Rovdjurscentret De 5 Stora

Nutid, 2000-talet

År 2017 passerar Sverige 10 miljoner i invånarmängd. 85 % bor och arbetar nu i städer, men inflyttningen till städerna har mattats av.

Många av dem som bor och verkar på glesbygden känner sig bortprioriterade till förmån för storstäderna. Till exempel läggs skolor, sjukvård och affärer ned och vägar underhålls dåligt.

Stor import

BondeVi importerar mycket livsmedel. Mest sådana livsmedel som vi inte kan producera själva -  men också sådant som ställs i direkt konkurrens med svenska producenters varor så som kött, mjölk och vissa grödor. För många svenska producenter blir det en utmaning att hålla sig kvar i näringen då de behöver förhålla sig till Sveriges relativt ambitiösa regler kring djurvälfärd och jordbruk samtidigt som de ska konkurrera med producenter i andra länder som kan producera samma produkt till ett lägre pris. Det finns cirka 3,5 miljoner nötboskap, grisar och får i landet. Antalet nötboskap och grisar har - sett från 1980-talet - minskat medan antalet får har ökat. Endast en liten del av boskapen hålls på fritt skogsbete.

Mycket men hotat vilt

Sverige som under perioder, inte minst under 1800-talet, har varit ett viltfattigt land har nu blivit viltrikt. Älgen har stabiliserats till omkring 300 000 älgar och antalet vildsvin har ökat till omkring 500 000 djur. Det finns också uppskattningsvis 400 000 rådjur, 150 000 rävar, 150 000 hjortar och 100 000 bävrar. Rovfåglar och sälar har hämtat sig efter att de varit negativt påverkade av miljögifter. Det finns också några hundra vargar, omkring 1 000 lodjur, 500 järvar och cirka 3000 björnar.

Trots att Sverige är viltrikt så är samtidigt utrotningstakten av arter högre än den någonsin förr varit i människans historia. Stora rovdjur är globalt sett en av de mest hotade grupperna av djur. Förföljelse och jakt, förstörelse av livsområden och klimatförändringar är det som påverkar utrotningstakten av arter mest. Reaktioner på människans sätt att exploatera naturen och utrota andra arter gör att flertalet naturvårdsorganisationer har växt sig stora. 

Viltförvaltningen har gått från att vara en enartsförvaltning till att bli en ekosystemförvaltning, och frågorna engagerar långt ifrån bara de aktiva jägarna.

Järv i trädEn flexibel förvaltning?

År 2001 beslutade riksdagen att rovdjur ska finnas i livskraftiga stammar i Sverige. Detta får år 2013 ett tillägg om att rovdjur ska finnas i livskraftiga stammar, men inte på för stor bekostnad av berörda näringar.

I takt med att rovdjuren ökar och påverkar människors liv intensifieras debatten om rovdjuren och dess förvaltning. Olika intressegrupper argumenterar för sin sak och förvaltningen försöker ta hänsyn till de olika intressena samtidigt som de förhåller sig till biologiska aspekter, lagar och konventioner. 

Rovdjursförvaltningen ska vara flexibel, regional och anpassa sig efter ny kunskap. Förvaltningen ska sträva efter att minska skador från rovdjur. Jakt på rovdjur är en metod, men man använder och utvecklar också skyddsmetoder så som rovdjursavvisande stängsel och skyddsvästar för hundar. Många efterfrågar mer resurser till förvaltningen för att den ska fungera väl, men samtidigt anser många att rovdjurens kostnad är för stor. 

Fler rovdjur innebär problem för vissa...

Tamdjurshållare upplever försvårande omständigheter i och med risken för rovdjursangrepp. En del brukare avslutar sin verksamhet till följd av detta och hotet om fler nedlagda gårdar leder till diskussioner om minskad biologisk mångfald i samband med minskade betesmarker och minskad möjlighet till livsmedelsförsörjning inom landet.

Fäbodbruket efterlyser fler som vill föra det hotade kulturarvet och den hävdgynnade mångfalden vidare, men det är svårt eftersom det innebär en speciell livsstil som få unga är intresserade av - och tanken på fribetande djur i områden med stora rovdjur försvårar ännu mer.  

Renskötseln som redan är hårt drabbad av andra hot - till exempel skogsbruk som minskar tillgång till bra vinterbetesmarker, klimatförändringar och störningar av storskalig turism - larmar om en hotande kollaps av rennäringen på grund av det allt mer ökande rovdjurstrycket i renskötselområdet. Hotet om ett minskat antal renskötare och renar leder till diskussion om hur den samiska kulturen ska kunna fortleva utan dem.

Även fast det finns mycket vilt i Sverige är många av dem som jagar i rovdjursområden missnöjda. Vissa områden drabbas av minskad avskjutning och jakthundar skadas och dödas. På grund av de ändrade förutsättningarna som rovdjuren innebär försvåras löshundsjakten, jaktens rekreationsvärde upplevs minska och den sociala gemenskap som jakten innebär känns hotad.

Till ovanstående konflikter med olika intressegrupper och näringar finns också en uttalad rädsla för rovdjur. Trots att rovdjur ytterst sällan angriper människor är en betydande del rädda för rovdjur.  

...och glädje för andra

SW i titthålSamtidigt som många är skeptiska till rovdjur så ökar antalet arrangörer av rovdjursturism, och staten förespråkar naturturism som en av Sveriges viktigaste framtida inkomster – inte minst för att skapa jobb på glesbygden. I linje med detta sjösätter Naturvårdsverket sin nya viltstrategi där viltets användingsområden ska breddas.

Attitydundersökningar visar att majoriteten av Sveriges befolkning vill ha rovdjur i landet. I rovdjurstäta områden är dock missnöjet större än i områden med färre rovdjur. Rovdjurens socioekonomiska aspekter får allt mer fokus och  ansatserna till utvärderingar av olika förvaltningsåtgärder ökar. 

En symbol

Rovdjuren påverkar en del människor i deras vardag, men rovdjuren tycks också ha blivit en symbol för olika ställningstaganden, äldre konfliktbilder och oro för samhällets kommande inriktning. Rovdjuren har blivit en symbol för landsbygdens underläge gentemot storstaden – och mellan styrande och styrda. De har också blivit en symbol för vikten av biologiska mångfald och för var gränsen av människans rätt att fritt ta för sig av vår planets utrymme går.