Fråga
Hej! Jag har ett par frågor som jag undrar över:
1. Dödar björn och varg bytet innan dom börjar äta? Vad har dom för "teknik" vid själva dödsstöten?
2. Vet du hur många föryngringar som finns i norravärmland och på ett cirka hur många vargar som finns i värmland? Jag hörde att 30% av sveriges vargar fanns här(Vilket i sånt fall glädjer mig).
3. Kan det på sickt bli tal om att "importera" varg till sverige med tanke på inavelsrisken?
Tack!
Svar
Hej Daniel,
1. Så som hos de flesta rovdjur kan björn och varg börja äta på bytet innan det har dött.
Dödsstöten hos varg är bett mot strupen/halsen och nospartiet. Även bett över nacke/rygg förekommer på mindre byten. Vargen har, till skillnad från björnen, inga rörliga "handleder" och kan därför inte använda sig av sina tassar och klor på samma sätt som björnen.
Björnen dödar sitt byte med bett i hals, nacke eller nosparti.
Björnen använder sig även av sina tassar och klor, de s.k. ramarna. Den är mycket stark och kan skicka iväg slag med en enorm kraft.
2. Bekräftade föryngringar vi kan tala om i dagsläget är den preliminära rapport av valpar födda under 2007, som lades fram under våren 2008. Den slutgiltiga rapporten kommer under hösten 2008.
I Värmland bekräftades totalt 7 revir med föryngring. Den norra delen huserar bl.a. reviren i Loka, Halgån och Ulriksberg. Dessa revir går över länsgränsen och delas med Örebro och Dalarna (beroende på revir). Reviret i Gräsmark går över riksgränsen och delas med Norge. Totalt är det uppskattningsvis ca 40 vargar (dock svårt att säga exakt) av sveriges ca 200 som huserar i Värmland med angränsande län.
Vill du veta mer om de olika reviren rekommenderar jag dig att läsa statusrapporten för varg som finns att ladda hem på Viltskadecenters hemsida. Klicka på Visa alla publikationer från A till Ö, och ta dig sedan ner till V som i "Varg i Sverige - Statusrapport för vintern 2007/2008".
http://www.viltskadecenter.se/index.php?option=com_content&task=view&id=36&Itemid=52
3. Det har förts på förslag av genetiker att man bör importera vargar från ex. den finsk/ryska populationen för att få bukt med den höga inavelsgraden. Som det ser ut nu är våra vargar mycket nära besläktade med varandra vilket gör hela stammen sårbar om den skulle drabbas av någon sjukdom.
På SKANDULVs hemsida kan du se hur vargarna i Skandinavien är besläktade med varandra:
http://skandulv.nina.no/skandulv new/Temaer/Genetikk/svensk genkart/svensk stamtavla.htm
Det som hindrar oss från att importera vargar från andra länder är att vi främst vill att de ska ta sig in på egen hand, på det naturliga sättet, via den finska gränsen. Detta har dock visat sig vara väldigt svårt. Mycket sällan når en finsk/rysk varg ner till de revir vi har i mellersta Sverige. Vi skulle behöva en invandrande varg vart femte år för att säkra den genetiska mångfalden inom populationen. Senast vi hade en invandring där en varg lyckades etablera sig i mellersta Sverige var sommaren 2007. Innan dess har vi inte haft en lyckad invandring sedan 1990.
Det finns dessutom ett långlivat rykte om att de första svenska vargarna (vid återetableringen på 80-talet) skulle vara utplanterade. Man har med DNA-analys bekräftat att vår nuvarande stam är mer släkt med vargarna från den finsk/ryska populationen än de som finns i våra djurparker och de som fanns här innan återetableringen. Med detta bevis anser man sig nu ha bekräftat att ryktet inte är något annat än ett rykte. Om man skulle importera vargar finns det dock en risk för att detta rykte befästs ytterligare och det är inget man strävar efter.
Hoppas du har fått svar på dina funderingar!
// Sara