Rovdjurscentret De 5 Stora

År 0 - 1099 e.Kr. 

Längre ner i Europa hade den kristna tron nu fått fäste, men ännu inte i Sverige. Omkring 800 e.Kr. började emellertid den kristna tron sakta sprida sig även här - något som senare kom att påverka samhällets struktur och människors tankar kring sin omvärld. I samma tid bildades de första städerna, exempelvis Birka (ca 700 e.Kr) och Sigtuna (ca 900 e.Kr.) Det bor då cirka 200 000 människor i Sverige. 

Den kristna tron spred sig och det gjorde också den samiska kulturen som expanderade till allt fler jägarfolk. Forskarna tror att detta var en effekt av att man behövde en identitet i mötet med andra folkgrupper. Det gäller inte minst möten med det södra jordbrukssamhället som parallellt med den norra samiska kulturen vuxit sig starkt och framgångsrik. På 800-talet e.Kr finns dokumenterat en blandning mellan bönder och samer i de mellersta delarna av Skandinavien. 

En livlig handel verkar pågå mellan olika folk inom och utom regionen. Från norr tillhandahöll samerna  mycket av de råvaror som var viktiga i handeln, så som pälsar från ren och andra vilda djur, däribland rovdjurspälsar. Men samerna tillhandahöll också båtar och tran utvunnet från säl. 

Stående lodjur

Människans jakt på rovdjur fortgick under hela denna period och vi vet att det exporteras bland annat lodjurspälsar till andra länder under vikingatiden. Det finns dokumenterat i isländska vikingasagor att handel med det samiska folket sker och bland annat är det pälsar som utgör handelsvarorna.

Det finns uppgifter om tama renar från 800 e.Kr. Om renen började tämjas då eller om folkslag med redan tama renar kom invandrande och förde sina influenser med sig är dock oklart. Oavsett vad så dröjer det länge innan tamrenskötseln blir utbredd i Sverige. Jakten och fisket är ännu samernas viktigaste försörjningskälla. 

År 1100 e.Kr. - 1499 e.Kr

1100-talet och 1200-talet

Makten i det område som vi nu kallar Sverige har historiskt sett varit uppdelat på många människor, men detta förändras stegvis under denna period. Till exempel var landskapen i Mälardalen (Svealand) och runt Vättern (Götaland) oftast enade under samma kung under 1100-talet. Sverige betraktades dock inte som en stabil stat förrän på 1200-talet.

Under 1200-talet bildades landskapen och de första skrivna lagarna tillkom. Varje landskap hade sin egen lag. I dessa lagar fanns detaljerat skrivet om rovdjursjakt, bland annat att skalljakter hölls 4 ggr per år.  Den som missköte sina åtaganden kring rovdjursjakt kunde straffas hårt. Bönderna klagade på att jakterna sammanfaller med skördetider och att det var farliga metoder som används, men de fick väldigt lite gehör från maktens folk. I landskapslagarna stod också om till exempel jakttider för övrigt vilt, vilket är en signal om att det finns tankar om hushållande med den resurs som viltet utgjorde. Något detaljerat är det dock inte, vilket är underligt då mycket annat var hårt reglerat. Kanske berodde det på att det var så pass liten konkurrens om bytena vid den här tiden att det inte ansågs behövligt. 

Skogarna förändrades under medeltiden till att bli mer barrika och det påverkade klövvilt, till exempel rådjur och kronhjort. Under 1200-talet började skogsbetet ta fart och tamdjurens hårda bete påverkade också viltet eftersom betet förändrade skogen. Även rovdjuren påverkades av dessa förändringar. Lodjur gynnas av tätare skog och vargen gynnades av den ökade tillgången på tamdjur i skogen.

1300-talet

På 1300-talet fanns omkring 20 städer i Sverige och en miljon människor i landet. De allra flesta människor var bönder och tamdjuren var mycket viktiga för människors överlevnad. Om rovdjur angrep och dödade dessa tamdjur riskerade familjen att svälta och rovdjuren var därför inte populära. Dessutom hade kristendomen nu fått starkt fäste i landet och omvärlden förklarades därmed med den kristna religionen. Detta gällde också för rovdjuren, som sågs som onda och förklarades som guds straff på jorden.

Kunglig jakt och varggropar

ÄlgporträttUnder 1300-talet blev kungens och kyrkans makt allt starkare och 1350 kom den första nationella lagen som ersatte landskapslagarna. I och med den nationelal lagen överfördes jakträtten till kungen och hans män - och jakt på älg, hjort och rådjur blir år 1351 förbjudet för allmänheten i stora delar av landet. Bara kungen och hans män får jaga dessa klövdjur. 

Att jaga rovdjur är däremot fortfarande lagstadgat för allmogen. De förväntades delta i drevkedjor, och varje by skulle hålla med lapptyg, varggropar och andra fångsverktyg. Jakten hade en rovdjursbegränsande funktion för att undvika angrepp på tamdjur, men den var också en maktdemonstration över allmogen från kung och adeln. Jakterna kunde vara stora och bestå av flera hundratals män. Dessa jakter har beskrivits som en övning i militär strategi där de onda rovdjuren figurerade som fienden.

Rätten till samernas land

Under 1300-talet började regerande makthavare i Sverige att hävda rätt till marker norr om Hälsingland, det vill säga det som ansågs vara samernas land. Kyrkbyar byggdes och år 1389 uppmanade Drottning Margareta i ett brev ärkebiskopen i Uppsala att norra Sverige och samerna skulle kristnas.

Under 1300-talet var det de så kallade birkarlarna som hade rätt att bedriva handel med samerna mot att de betalade en liten skatt till svenska staten. Av samerna krävde de pälsverk och renskinnsprodukter. I gengäld försåg de samerna med varor som mjöl, salt, metallvaror, vadmal och kläde. Skatteindrivningen gjorde ofta birkarlarna förmögna, eftersom deras egen avgift till svenska staten var så liten.

Kalmarunionen bildas

Under senare delen av medeltiden kämpade Danmark, Norge och Sverige om vem som skulle ha makten i Norden. År 1397 skrev dessa länder på ett avtal om att vara ett enat land och den så kallade Kalmarunionen bildades.

1400-talet

Under 1400-talet minskade befolkningen kraftigt i landet i och med digerdöden.

I mitten av 1400-talet utfärdade Kung Kristoffer av Danmark en lag för hela Sveriges befolkning som inkluderar samerna. Lagen behandlade rätten till jakt och fiske, som endast tillkommer jordägaren. 

För att kunna hålla stora hov växer en så kallas "jägeristat" sakta fram. Denna järgeristat ska förse hovet med vilt och jaktupplevelser. Denna kommer att utvecklas alltmer under 1500-och 1600-talet.

Hovet hade vid denna tid specialiserade hundar till sina olika jakter medan allmogen, som framför allt får jaga i norra Sverige, hade en och samma hund för all jakt. Dessa hundar är av spetstyp.