Rovdjurscentret De 5 Stora

Inventering av rovdjur

Hur går det till?

De stora rovdjurens utbredning och antal i Sverige följs regelbundet upp med hjälp av inventeringar.

För varg och lodjur genomförs inventeringarna mest genom spårningar på snö. Järvinventeringen genomförs i huvudsak under vårvintern genom lokalisering av järvlyor och observationer av ungar. 

Björnen ligger i ide på vintern så de räknas istället med hjälp av spillningsinventering på hösten. Metoden har använts olika år i olika  län och Skandinaviska björnprojektet har utifrån dessa uppgifter gjort  en beräkning av den nationella populationen. I tillägg till detta  sammanställer Svenska Jägareförbundet årligen "björnobsen" vilken summerar  björnobservationer under första älgjaktsveckan varje år. Björnobsen används inte för uppskattning av total population utan för att se  trender i populationen, det vill säga om populationen går upp, ned eller  ligger på samma nivå. 

Att spåra rovdjur är en tidskrävande uppgift. Det kan krävas åtskilliga  dagars spårning för att särskilja olika indivder och revir. På senare år har  DNA från spillning börjats användas allt mer även för andra arter än björn, och nyligen har man inlett försök med DNA från urin.  

Sverige och Norge har tagit fram en gemensam inventeringsmetodik för stora rovdjur.

 På Viltskadecenters hemsida kan du läsa mer om inventering av stora  rovdjur

 

Allmänhetens rapporter är viktiga

Kunskapsinsamlandet om var rovdjuren finns och hur många de är grundar sig förutom på inventeringar, även på allmänhetens iakttagelser. Allmänhetens rapporter är viktiga inte minst när det gäller att upptäcka nya förekomster i områden där arten inte tidigare funnits, men de kan även vara värdefulla i länsstyrelsernas löpande arbete med tidigare kända förekomster.

Om du själv sett rovdjur ett rovdjur eller spår efter rovdjur kan du kontakta din närmsta länsstyrelse eller rapportera på skandobs.se