Fråga
Hur gjorde fäbodbruket mellan medeltiden och 1800-talet för att undvika rovdjur? Varför kan man inte göra lika dant nu?
Frågan ställd av Alexander Lindmark. Kategori: Allmänt om rovdjurSvar
Hej Alexander,
Kelvin Ekeland från Gävleborgs Fäbodbrukarförening har hjälpt mig med att besvara din fråga.
Ett antal olika faktorer bidrog till att fritt bete i skogar och andra utmarker förr var möjligt i hela landet. Här är exempel på viktiga faktorer, som gjorde att rovdjuren var mycket vaksamma och skygga för människor (och även för deras husdjur):
• Inställningen till rovdjur var annorlunda än nu. Det framgår bland annat av de gamla landskapslagar. I Hälsingelagen står att ”björn, varg och järv inte skall ha frid någonstädes. Den som fäller dem skall också hava dem”. Det senare innebar att det bildades en kår av pälsjägare, som försörjde sig på rovdjursjakt och försäljning av deras skinn.
• Både statens jägare och allmogen skulle, under den tid på året då rovdjuren hade ungar, försöka hitta lyor och iden och döda ungarna. Häradet eller staden skulle betala ersättning till dem som fångat eller fällt skadedjur efter en bestämd taxa: stor björn 4 daler, björnunge 1 daler, varg 2 daler, vargunge 1 daler, räv 15 öre, rävunge 8 öre.
• I Sveriges rikes lag, 1734, stadgades att var man saklöst må skjuta eller fånga samt behålla skadedjur som björn, varg, lo, räv, järv, mård, utter, bäver och säl samt örn, hök, uv, glada och andra rovfåglar. Dessutom skall varje hemman ha vargnät att använda vid skallbud. I vargskallen måste alla hushåll med kreatur delta utom prästen, klockaren och inhyst kvinna. De som inte kom fick böta. Dessutom skulle man anlägga fångstgropar eller fångstgårdar för varg. Dessa skulle underhållas och vara försedda med åtel, helst levande djur.
• Vid fäbodbete och annat fritt skogsbete vallades betesdjuren av herdar och annat vallfolk, som ofta hade hundar till sin hjälp.
Under 1900-talet gjorde utvecklingen av jaktvapnen att de stora rovdjuren nästan utrotades. Därmed blev också vallningen onödig som insats mot rovdjur.
Gävleborgs fäbodförening anser följande:
Rovdjurspolitiken medger idag inte samma åtgärder som under den tid du frågat om. Det komplicerar att fäbodbruket och skogsbetet bidrar till att bevara ett levande kulturarv med omistliga värden, som staten också förbundit sig att slå vakt om. Gävleborgs fäbodförening anser att fäbodbruket behöver resurser (ekonomiska medel m.m.) för att kunna vidta de åtgärder, som behövs för att ersätta och förebygga de skador och störningar orsakade av rovdjur, som gör att fäbodbrukare inte kan få samma ekonomiska utbyte av sin verksamhet som innan rovdjurspolitiken senast ändrades. Det måste vi ha råd med.