Människans biologi

I vetenskapliga termer är rovdjur de djur som tillhör gruppen carnivora. Dessa djur har flera gemensamma specialanpassningar för att kunna jaga och äta andra djur. I gruppen carnivora återfinns björn, varg, järv och lo. Människor tillhör gruppen primater och är alltså i en strikt biologisk bemärkelse inte ett rovdjur. Men rovdjur kallar man också lite mer vardagligt de djur som dödar andra djur för att äta upp dem - och enligt den definitionen är alltså även människan ett rovdjur.

Föda

Människan är en utpräglad allätare som lever av det mesta från grönsaker och kött till spannmål, frukt, svamp, bär, fisk, chips, läsk, alkohol och godis.

Köttet kommer huvudsakligen från tamdjur så som kor, grisar, får, getter och höns. De äts i form av allt från hamburgare och korv, till kebab, oxfilé eller fårfiol. Precis som de andra stora rovdjuren tycker dessutom många människor att viltkött som rådjursstek, renskav eller älgfilé är utsökt god mat. 

Människan äter inte upp allt hon dödar. Ofta lämnas kött och odlade grödor och bara i Sverige slängs över en miljon ton mat varje år. Beräkningar visar att 28 % av jordens yta odlas med sådant som aldrig äts upp.

Från att i årtusenden själv ha odlat, fiskat eller jagat sin föda köper idag de allra flesta människor sin mat i affären. De som fortfarande jagar gör det ofta i grupp och hundar anses oftast vara ovärderlig hjälp i jakten. Vid jakten används redskap i form av vapen, fällor, radiosändare, GPS och kameror. 

Även om de flesta jagar för matens skull så förekommer också ren troféjakt. Om en art upplevs som störande för människan jagas den också i syfte att minska dess förekomst.

Utseende

Människan kännetecknas framför allt av sin upprätta gång och sin sparsamma kroppsbehåring. Bland människor förekommer en stor variation i storlek och form. Längden på vuxna individer ligger mellan 150 och 210 cm och vikten är normalt 45-120 kg. Vissa individer bygger upp rejäla fettreserver, trots att de inte ska gå i ide. Rekordexemplar på över 500 kg har noterats.

Hår- och hudfärgen varierar kraftigt. Huden uppvisar allt från blekrosa till mörkt brun och håret kan vara allt från vitt till svart och rött.

Sinnena och fysiska egenskaper

Människan rör sig upprätt på bakbenen. Normal gåtakt är cirka fem kilometer i timmen, men de kan också röra sig relativt fort på korta sträckor. Den snabbaste människan har sprungit 100 meter på under tio sekunder.

Uthålligheten varierar väldigt mycket, men vältränade exemplar kan springa 42 km på lite drygt två timmar. Människor kan oftast klättra - i alla fall i unga år. Människor kan med hjälp av flygplan, bilar och andra hjälpmedel röra sig över mycket långa sträckor på kort tid.

Att vara i skolan eller på jobbet innebär att man är allt mer inomhus. Många sitter också stilla stora delar av dagen. Fotboll, styrketräning, fjällvandring, ridning, sportfiske, skidåkning, jakt och en lång rad andra former av sport- och friluftsaktiviteter har för vissa individer blivit en motreaktion på detta.

Hörseln är relativt klen och luktsinnet är trubbigt. Synen är däremot skarp i dagsljus, ibland med hjälp av slipade glasbitar. 

Människan är på många sätt lik de andra rovdjuren, men skiljer sig på vissa punkter. Till exempel menar forskarna att människan är  ensamma om att att kunna tänka abstrakta tankar. Forskare har funnit att människans handlingar och åsikter styrs av biologiska faktorer och lagar - men också av kunskap, socialt tryck och psykologi. 

Människan är en av få arter som använder andra verktyg än de egna kroppsdelarna för att bygga bon, skaffa mat och förflytta sig. 

Hemområden

Människor är mycket anpassningsbara och bor i många olika slags områden och naturtyper. Det blir allt vanligare att människor bor tätt ihop i städer. Trots det är människan en mycket starkt revirhävdande art. Hon bygger gärna staket och häckar runt sina familjerevir. Revirkonflikter är vanliga och resulterar med jämna mellanrum i allt från mindre grannfejder till stora världskrig.

Trots att människan är revirhävdande är påhälsningar i andras hemområden mycket vanliga. Vissa områden anses tillhöra alla och där får man röra sig fritt. Helt trygga är dock dessa områden. 

Parningstid och ungar

Människans parningstid är från januari till december, året runt och dygnet runt. Efter en dräktighetstid på nio månader föds ungen. Honan får oftast bara en avkomma åt gången, men ibland också tvillingar, trillingar eller fyrlingar. Vid födseln väger ungarna i genomsnitt ungefär 3,5 kg. Lyan är torr och varm, ofta i kubiska utrymmen.

Ungarna blir könsmogna först i 12-15-årsåldern, men räknas ofta inte som fullvuxna förrän de uppnått 20 år. Människoungar är starkt beroende av sina föräldrar. De kan normalt inte gå förrän vid ett års ålder. Många lämnar föräldrarna först vid 18-25-årsålder och är även efter det i kontinulerig kontakt med sina föräldrar.

För att ungarna ska kunna skaffa mat och leva självständigt tycker deras föräldrar att de behöver en långvarig träning av ungarna som sker i grupp - så kallad skola. På många håll anses ungarna numera behöva gå mellan tolv och femton år i skola innan de överhuvudtaget kan släppas ut på egen hand.

Dödlighet och tillväxt

Varje år dör cirka 90 000 människor i Sverige. Många dör av ålder, men också av sjukdom och olyckor. Den vanligaste dödsorsaken är hjärt- och kärlsjukdomar. 

Enligt svensk lag är det olagligt att döda människor, men trots det dödas cirka 95 människor per år av en artfrände. 

Människans tillväxthastighet i Sverige år 2014 var knappt en procent.