Vargen & människan
Vargen verkar i alla tider ha väckt beundran, avundsjuka, respekt och fruktan hos människan.
De tidiga jägare- och krigarefolken beundrade vargen för dess jaktteknik, uthållighet, intelligens och överlevnadsförmåga. Många folkslag i till exempel i Ryssland, Rumänien, Finland och en rad nordliga urbefolkningar har haft vargen som ett viktigt totem- och symboldjur. Än idag har vargen en spirituell betydelse för nordamerikanska indiankulturer. För dem är vargen numera en avgörande länk till att återknyta kontakten med sin egen bakgrund. De har återigen börjat ge sina barn namn som Gula Vargen, Ensamma Vargen eller Lilla Vargen.
Samtidigt är litteraturen full av berättelser där vargen anses vara ond. Redan 500 år f Kr kunde folk läsa om lömska och sluga vargar i Aisophos fabler. Enligt skrifter från den katolska kyrkan på 1200-talet var vargen ett djävulens redskap, satt på jorden som Guds straff för människans synder. I gamla strafflagar betraktas ibland vargen som en förbrytare likvärdig med en mördare - och skulle straffas därefter.
Idag är uppfattningen om vargen mycket polariserad. I det ena lägret förknippas vargen med hotad livskvalitet, hotat kulturarv, minskad biologisk mångfald, ofrihet, byråkrati och centralstyrning. I det andra lägret står vargen för ökad livskvalitet, viktig biologisk mångfald, orörd natur och det vildaste av det vilda. Vargen får också ofta symbolisera individens etiska värderingar kring vilken rätt vi människor har att styra över andra arter.
Inställningen till varg och vargförvaltning
Undesökningar visar att en majortitet av svenskarna tycker att vi ska ha varg i Sverige, men det finns kommuner där majoriteten inte vill ha varg. Mest positiva till varg är personer i storstäderna, minst positiva är invånare i kommuner på landsbygden i vargområdet. Det finns en stark polarisering i åsikter mellan stad och land.
I en doktorsavhandling från 2016 där förändringen i attityd till varg har undersökts är resultaten att en klar majoritet bland allmänheten fortfarande är positiv till varg, men att andelen som vill ha en mer restriktiv vargpolitik har ökat från cirka 30 till 35 procent under tioårsperioden. Den största motståndsökningen har skett på landsbygden, medan andelen som vill se en minskad vargstam däremot legat relativt konstant i städerna.
Det ökande vargmotståndet på landsbygden anses delvis hänga samman med att fler har fått egen erfarenhet av varg och att många upplever att vargen begränsar deras liv, men vargfrågan har också blivit en symbolfråga där individer får utlopp för ett generellt missnöje och en känsla av politisk maktlöshet.
Studier har visat att cirka 25 % är rädd för att möta en varg. Andra studier, utförda av Lunds universitet, Grimsö forskningsstation och Högskolan i Gävle har funnit att rädslan för vargen har ett samband med graden av tillit för myndigheter.
Socioekonomisk påverkan av en varg
På uppdrag av regeringen har Naturvårdsverket år 2015 undersökt vilken socioekonomisk påverkan som finns genom att Sverige har en vargstam med gynnsam bevarande status (minst 300 stycken).
Med socioekonomiska aspekter avses hur rovdjurens närvaro påverkar förutsättningarna för näringsliv, rekreation, fäboddrift, jakt och människors vardag.
I sin rapport skriver Naturvårdsverket att vargen orsakar skador och andra problem för bland annat rennäringen, tamdjursägare och jägare. Vargen kan även skapa oro och på så sätt påverka människors vardag. Privatpersoner såväl som näringsidkare kan drabbas av stor ekonomisk påverkan på grund av vargangrepp. Enbart risken att drabbas av skador orsakade av varg kan innebära stor psykisk stress.
Forskning om påverkan av vargförekomst på människors vardag såsom till exempel välmående, hälsa och livskvalité är fortfarande dåligt utredd. Därför anser Naturvårdsverket att det inte är möjligt att dra några generella slutsatser utifrån nuvarande kunskapsläge. De menar också att eftersom omfattning och kvalitet av tillgänglig statistik varierar mellan olika verksamhetsområden är det viktigt att förbättra kunskapsunderlaget, följa utvecklingen och ompröva bedömningar som en del i den adaptiva förvaltningen.
Slutsatsen i utredningen är dock att näringarna (tamdjurhållning, renskötsel och jakt) har kunnat fortgå och utvecklas. Vargförekomsten på olika verksamheter på samhällsnivå är inte så omfattande att verksamheterna påtagligt försvåras.
Varför väcker just vargen så starka känslor?
Säg varg och alla människor har en åsikt!
Varför just vargen väcker så mycket känslor är inte helt lätt att reda ut, men vargen har onekligen gjort stort intryck på människan. Det märks inte minst genom det dryga hundratal svenska ortsnamn som innehåller ordet varg eller ulv, till exempel; Ulvsättra, Ulvsunda, Ulvesta, Ulvön, Vargön, Vargbrännan, Vargarn, Vargbacken, Vargbäcken, Vargfors, Vargbo, Varghögen, Vargliden, Vargträsk, Vargvik, Vargödraget, Varglund, Vargnäs, Ulvahult, Ulvan, Ulvanstorp, Ulvas, Ulvaskog, Ulvakölen, Ulvberget, Ulvebo, Ulveket, Ulvered, Ulvestad, Ulverud, Ulvestorp, Ulvesund, Ulvhult, Ulvkisbo, Ulvoberg, Ulvs, Ulvsbo, Ulvsbomyren, Ulvsborg, Ulvsby, Ulvshyttan, Ulvsjö, Ulvsön, Ulvsliden, Ulvsmåla, Ulvsnäs, Ulvsta.
Varför vargen generellt sett väcker mer känslor hos oss människor än de andra rovdjuren finns det inget givet svar på. Kanske är det vargens levnadssätt som bidragit till såväl positiva som negativa känslor?
Vargfamiljen, med två föräldrar och deras valpar, påminner mycket om våra egna familjer. De påminner också om våra hundar – människans bästa vän. Men vargens sätt att ibland röra sig i flock, dess förmåga att fälla stora byten och deras ylande sätter samtidigt lätt fart på fantasin. Kanske ligger det också något i citatet från Barry Lopez i sin bok "Of Wolves and Men":
"Genom århundradena har vi på vargen projicerat de egenskaper vi avskyr mest och är mest rädda för hos oss själva"