållning, renskötsel och jakt) har kunnat fortgå och utvecklas. Vargförekomsten på olika verksamheter på samhällsnivå är inte så omfattande att verksamheterna påtaglit försvåras.