Rovdjurscentret De 5 Stora

30 000 f.Kr.

Man vet av fossila fynd att det lever djur på den Skandinaviska halvön för omkring 30-40 000 år sedan. De dör dock ut mellan istiderna.

10 000 f.Kr. -  5000 f.Kr.

När den senaste inlandsisen drog sig tillbaka vandrade klövdjuren till den Skandinaviska halvön och människor och rovdjur följde efter. Invandring skedde från flera väderstreck samtidigt. 

RenhjordAntalet människor i området är lågt under den här perioden. Uppskattningsvis bodde omkring 1 000 människor här för 8 000 år sedan.

Människan är vid denna tidpunkt jägare och samlare och flyttar runt över stora områden för att kunna hitta mat året runt. Man vet att ren, vildhäst, fjällräv, älg och varg fanns i området för 13 000 år sedan. När det blev varmare och mer lövträd kom också visent och uroxe. Hunden var redan nu en del av människans jakt och användes troligen för att spåra upp djur och för att få bytet att stanna upp. 

Människans relation till rovdjuren från denna period finns inte dokumenterad men uppenbart är att vi levde av samma bytesdjur och troligtvis jagades rovdjuren om tillfället gavs. 

4000 f.Kr. - 1700 f.Kr.

Hällristning tygvepaÄven om det i gynnsamma lägen fanns mer eller mindre permanenta bosättningar för omkring 7 000 år sedan så var få bofasta i den mening vi avser idag. Under den här tidsperioden börjar odlandet av jorden och att  hålla tamdjur bli vanligare, dock med fokus på tamdjurshållning.

Det jordbruk som ändå skedde var så kallat röjningsjordbruk och det ledde till att näringskapital som samlats i jorden sedan istiden försvann. Hundens användingsområde skiftar under denna period från jakt till även andra uppgifter, till exempel vallning. 

Trots ökad andel tamdjur och odling så är jakten och samlandet fortfarande mycket viktigt som försörjningskälla, och trots det relativt låga antalet människor som är verksamma i området så påverkar den mänskilga jakten troligen flera arter. Bland annat verkar älgen och lodjuret minskar i landets södra delar. 

På hällristningar från denna tidsperiod kan man hitta björnar och eventuellt vargar (som dock också kan vara hundar) men lo och järv har inte återfunnits avbildade. Hällristningar visar att människan jagade björnen, ibland i idet, men också att björnen var mycket mer än ett byte. Man verkar ha varit mycket fascinerad av björnen och den hade en alldeles egen särställning - något som tolkats ut genom att björnen avbildas på ett annat sätt än övriga djur. Bland annat finns bilder som tolkas som att björnen vandrar under jord på vintern (går i ide), hur björnar kommunicerar med andra djur och också hur de verkar ha trott att björnar var andliga varelser som kunde förflytta sig mellan olika dimensioner i universum. Teorin om att dåtidens människor såg björnen som ett spirituellt djur som behövde hanteras med respekt stödjs av de björngravar och ritualer som funnits kring björnjakt under senare tidsperioder.

1700 f.Kr. - år 0

Allt fler människor blev nu bofasta i söder, där odling och tamdjur blivit viktiga för överlevnaden, medan jakten fortfarande dominerar i de norra delarna av landet. Inom jordbruket går man över till gödseljordbruk, en metod som går ut på att ha fasta åkrar som göds och det gör att fler personer kan försörja sig på mindre yta. I Norrland är det bara i kustområdena och i flacka floddalar som jordbruk bedrivs.

För samerna blir vildrensjakten allt viktigare och för att underlätta jakten börjar formen för det som idag är samebyar att växa fram. För omkring 2 000 år sedan kommer troligen ett nytt folk invandrande från Volgaområdet och etablerar då den samiska kulturens nuvarnde kännetecken så som kåtan, urgravar, typiska ornament och språket. Det är också från och med den här tiden som man kan hitta björngravar. Björnen ses i den samiska kulturen som helig men den jagas och äts ändå. För att blidka björnen, och för att den dräpta björnen ska berätta gott om människor för andra björnar, har man en stor ceremoni kring björnjakten. Bland annat begravs björnens ben noggrant och anatomiskt korrekt. Denna typ av ceremoni utförs på vissa håll så långt som in på 1900-talet.