Ny publikation om ersättningssystem från Skandulv
En förutsättning för ett hållbart ersättningsystem för skador på tamdjur orsakade av rovdjursangrepp är allmänhetens förtroende för är att skadorna verifieras på ett transparent och korrekt sätt, och på så sätt möjliggör upptäckten av samt förebygger bedrägeriförsök.
I vilken utsträckning dessa verifikationsprogram (i Sverige kallat besiktningar), som använts världen över i flera decennier, ger korrekt information är dock sällan utforskat. Korrekta protokoll och regler för besiktningarnas utförande är centrala och kan belysa flera av de utmaningar som ersättningssystem står inför, däribland svårigheten att bevisa rätten till ersättning eller bristen på samhällsstöd för tamdjursägare.
I denna studie undersöker vi precisionen för besiktningsprotokoll gjorda i samband med skadeståndskrav för anmälda skador på får orsakade av stora rovdjur i Sverige. I Sverige avgör besiktningspersonal, efter inspektion av kadaver eller skadade djur, om en tamdjursägare har rätt till ersättning för ett anmält angrepp. Besluten baseras på ett protokoll som, baserat på typiska bitmärken och angreppsområden, diagnosiskt leder fram till om det är ett rovdjur som är förövaren och då även vilken eller vilka arter som är troligast. Precisionen för dessa bedömningar uppskattade vi utifrån en oberoende verifikationsmetod baserad på artbestämning av mitokondriellt DNA, som amplifierades från salivsekret efterlämnat i bitytorna på kadavret av den eventuella förövaren.
Baserat på 68 anmälda fall bekräftades förekomsten av DNA från varg i 57 fall och i 86 % (n = 49) gjorde besiktningspersonal bedömningen att det rörde sig om ett vargangrepp. I 10 av 11 (91 %) fall där förekomsten av DNA från lodjur bekräftades gjordes motsvarande bedömning vid besiktning. I 94 % av fallen gjordes det en korrekt bedömning vid besiktning att tamdjuret angripits av ett stort rovdjur och bedömningen av art bekräftades i 87 % av fallen med motsvarande arts DNA-sekvens.
Användandet av saliv-DNA för att testa besiktningsprotokoll är möjlig i scenarion världen över där tamdjur angrips av rovdjur, men även där växtätande däggdjur orsakar skador på gröda eller trädodlingar. Vi bedömer att liknande tester av besiktningsprotokoll är nödvändiga för att kvalitetssäkra och utvärdera i vilken utsträckning ersättning ges när tamdjur angrips av rovdjur och i vilken utsträckning tamdjur dör eller skadas av andra orsaker.
Publikationen heter "Building public trust in compensation programs through accuracy assessments of damage verification protocols"