Rovdjurscentret De 5 Stora

Vargens spår & läten

Spår


VargspårUnder rätt snöförhållanden kan man hitta tydliga spårlöpor efter vargarna. Det är dock inte alltid helt lätt att tolka spår, utan det krävs en hel del kunskap och lång erfarenhet för att säkert kunna avgöra vems spår det är. Vargspår kan blandas ihop med bland annat räv, hund och lodjur.

Det man ofta slås av när man ser ett vargspår är storleken. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut.

Vargens steglängd i trav varierar mellan 130-200 cm beroende på hur bråttom de har. En motiverad varg kan göra språng på 4-5 meter.  

Vargar rör sig ofta i trav och använder sig gärna av lättframkomliga vägar för att spara energi. Allt från isar på bäckar, sjöar och åar, till skoterspår och bilvägar.  På ett dygn kan en varg lätt förflytta sig ett par mil och även längre än så. Den tillbringar normalt ungefär en tredjedel av dygnets timmar i rörelse. Vintertid rör sig vargen när som helst på dygnet, medan den sommartid oftast är mer aktiv under natten. 

Andra spårtecken och byteshantering

VargspillningVargens spillning är 2-3 cm tjock och korvformad. Den innehåller ofta mycket hår  och ibland också större benfragment. Har vargen ätit mycket ben kan avvföringen vara vitaktig. Spillningen har en stark lukt så länge den är färsk.

Föräldraparet urinmarkerar mot upphöjda föremål. Både hanen och honan lyfter på benet. De krafsar också ibland vid markeringsstället.

Byten avlivas med kraftiga bett i strupe/halsregionen. Vargen biter också ofta bytet långt fram på nospartiet. Ostörda kan vargarna sätta i sig eller gömma även ett stort byte, som t.ex. en älg, på mycket kort tid. Det enda som blir kvar är en upptrampad plats med hår och några skinnrester. Hela eller delar av bytet kan, något övertäckta, lagras i myr eller snö. 

Läten

Vargens yl behöver knappast beskrivas. Ett välkänt ljud som kan få nackhåren att resa sig även på den mest förhärdade vargvännen. Ylandet är en innehållsrik sång som fyller många olika funktioner. Ylandet är helt klart en social gemenskapsyttring inom familjen som används till exempel innan jakt, men också en hälsning till andra vargar att "här bor vi och det är vårt område".

Ylande vargar i snö

Man kan ofta höra skillnad på de enskilda vargarnas röster. Däremot är det mycket svårt att höra hur många vargar som ylar samtidigt, ofta låter det som om kören består av betydligt fler vargar än vad som är fallet. Ofta låter det förbluffande känslofyllt. Om en i föräldraparet dör kommer ibland den kvarvarande maken/makan till platsen där den dog och ylar på ett sätt som i alla fall i mänskliga öron låter vemodigt och sorgefyllt.

Att vargar ylar när det är fullmåne är en myt. Vargar bryr sig sannolikt inte om att det är fullmåne, men en förklaring till uppkomsten av just den myten kan vara att ljudet når längre vid klart och kallt väder. Eller så är det så att människorna trivs bättre med att vara ute då det är månljust?

Förutom när de ylar är vargar ganska tysta, men de har flera andra ljud som de använder sig av för att kommunicera. Alltifrån ett hårt varningsskall till olika morranden, valpiga gnyenden och gnällanden.

Klicka här för att lyssna på en inspelning av vargens läten.

 

Rapportera rovdjursspår

Länsstyrelserna ansvarar för att inventera (räkna) rovdjuren. De tar tacksamt emot tips på spår som kan vara från de stora rovdjuren. Om du hittar spår av vad du tror är ett av de storta rovdjuren kan du lämna in din observation på skandobs.se eller kontakta din närmsta länsstyrelse

 

SpårbokLästips! Boken "Spår och spårning av stora rovdjur" finns att beställa via Rovdjurscentret för 265 kr inkl frakt. Beställs på 0651-411 70 eller info@de5stora.com

 

 

 

 

 

 

Tack Åke Aronson, som vänligt lånade ut spårteckningarna ur boken "Djurens spår", Bonniers förlag, 1990. Teckningarna är copyrightskyddade.