Rovdjurscentret De 5 Stora

Järvens biologi

Föda

Järv bär på kadaverI Sverige utgör renen en viktig födokälla för järven,  både sådana den hittat döda och sådana den tagit själv. Men järven är också något av en allätare som äter det mesta den hittar och smådjur. God tillgång på gnagare under sommaren verkar gynna järvarnas reproduktion. 

Järven är inte någon duktig jägare och har under barmarksperioden svårt att ta vuxna renar, men om snön bär för järven och inte för renen kommer järven i ett överläge och då kan järven döda fullvuxna renar. I sådana lägen händer det också att järven dödar eller skadar flera renar vid samma tillfälle. Högst predationstakt på ren är dock på sommaren då järven har möjlighet att ta kalvar.

- Vid extrema snöförhållanden kan vissa järvar ta ett tiotal renar på bara ett par dagar, säger den svenske järvforskaren Jens Persson, SLU. Sedan finns det andra järvar som kanske bara tar en eller två renar per år.

Järven äter gärna döda djur och forskning visar att 60 % av de renar järven äter är dödat av lodjur, medan endast 13 % är dödat av järvar. De järvar som lever i skogslandet har inga renar att tillgå utan verkar leva till stor del på mindre däggdjur, slaktrester och andra kadaver. Tillgång på mat som människor lagt ut i samband med älgjakt har visat sig vara en viktig resurs i vissa områden.

Järvens jaktsätt varierar. Ibland jagar de renar långa sträckor och ibland smyger de nära för att göra ett kort utfall. Järven försöker komma upp på renens rygg för att bita i nacke eller manke och kan då med hjälp av sina starka käkar orsaka dödliga skador.

Precis som ekorren lägger järven upp matförråd som den sedan kan återkomma till då födan tryter. Den kan bära rejält stora köttstycken, lika tunga som den själv, över avsevärda sträckor. Maten grävs ner i snön, göms i klippskrevor eller släpas upp i träd. Forskning visar att järven kan återkomma till dessa gömmer under en lång tid framöver.

Utseende

Värg i skogJärven är Skandinaviens största mårddjur. Den är brun och påminner i kroppsformen om en blandning av grävling eller mård. Många tycker att järven ser ut som en liten björn, men järven har inga nära släktband med björnen.

Järven har en ganska lång och yvig svans och många järvar har en ljus rand längs sidorna, ibland också en vit fläck på bröstet. Tassarna, som vardera är försedda med fem gulvita klor, är stora och platta som snöskor.

En järv kan väga upp till 25 kg, men honor väger vanligen 8-12 kg och hanar 14-18 kg.

Sinnen och fysiska egenskaper

En järv rör sig på ett karaktäristiskt sätt med skumpande, bågformiga hopprörelser. Trots sin synbara klumpighet på marken är järven en snabb trädklättrare. Den sägs också vara en bra simmare.

Luktsinnet är järvens mest utvecklade sinne, men även hörseln och synen är bra.

Om järven förföljs eller stressas avsöndrar den en skunkliknande stank med hjälp av en körtel placerad vid analöppningen.

Hemområde

Järvarnas hemområden kallas för revir eftersom de försvaras mot andra järvar. Järvarna markerar sina revir med bland annat urin. Ett järvrevir är större än vad man kanske förväntar sig med tanke på järvarnas storlek. Det skiljer en del mellan olika individer och mellan könen, men storleken på reviret för en hane ligger i medeltal runt 670 kvadratkilometer, och runt 170 kvadratkilometer för en hona. Revir har dock uppmäts från 25-1246 kvadratkilometer.

Under sommarhalvåret tillbringar järven sin dygnsvila i ett skogssnår, under en sten eller i en klippskreva. Ibland använder den också övergivna rävgryt.

Parningstid och ungar

Järv med tassar på stenParningstiden är i april – augusti, men fostren börjar inte utvecklas förrän vid årsskiftet. Ungarna föds sedan oftast i februari/mars. Vanligtvis får järven 2-3 ungar, i enstaka fall fyra. Ungarna föds i en snölya, som gärna är grävd djupt ner i snön i en hängdriva på någon fjällsluttning. Ungarna stannar i lyan fram till april. Därefter tillbringar de mycket tid på utsedda mötesplatser, så kallade rendez vous-platser, medan honan jagar. Framåt sommaren är de så stora att de kan följa med honan på hennes vandringar.

Ungarna stannar hos sin mor i ca ett år innan de letar sig till egna områden. Alla hanar utvandrar från sin mors revir medan honor som har möjlighet att stanna och ta över sin mammas revir oftast väljer att göra det. Dessa unga honor etablerar sig i uppväxtreviret om de kan ärva det efter att modern dött eller skiftat revir, eller i ett annat revir i närområdet som blivit ledigt om den tidigare honan dött eller skiftat revir. Hur långt ungarna vandrar varierar kraftigt men i vissa fall kan det handla om stora avstånd. Den längsta registrerade vandringen som gjorts är en järvhane i Norge som vandrade 500 km.

Jämfört med varg och lodjur är järvens reproduktionstakt låg. Anledningen till det är att honorna vanligtvis inte föder ungar före 3 års ålder och att de flesta honor bara föder ungar vartannat år. Tillgången på föda verkar vara det som styr reproduktionen mest.

En järvhane parar sig med flera honor varje år, men han deltar inte i ungvårdnaden. Honorna parar sig oftast med endast en hane per säsong och många gånger är det samma hane som hon parar sig med flera år i rad.

Dödlighet och tillväxt

För järvungar är den vanligaste dödsorsaken att de blir dödade av andra järvar. Den vanligaste dödsorsaken bland funna vuxna döda järvar i Sverige är illegal jakt. Andra dödsorsaker är svält, sjukdom och skador.

Den årliga tillväxthastigheten beror på hur många som föds och hur många som dör. Tillväxthastigheten för järven utan illegal jakt beräknas ligga mellan 8-12 %. Med illegal jakt är tillväxten 4-6 %.