Rovdjurscentret De 5 Stora

Vargens biologi

Föda

Älgko med kalvPå våra breddgrader lever vargar mest av älg, men i vissa  rådjurstäta områden verkar de föredra det mindre bytesdjuret. Vargar kan fälla och äta en del andra djur också så som bäver, hare, grävling, vildsvin och hjort. I brist på annat äter de allt möjligt, allt från sork och grodor till sopor. Vargar angriper, precis som andra rovdjur, ibland också tamdjur - framför allt får. 

Söderöver i Europa är kronhjort, förvildade tamhundar, råttor och får vanliga bytesdjur. Vargen är en av de mest spridda arterna i världen och den kan leva i de flesta naturtyper så länge där finns något att äta och den inte utsätts för förföljelse.

Vargen är ett flockdjur och kan jaga i grupp, men det tar ett tag innan ungarna är stora nog att delta aktivt jakten och vid ett års ålder skiljs de oftast från flocken för att hitat ett eget revir. Därför är det i princip föräldrardjuren som ansvarar för jakten i flocken. 

Att vargen i första hand skulle ta sjuka och gamla älgar är ett vanligt påstående, men det stämmer inte. Mest dödar de unga älgar - kalvar upp till ett års ålder. Större älgar är farligare att jaga och det händer att vargar skadas och dödas vid jakten.

Då tillgång på mat finns kan vargen äta snabbt och mycket. En vuxen varg kan sätta i sig uppemot 8-9 kilo kött på en enda dag. Fast sen kan de gå utan mat i många dagar. 

Det händer att vargar, och andra rovdjur, dödar fler bytesdjur än de kan äta upp för tillfället. Beteendet kallas ibland för massdödande och det väcker avsky och ilska hos många människor som förknippar det med blodtörst och lustjakt. Beteendet kan dock förklaras med att rovdjur är opportunister som tar tillfället att försöka säkra sina matföråd om chansen ges. Detta gäller inte minst då de angriper inhägnade får som är lätta byten och dessutom inte kan fly.

Utseende

Varg JärvzooGrundfärgen på de skandinaviska vargarna är grå med brunaktiga skiftningar på benen och sidorna. Den har svarta markeringar över bland annat rygg, ansikte och svansrot.

På sommaren har vargen ofta mer rödbruna skiftningar i pälsen, medan vinterpälsen är mer grå. Svansen hos de allra flesta vargar har en svart spets, men hos enstaka djur kan den vara vit. Vuxna vargar är ofta klart ljusa runt munnen och på kinderna. Helt vit i ansiktet, som en del hundraser kan vara, är de dock aldrig.

Vargar har ett stort huvud och grov hals i relation till kroppsstorleken. Vargen har också en mer strömlinjeformad kropp jämfört med de flesta hundar. De har en rak rygglinje och en rak, ofta hängande, svans. Tassarna är mycket större än de flesta hundars med undantag för de allra största hundrasernas.

Vargar har en mankhöjd på upp till 90 cm. Normala vikter för skandinaviska vargar är 35-55 kg. Hanarna väger oftast mer än honorna.

Vissa hundar är mycket lik vargar. Det är inte så konstigt eftersom hundarna härstammar från vargen och räknas som samma art. Likheten leder ofta till stora rubriker i media, då lösspringande hundar har förväxlats med vargar. Läs mer under rubriken "Varg & hund".

Vargfamiljen och reviret

Vargen är ett socialt djur som lever i en familj bestående av honan, hanen och deras ungar. Ofta kallas vargfamiljen flock. Det område som vargfamiljen lever i kallas för revir och det försvaras starkt mot inkräktande vargar. Regelrätta strider mellan familjens medlemmar och inkräktande vargar förekommer och det händer att vargar dödas under sådana strider. Av den anledningen undviker vargar områden som de vet är upptagna revir. Båda föräldrarna upprätthåller reviret genom spillnings-, urin- och krafsmarkeringar. Vargarnas urinmarkering påminner mycket om hanhundars "skvättande" på träd, stenar, snödrivor eller lyktstolpar. 

Revirets storlek kan variera mycket. I Skandinavien har man genom snöspårning och sändarförsedda djur funnit revir i storlek mellan 259-1676 kvadratkilomteter. Medelstorleken var 916 kvadratkilometer beräknat på 28 flockar.

