Rovdjurscentret De 5 Stora

Järvens historia

Järv i snömiljöFram till början av 1830-talet fanns järven regelbundet i hela Norrland och ända ner till Värmland. Äldre fångsstatistik visar på att enstaka järvar också fanns betydligt längre söderut än så!

Järven fanns också i våra gränstrakter, i större delen av Norge och Finland samt även i Estland, Lettland, Litauen och norra Polen, liksom i hela norra Ryssland, ända bort till Berings sund. Men precis som de andra rovdjuren började järven jagas intensivt, och förföljas på ett alltmer organiserat sätt av människan.

En av de äldre anledningarna till att järven jagats var att furstar och stormän i såväl Skandinavien som Tyskland tyckte om att klä sig i järvpälskappor. Än idag använder många av de nordliga jägarfolken i Arktis gärna järvens långhåriga, mjuka och varma päls till kragar på sina parkas och skoteroveraller. Järvpälsen har en ovanligt bra förmåga att hålla borta den rimfrost som annars lätt bildas från andedräkten i stark kyla. Senare var jakten en del i den stora utrotningskampanjen mot rovdjur som pågick under 1800-talet.

Den hårda jakten gjorde att järven började försvinna i Värmland och Dalarna under mitten av 1800-talet. I början av 1900-talet ansågs järven ha försvunnit från Västernorrland och järvstammen fortsatte att minska under 1900-talet. Under 1960-talet uppskattades antalet järvar i Sverige vara cirka 100 som då fanns i de nordligaste delarna av vårt land. 

Järven fridlystes 1969 och därefter har den svenska populationen sakta återhämtat sig, men också återkoloniserat sina forna trakter!