Fråga
Kan man med DNA annalys säga om en hund är en varghybrid och hur mycket varg hybriden har i sig? Hur går testet till? Och var kan man vända sig och vad betyder mitokondriellt. Tacksam för svar. MVH Kersti
Frågan ställd av Kersti Kilman. Kategori: VargSvar
Frågan besvarades av Mikael Åkesson, molekylär-ekolog, SKANDULV
Fastställandet av hybridisering mellan varg och hund samt i vilken generation detta kan ha skett är möjlig att göra med DNA-analys. Den genetiska likheten mellan varg och hund är mycket stor och det finns flera dokumenterade fall av hybridisering. I en del fall hybridiseringen även lett till s.k. introgression i varglinjen, d.v.s. hybriderna och deras avkommor har lyckats reproducera sig med vargar och därmed har en del hundgener levt kvar hos vargarna. Det viktiga för att kunna upptäcka hybrider är att en del av den genetiska variationen hos de båda (potentiellt) hybridiserande arterna inte överlappar helt. Ju mer de två arterna överlappar genetiskt desto svårare är det att identifiera hybrider. Trots den stora likheten mellan varg och hund finns det dock ställen på arvsmassan som hyfsat lätt avslöjar om en individ är en hund eller varg och därmed även om individen kan vara en hybrid. Som Roger är inne på så kan man använda y-kromosomen (som nedärvs från far till son) samt mitokondriellt DNA (som nedärvs från mor till unge (oavsett kön)) för att fasställa vilken art endera föräldern tillhör. (Mitokondriellt DNA utgör en ytterst liten del (ca. 1/100000) av den totala arvsmassan och är till skillnad från resten av arvmassan inte belägen i cellens kärna utan i cellens mitokondrier, vilka är en viktig del i kroppens ämnesomsättning) . Gener på y-kromosomen samt mitokondriellt DNA avslöjar dock inte ”när” en potentiell hybridisering har skett. Exempel: En individ som bär på hundtypiskt mitokondriellt DNA kan ha en mamma som är hund, alternativt är det mormor som är en hund, mormors mor etc . För att ta reda på när en hybridisering har skett måste man istället titta på den stora majoriteten av arvsmassan, vilken nedärvs från både far och mor. Proportionen ”hundtypiskt DNA” och ”vargtypiskt DNA” en individ bär på avslöjar hur många generationer sedan en hybridisering skedde. Om proportionen är 50/50 så är det sannolikt att individen är första generationens hybrid. Om proportionen är 75/25 är det mer sannolikt att det är någon av föräldrarna som förstagenerationshybrid.
Nu har jag förklarat principen bakom fastsällandet av hybridisering och uppskattningen av när hybridiseringen har skett. Frågan som Roger (länk till Rogers fråga: http://www.de5stora.se/omRovdjuren/fragor/fragorSvar/detalj.asp?FrageId=88) och Kersti ställer är dock mer vinklade mot hur tillförlitliga (eller säkra) dessa analyser är. För att svara på detta behöver man i princip fokusera på varje enskilt ärende. För varje analys ska man alltid ange säkerhetsgrad, dvs hur stor sannolikheten är att slutsatsen (om hybridisering) man dragit är fel. Detta ska så klart vara så liten som möjligt ifall man vill vara säker på slutsatsen om att en individ är en hybrid. Det finns flera saker som påverkar säkerheten i utlåtanden av hybridisering:
1) Den genetiska skillnaden mellan de två arterna (notera att denna skillnad kan variera mellan olika geografiska populationer av varg samt vilken rasfauna av hundar som finns). Ju större skillnad desto säkrare utlåtanden kan göras.
2) Ju längre bak i generationerna det skedde en hybridisering, desto svårare är att både detektera och uppskatta när hybridisering skett.
3) Hur stor del av arvsmassan analyseras. Detta är delen som vi själva kan styra och sätter egentligen gränsen för hur säker man vill att analysresultaten ska vara. Ju fler ställen där det finns skillnader mellan varg och hund i arvmassan man tittar på desto säkrare och mer detaljerade utlåtande kan göras.
För att återigen ta upp frågan om hur säkra analyserna är så beror det i fallet varg och hund främst på ambitionen bakom analysen, dvs hur långt bak i tiden ”vill” man kunna detektera hybridisering. Ju längre bak i tiden desto mer rigorösa analyser krävs. Detta begränsas i sin tur av tid och resurser.
I vårt fall använder vi rutinmässigt en metod som lämpar sig att med säkerhet detektera och uppskatta hybridisering 2-3 generationer bak. Detta tar ca 1,5 dagars effektivt arbete att ta reda på.
Vänliga hälsningar
Micke