Älgko med kalv (1)Eftersom mat är oerhört viktigt för ett djur skulle man kunna tro att storleken på reviret styrs av hur mycket älg det finns i området. Forskningen har dock inte kunnat påvisa något samband mellan revirens storlek och älgtäthet. Man har heller inte sett att tätheten av varg än så länge verkar styra revirstorleken. Däremot verkar det finnas ett samband mellan rådjurstäthet och revirstorlek. Ju fler rådjur destu mindre revir. Man har också funnit att storleken på reviren ökar med ökad nordlig bredgrad och andel jordbruksmark. Sett i ett internationellt perspektiv har vargarna i Skandinavien stora revir i förhållande till tätheten av bytesdjur. 

Vargens parlevnad

Det är vanligt att en eller båda föräldradjuren i en flock försvinner och paret däremed upplöses. En studie från 2016 som undersökte vargparens varaktighet under en 14 årsperiod  visar att 78% av paren upplöstes. Den vanligaste tiden för två individer att hålla ihop som ett par var över tre vintrar, men det fanns dock en variation mellan 1 till 12 vintrar.

En splittring av paret berodde oftast på att en eller båda individerna i ett par dog vilket skedde genom skyddsjakt (37%), verifierad tjuvjakt (9%) och trafikrelaterade orsaker (2%). Sjukdom och ålder stod endast för en liten del av parens upplösning. Ingen frivillig "skilsmässa", det vill säga att båda vargarna levde men bytte partner, observerades under studieperioden och verkar således vara ovanligt. Detta har dock kunnat observerats i vid något enstaka tillfälle utanför studiens omfång.  För 44% av de par som konstaterades upplösta var orsaken okänd, men forskarnas bedömning är att en stor del av dessa fall kan förklaras av oupptäckt (ej verifierad) illegal jakt.

Parningstid och ungar

Vargvalp

Parning sker i februari-mars och honan föder sedan valparna under april-maj. En kull består ofta av 2-8 valpar, men ibland fler. Det finns rapporter om kullar med upp till 11 valpar. Vid födseln väger de cirka 400 g.

Valparna föds i en lya, som i de flesta fall är en utgrävd håla i marken, under ett par stora stenblock, i en grotta eller i en klippskreva. Ibland kan lyan vara betydligt enklare, ett tätt buskage eller en fördjupning i marken kan duga. Lyan placeras oftast i närheten av en vattenkälla. Gärna på även för människor påfallande natursköna platser med bra utsikt över omgivningen.

Så länge valparna är små stannar de på bestämda mötesplatser medan föräldrarna jagar. Successivt kan de sedan börja följa med sina föräldrar och också röra sig på egen hand i reviret. Flocken är alltså ofta uppdelade på olika håll i reviret, speciellt medan valparna är små. Att stöta på en stor flock vargar i Sverige är därför inte speciellt vanligt.

De flesta valparna lämnar flocken vid ett års ålder, men en del stannar kvar längre. Detta innebär att en vargflock i Sverige oftast består av 2-8 vargar, men beroende på antal årsvalpar och eventuellt kvarvarande äldre valpar kan ibland flocken vara större. 

Utvandringssträckan för valparna varierar men är i snitt 130 km för honor och 170 km för hanar, men de kan också vandra mycket längre än så. 

Sinnena och fysiska egenskaper

VargögonVargen har ett väl utvecklat luktsinne och en god hörsel. Synen är anpassad för att jaga och upptäcka bytesdjur.

Vargen rör sig ofta med en karaktäristiskt snabb trav, då den tillsynes utan ansträngning glider fram i terrängen. På ett dygn kan en varg förflytta sig bortåt 7-8 mil (normalt ca 2 mil). En ensam varg kan vandra mycket långt i jakt på ett lämpligt område och partner och sträckor på flera hundra mil har noterats.

Vargen tillbringar normalt ungefär en tredjedel av dygnets timmar i rörelse. Vintertid rör sig vargen när som helst på dygnet, medan den sommartid oftast är mer aktiv under natten.

En varg kan om den blir skrämd eller tar kraftig ansats göra språng på 4-5 meter.

Vargen kan simma och drar sig inte för att göra det i jakt på mat.

Dödlighet

Vargar i fångenskap har konstaterats kunna bli 16 år gamla, men i det vilda är det ovanligt att de blir så gamla. 

Den största dödligheten hos varg i Sverige orsakas av människan. Mellan åren 2009-2019 konstaterades 438 vargar döda.  Av dessa hade 302 dödats vid skydds- eller licensjakt, medan 136 hade dött av andra anledningar, t.ex trafik, naturliga orsaker och illegal jakt.

Många vargar försvinner utan dokumenterad förklaring. I en studie från SLU år 2020 har man kartlagt revirmarkerande vargar och funnit att den största delen av deras försvinnande utgörs av illegal jakt.