Den genetiskt viktiga Galvenvargen troligen död
Galvenhanen fångades på bild i november 2016, sedan dess har inga livstecken påvisats trots länsstyrelsens försök att lokalisera honom genom spårning.
Att Galvenhanens roll som alfahane i Prästskogenreviret (tidigare Haveröreviret) ersatts av en annan individ gör att länsstyrelsen bedömer att Galvenhanen nu konkurrerats ut och med stor sannolikhet inte längre är i livet.
Vintern 2006 upptäcktes Galvenhanen för första gången i Sverige, då kallad för Pessinkivargen. Denne finsk-ryska varg hade då vandrat över landsgränsen och fortsatte söderut genom Norrbotten innan den tillsammans med en tidigare okänd tik bildade Galvenreviret i Gävleborgs län.
Två år efter revirbildningen konstaterades att paret fått en kull med valpar, vilket var en unik händelse då detta var den första icke inavlade valpkullen som fötts i Skandinavien sedan början av 90-talet.
Samma år som valpkullen föddes förseddes Galvenhanen med ett sändarhalsband som gjorde att forskarna kunde följa honom.
Hösten 2011 orsakade Galvenhanen rubriker genom att spårlöst försvinna från reviret. Bara några månader senare återfanns dock hanen, tillsammans med den så kallade Tenskogstiken, i de nordvästra delarna av Gävleborgs län. Den relationen blev dock kortvarig då tiken sköts i samband med ett angrepp på får.
Efter den händelsen övertog Galvenhanen platsen som alfahane i Prästskogenreviret och levde tillsammans med en genetiskt viktig tik, vilken var avkomma från en finsk/rysk varg som upptäcktes i norska Kynna 2007. Tillsammans bildade de Prästskogsreviret och fick en kull 2013.
De senaste fyra åren har han levt med den så kallade Haverötiken och tillsammans tros de ha fått fyra kullar.
Galvenhanen bedöms ha nått en ålder av cirka 12 år och levde under sin tid i Sverige tillsammans med fyra olika tikar. Trots att flera av dessa orsakat skada på tamdjur har Galvenhanen aldrig kunnat kopplas till att aktivt ha deltagit i något angrepp.
Före 2008 hade den svenska vargstammen sitt ursprung i endast tre vargar, vilket gav den dålig genetisk status. Sedan dess har inaveln bland Skandinaviens valpkullar minskat, främst beroende på att Galven- och Kynna-hanarna samt deras avkommor som har förökat sig. Galvenhanen tros ha fått sju kullar under sin livstid.
Nuvarande inventering tyder på att inte heller den genetiskt viktiga Tunturi-hanen längre finns kvar i sitt revir. Denne bildade tillsammans med en tik Tunturi-reviret norr om Orsa i Dalarnas län. Där konstaterades att det skett en föryngring 2016 men sedan november samma år har hanen inte kunnat spåras.
Tivedenparet anses också vara genetiskt viktiga för vargstammen, dock har bara två av nio kända avkommor överlevt. Resterande har skjutits under skyddsjakt eller förolyckats i trafiken.