Att vi ska ha rovdjur i livskraftiga stammar i Sverige är ett via riksdagen demokratiskt fattat beslut som togs år 2001. Vi har också internationellt förbundit oss att bevara rovdjuren.
Men exakt hur många rovdjur vi ska ha, var de ska få finnas och hur stammarna ska förvaltas är långt ifrån alla eniga om.
Senast år 2013 antogs av riksdagen en ny rovdjurspolitik som understryker att rovdjurens bevarande ska ske med hänsyn till samhällets intressen.
"Det övergripande och långsiktiga målet ska vara att varg, björn, järv, lodjur och kungsörn i Sverige ska uppnå och bibehålla en gynnsam bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektivet. Detta samtidigt som det inte blir påtagligt svårare att hålla tamdjur och hänsyn tas till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden".
Rovdjursförvaltningen ska med andra ord ta hänsyn till många olika faktorer; rovdjurens bevarandestatus, flera olika näringar, lagar, konventioner, människors möjlighet till jakt och friluftsliv, ekonomi och praktiska omständigheter.
Med tanke på det är det inte så konstigt att besluten som fattas inte alltid upplevs som passande av alla. Och många missnöjda röster höjs från flera olika håll.