Rovdjurscentret De 5 Stora

1700-talet

Under föregående århundrade och på 1700-talet stöttade staten nybyggare för att utöka den agrara delen av samhället, vilket skulle öka skatteintäkterna. Nu tog därför nybggandet fart på riktigt i norr och det skapade ännu större konflikter med samerna - inte minst konflikt om jakten eftersom nybyggarna också var beroende av jakt och fiske som födokälla.

I ett försök att skydda samernas rättigheter från nybyggare deklareras deras ensamrätt till jakt i Lappmarken 1749 och en karta ritas år 1751 för att visa var lappmarksgränsen går. Försöket visade sig dock få föga effekt. Detta skedde samtidigt som samer också får rätt att anlägga nybyggen och den intensiva formen av renskötseln som varit så framgångsrik på 1600-talet får det allt svårare. Det beror på hårdare konkurrens om sommarbetesmark, svåra väderförhållanden och ökade problem med rovdjur, samt att antalet renar i slutet av 1700-talet ökade så mycket att det blir problem med smittspridning, speciellt vid mjölkning av djuren. 

Upplysningstid ger mer kunskap

Björn i granUpplysningstiden började under 1700-talet och dess strömningar gjorde att rovdjuren som förut endast förklarats med religion började beskrivas med en mer vetenskaplig ton. Till exempel kom den linneanska systematiken där alla arter får latinska namn och allt fler zoologiska skrifter publicerades. Det skrevs dessutom nu ibland på svenska och blev därför mer tillgängliga för allmänheten. 

Under sent 1700-tal och 1800-tal drog en humaniserande våg över Europa och djurens känslor började uppmärksammas. Man argumenterade mot grymheter och lidande av olika slag. Först framförallt för de tama djurens del, men senare också för viltet.

Även om det finns en hel del dokumenterat om vilda djur från 1700-talet finns det oftast inga specifika antal av viltet angivet. Från de dokument som finns ges dock en bild av att vargen är väldigt vanligt förekommande trots att skottpeng hade införts under 1600-talet. Björnen däremot försvann från södra delarna av landet redan under 1700-talet. Lodjuret fanns i skogsklädda delar av landet medan järven är mycket allmän i Norrland. Andra djur som nämns är klövviltet som anses minska i landet och vildsvinet som utrotas omkring 1770.

På grund av att klövviltet ansågs minska fanns en hel del restriktioner från staten. Bland annat deklareras det år 1767 att det är strängt förbjudet att jaga älg på skidor och med hund i Gävleborg och Västernorrland.

Jakträtten tillbaka och rovdjuren jagas vidare

År 1731 presenterades förslag på att de ofrälse skulle få tillbaka den jakträtt som de succesivt förlorat men detta mötte stora protester. Efter 24 års utredande om frågan gavs ett nytt förslag år 1755 där straff för illegal jakt skulle vara böter istället för dödsstraff. 

Kadaver och korparI denna lag fanns också en del nya faunavårdande tendenser, till exempel fredande av vilt över vintern och en tanke om att hålla antalet skadedjur lågt till förmån för det nyttiga viltet. Detta medförde att det i mitten av 1700-talet infördes skottpeng även på en lång rad fåglar som ansågs skadegörande. Bland annat fanns rovfåglar, kråkfåglar och sparvar med på listan.

Rovdjuren behandlades också i denna utredning och de beskrevs som ett hot mot tamdjur, men inte som konkurrent till jägarna om de vilda bytesdjuren. Skallplikten fanns ännu kvar och alla skulle hålla vargnät, följa skallbud och sköta varggård men nu fanns vissa lättnader i kraven. Till exempel hade man infört förbud mot att jakterna skulle ske i skördetid. Denna kravlättnad tillsammans med den skottpeng som man kunde få är de faktorer som höll "rovdjurskriget" igång, men många försökte bli friskrivna från rovdjursplikterna. 

Efter en flera hundra år lång kamp fick allmogen jakträtt igen år 1789. Den lilla hushållningstanke som funnits innan blev nu hårt undansatt och viltet jagades mycket hårt. Detta ledde till att viltet, inte minst klövviltet, minskade kraftigt. För de allra fattigaste är jakten betydande. Om man under de år då befolkningsmängden ökar radikalt (1750-1850) inte hade haft jakt hade det säkert varit ännu fattigare. Inte bara jakten blev fri utan möjligheten till handel med viltprodukter ökade också. Så kallade sörkörare och Norgefarare tog med sig produkterna på resor och sålde dem.

För rovdjurens del innebar allmogens nya rättighet att skjuta vilt troligen att de fick allt svårare att överleva på de vilda bytesdjuren, och eftersom människan samtidigt hade ett par miljoner boskap i skogen så borde dessa vara ett betydande inslag i vargens diet - åtminstone under sommarhalvåret. 

Fyra barn angrips och nymodigheter inom rovdjursjakten

Från 1700-talet finns några kända angrepp av vargar på människa i Sverige.  Mellan åren 1727-1763 vet man att 4 barn angreps. 

För att effektivisera rovdjursjakten uppmanades allmogen år 1778 att skaffa målade dukjakttyg. De skulle vara mer effektiva att driva rovdjur med och dessutom var de lättare än de tunga vargnät som använts tidigare. Nymodigheten visar sig dock inte vara så effektiv som man hört.