Rovdjurscentret De 5 Stora

Förbundet Svensk Fäbodkultur

Vår rovdjurspolicy säger att samtliga rovdjursstammar ska ha gynnsam bevarandestatus, men att det också ska gälla för fäbodbruket.

Föreningen anser att rovdjur inte ska få försvåra driften av levande fäbodbruk. Det är viktigt att få all möjlig hjälp med förebyggande åtgärder, samt ersättning för alla skador som åsamkas av rovdjuren. En viktig funktion är att underlätta för borttagandet av rovdjursindivider som ställer till problem. Ett gott samarbete med myndigheter, så att brukarna får veta var rovdjuren finns, är också av stor vikt för att kunna värna sina djur.

Upplevelsen av och inställningen till rovdjuren skiljer sig i föreningen utifrån vilka erfarenheter som medlemmarna har.  Många har inte några större eller inga problem alls med rovdjur, men de som har varit med om angrepp som lett till dödade, skadade och skrämda tamdjur upplever det som mycket frustrerande. Frustrationen leder till att de helst vill ha rovdjursfritt kring sin fäbod. Några har även lagt ned verksamheten på grund av att de inte orkar med fler angrepp på sina djur.

Föreningen anser att den största utmaningen just nu är att få förståelse för att fäbodbruket också bör få finnas. Att kunna få bedriva ett levande fäbodbruk där vi känner trygghet för våra betesdjur och kan känna arbetsro är A och O i det hela.

Försvinner betesdjuren från våra naturbetesmarker och utmarker så utarmas också en stor del av annan biologisk mångfald. Att få till ett samarbete som inte enbart värnar om rovdjuren utan också om vårt biologiska kulturarv är en utmaning.

Sveriges fäbodbrukare har en intern rovdjursgrupp för att jobba med dessa frågor. Föreningen har en person med i samtliga viltförvaltningsdelegationer i de län där det finns fäbodar, och har deltagit i Vargkommittén där fäbodbrukets frågor har beaktats. Föreningen frsöker också att få till ett samarbete med övriga berörda organisationer för förståelse för fäbodbrukets situation och behov. 

Överst på önskelistan står att kunna bedriva ett fäbodbruk under största möjliga trygghet för både djur och människor. Att det går att få fram medel för att anlita vallvaktare med hundar som kan följa djuren på skogen när så situationen så kräver.