Biologisk mångfald minskar dramatiskt
Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia hotas av utrotning. FN:s panel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, IPBES, rapporterade våren 2019 om att tillståndet för den biologiska mångfalden är mycket allvarlig och att utvecklingen går åt fel håll. Deras budskap är att grundläggande förändringar behövs, både i samhället och för individer, för att bromsa den negativa trenden.
Den biologiska mångfalden är viktig av flera olika anledningar. Ju fler arter, livsmiljöer och olika individer inom arter som finns desto stabilare är naturen.
En stabil natur innebär många olika värden och fungerar som en försäkring för framtiden. Stabila och fungerande ekosystem ger oss bland annat mat, skydd, kläder, stabilt klimat, kunskap, rekreation, glädje och kulturella tjänster.
Varför minskar antalet arter?
Den främsta orsaken till att arter hotas är att deras livsmiljöer försvinner genom mänsklig aktivitet så som jordbruk, skogsbruk, växande samhällen och gruvdrift. Vi människor överexploaterar de resurser som finns i skogar, hav, floder, sjöar och mark. Arter minskar också på grund av de klimatförändringar och föroreningar som följer i kölvattnet av denna exploatering.
Människan och våra tamdjur har tagit över planeten. Tillsammans utgör vi cirka 95% av världens biomassa för däggdjur medan vilda djur står endast för fem procent.
Gäller detta för Sverige?
Sverige är inget undatag utan den biologiska mångfalden minskar även här. Idag finns cirka 4 000 hotade arter och de nationella mål som finns uppsatta för att minska trenden är långt ifrån uppfyllda.
Av den anledningen har Sverige genom konventioner och sitt medlemskap i EU lovat att arbeta för att bevara alla de arter som normalt lever här. Det inkluderar även rovdjuren.
Hur går det för rovdjuren?
De stora landlevande rovdjuren minskar runtom i världen. Ofta sker detta på grund av att deras livsområden minskar vilket ger brist på resurser, men också på grund av jakt och konflikter med människan som vill nyttja samma områden som de behöver för att leva.
En rapport från 2014, där bland annat Stockholms universitet medverkar, visar att 75 procent av de största rovdjuren minskar och att drygt hälften av dessa har redan förlorat mer än halva sitt utbredningsområde.
När det gäller rovdjur i Sverige så var de i princip helt utrotade för 100 år sedan, men rovdjuren fridlystes och stammarna har efter det haft en ökande trend. Dagens rovdjursförvaltning syftar till att vidmakthålla stammarna så att de inte utrotas från vårt land igen.
Rovdjurens ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster kan delas upp i försörjande (materiella) och
kulturella (immateriella) tjänster, där de senare är svåra att värdesätta
i pengar eller andra mätbara kvantitativter. Det totala värdet av de kulturella tjänsterna i landskapet överstiger dock ofta det totala värdet av alla de försörjande tjänsterna. Det gäller även värdet av viltets ekosystemtjänster.
I en rapport från 2019, sammanställd av Svenska Jägareförbundet på uppdrag av Naturvårdsverket, dras slutsatsen att rovdjuren levererar stora kulturella ekosystemtjänster. Man konstaterar också att rovdjuren har liten populationsreglerande effekt på klövvilt i Sverige och att jägarna kompenserar för de stora rovdjurens predation genom att minska sitt eget jaktuttag. Detta innebär att rovdjurens närvaro kan minska de ekosystemtjänster som fås av jakt på klövvilt i form av kött och rekreation, men samtidigt att rovdjuren har begränsad inverkan på klövviltstammarnas storlek.
Minskad hävdgynnad biologisk mångfald på grund av rovdjur?
Ibland hörs oro för att rovdjurens närvaro riskerar att minska den hävdgynnande biologiska mångfalden, det vill säga den mångfald som finns på de marker som vi brukar för bland annat betesdjur.
Om många tamdjursägare skulle avsluta sin verksamhet på grund av rovdjur och det därmed blir färre betande djur skulle det i så fall missgynna arter som trivs i öppna landskap.
Än så länge finns dock inga studier som visar att betesmarker minskar mer i områden med rovdjur än i andra områden, men det är naturligtvis viktigt för myndigheter och politiker att vara uppmärksam på målkonflikter som kan uppstå vid förvaltningen av rovdjur.