Fråga
Hej!
Jag undrar varför Sveriges vargstam tillåts öka så kraftigt under så pass kort tid? Efter vad jag förstått så härstammar dagens vargpopulation i Sverige/Norge från några enstaka (2?) individer. Med
detta snäva avelsmaterial så borde väl den genetiska variationen öka något om inte samma alfadjur får valpar flera år på raken. Varför införs inte lite jakt på varg så att antalet individer inte ökar så
snabbt. Detta skulle öka chansen att det blir olika alfapar som förökar sig och samtidigt skulle berörd ortsbefolkning och jägare hinna vänja sig vid varg i den svenska naturen. Jägarna skulle också
få tid på sig att organisera och lära in ett jaktmönster som passar svenska förhållanden. Dess utom får man i god tid klart för sig hur stort intresse det finns för vargjakt. (Jag tror det allmänna jaktintresset är svalt, förutom några fanatisk varghatare som inte skyr någon form av jaktmetod). Vad tror du? Jag är rädd för att vargen tillåts öka för kraftigt och snabbt. Detta kommer att reta ortsbefolkningen som lever intill vargen och jägarna kommer att mista jaktmöjligheter alldeles för hastigt. Det kanske vore lättare för jägarna att
acceptera en successiv avmattning av antalet tilldelade djur i stället för att som nu, från en stor tilldelning till nästan ingen alls.
Varför tillåts inte artificiell insemination av någon enstaka alfahona för att öka den genetiska basen i Svensk/Norsk vargstam? Jag förstår att det säkert finns regler som sätter stop för detta då det
är olagligt att införa vargar från ex. Finland, men bör inte något göras med tanke på det snäva avelsmaterialet i Sverige? Ska vi vänta år ut och år in på att utländska vargar skall hitta vägen hit? Vår vargstam har förmodligen flerfaldigats innan dess.
Hoppas på svar! Annelie Nilsson
Svar
Allt är ju relativt. Kan vi verkligen säga att den skandinaviska vargstammen har "ökat så kraftigt under så pass kort tid"?
Sedan 1983 (19 år) har populationen vuxit från 2 till 92-107 individer i Skandinavien( prel. statusrapport från Skandulv 2001/2002). Av dessa lever 60-69 djur i Sverige, 21-22 st tvärs över riksgränsen och 11-16 st i Norge.
Populationens tillväxttakt har minskat varje år sedan mitten av 1990-talet och ökningen från säsongen 2000/2001 till säsongen 2001/2002 var 15%. En del människor tycker kanske att det är en snabb tillväxt.
Du har helt rätt i att den svenska vargstammen är uppbyggd från ett mycket litet antal individer. Genom genetiska analyser från 29 sövda vargar och 41 döda vargar har man fått fram mycket intressanta data. I korthet kan man säga att vår skandinaviska vargpopulation härstammar från 3 individer (först 2 och sedan, 1991, ytterligare en). Man kan se att fram till 1991 sjönk den genetiska variationen. Men därefter ökade den när en ny hanne vandrade in från Finland. Nu sätter forskarna stort hopp till "John", den omskrivna och hårt debatterade vargen som uppehåller sig i närheten av Stora sjöfallets nationalpark. Man hoppas att han ska vandra söderut och träffa en vargtik att para sig med. Då skulle han tillföra nya gener i vargpopulationen.
Om en population är uppbyggd från ett mycket litet antal individer så kan inte den genetiska variationen öka bara för att olika individer parar sig. Alla vargarna i vår skandinaviska population är nära släkt med varandra och den variation som finns i stammen kan inte öka så länge inga nya gener tillförs utifrån.
Att inseminera vargar är nog inte aktuellt.
Vargars liv och leverne kan skapa konflikter med människor. Utvandringsmönster och nya parbildningar kan medföra att man i ett område ett år inte har några vargar men att det ett par år senare finns 10st. Detta kan givetvis vara en svår omställning för lokalbefolkningen. Jägarna, vars jaktmarker berörs av en vargetablering, kan få en drastisk minskning av tilldelningen av älgar, men beror det enbart på vargen? Skogsbolagen bär också ett stort ansvar i detta. De vill minimera betesskadorna på skogen genom en låg älgtäthet. Detta kan innebära att "räntan" av älgstammen blir så liten att den inte räcker för både rovdjur och människor.
Riksdagen har beslutat att vi inte ska börja jaga varg innan etappmålet 20 föryngringar (ca 200 vargar) i Sverige är nått. Förra året hade vi med säkerhet 6 föryngringar i vårt land + 2 st på tvärs av riksgränsen. Forskarna förväntar sig att ungefär samma antal kullar har fötts i år, så det är alltså en bit kvar till etappmålet.
I riksdagsbeslutet om den svenska rovdjurspolitiken står också att " Rovdjuren bör som huvudregel få sprida sig inom respektive arts naturliga utbredningsområde." Man gör dock vissa undantag för renskötselområdet.