Fråga
Hej, läser i ett tidigare svar om artikeln som Jens Karlsson på viltskadecenter skrivit och som handlar om acceptensen av rovdjur, att det måste vara människor som bor i landsbygden och som har problem med rovdjuren som måste få bestämma om de ska finnas eller inte.
De flesta som bor i landsbygden HAR INTE PROBLEM med rovdjur. Tvärtom så ser vi dessa som en tillgång och en positiv återgång till den ursprungliga faunan som fanns innan vi människor trängde undan dem.
Vi kan åter lära oss att leva med dem, nu finns dessutom mycket bättre metoder att förebygga attacker på tamdjur.
Tråkigt bara att ca 40% av landet ska ses vargfritt.
Detta beror till stor del på 1900-talets myndighetskontroll av samerna.Myndigheterna bestämde då att renskötsel var det enda alternativet för att få kallas äkta same och man erbjöd en extern storskalig renskötsel som innebar att man först utrotade vildrenen till tamrenens fördel och sedan infördes skottpengar på de stora rovdjuren.
Allt för att få en sån effektiv avkastning på näringen som möjligt.
Detta är förvisso politik men jag tror att det är där man måste starta debatten om varg i norr.
Hur ställer ni er på rovdjurscentret till detta?
Rekommender f.ö alla att läsa böcker skrivna av Lennart Lundmark och som handlar om statens politik i rasismens tidevarv.
Svar
Hej!
Till att börja med vill jag förklara att vi på Rovdjurscentret inte tar ställning i sakfrågor som denna utan vårt jobb är att sprida allsidig information om de stora rovdjuren.
Men för att kommentera några av dina reflektioner så är det, precis som du skriver, många som INTE upplever några problem med rovdjuren och som därmed säkert också vill bevara dessa arter. För att långsiktigt kunna bevara de stora rovdjuren tror vi dock att de som drabbas, eller riskerar att drabbas, negativt av rovdjuren måste få vara med och påverka förvaltningen. Om så inte sker kommer troligtvis acceptansen för rovdjur minska i takt med att rovdjuren ökar och bevarandet av dem blir svårt. För att skapa acceptans för rovdjuren och dess förvaltning tror vi också att det krävs rätt fakta och en ökad kunskap om dessa djurs biologi och det är alltså detta vi på Rovdjurscentret arbetar med.
Som det ser ut idag har vi en hög koncentration av varg i mellersta delarna av landet och det stämmer att det är ett politsikt beslut att vi inte ska ha varg i renskötselområdet. Eller rättare sagt att det inte ska finnas någon fast förekomst av varg i detta område. Detta är en åtgärd för att minska rennäringens förluster av renar på grund av de stora rovdjur. I dagsläget tror man att lo och järv dödar ca 30 000 renar per år.
Det man framför allt diskuterar idag är hur man ska kunna underlätta för vargar från Ryssland och Finland att invandra ner till mellertsa delarna av landet där deras gener skulle komma till god nytta. Den svenska vargstammen lider nämligen av inavel och om nya gener inte kommer in kan detta bli ett hot för den svenska vargstammen. Man tror att det skulle räcka med en invandrande varg vartannat år för att hålla nere inaveln. Ur biologisk aspekt behöver alltså vargstammen inte större levnadsområden. Ur ett socialt perspektiv kan man naturligtvis diskutera fram och tillbaka hur länge som helst om vart rovjduren ska vara och vilka som ska stå för skadorna och kostanderna.
Kanske handlar det i slutänden om att vi människor får välja vart vi vill bo och vilka sysselsättningar man kan syssla med där?