Rovdjurscentret De 5 Stora

Hotstatus, inavel & vargjakt

Varg bakom snöig gren (1)De skandinaviska vargarna klassas som hotade och för att minska hotet har den svenska regeringen och myndigheterna haft som förslag att bland annat flytta in nya vargar i landet och att sätta ut djurparksvalpar i befintliga lyor. Samtidigt har licensjakt på varg återinförts efter ett uppehåll på  flera decenier.

Logiken i vargförvaltningen kan i första anblicken vara svår att förstå, men på den här sidan försöker vi beskriva hur det hela hänger ihop! 

Sverige har lovat

Det hela grundar sig i att Sverige har beslutat att vi ska ha rovdjur i livskraftiga stammar, nu och i framtiden. Vi har också internationellt förbundit oss att bevara en stor mängd olika arter och deras livsmiljöer - däribland vargen.

Att vi lovat detta beror på att minskningen av biologisk mångfald aldrig i mänsklighetens historia har varit högre  och det är ett av de största hoten mot jorden och alla dess livsformer. 

De stora landlevande rovdjuren minskar runtom i världen. Ofta sker detta på grund av att deras livsområden minskar men också på grund av jakt och konflikter med människan. När det gäller rovdjur i Sverige så var de nästan helt utrotade för 100 år sedan men har efter den fridlysning som skedde på 1900-talet haft en ökande trend. Dagens rovdjursförvaltning syftar till att vidmakthålla livskraftiga stammar av björn, varg, järv och lo i Sverige. 

Inavel är det största hotet

Även fast vargstammen har haft en uppåtgående trend sedan 1980-talet så klassas den svenska vargstammen som hotad. 

Inaveln är det som bedöms vara det största hotet mot vargstammens långsiktiga överlevnad. Att vargarna är relativt få är också ett hot i sig, men att bara öka antalet vargar utan att se till att inaveln minskar påverkar inte hotstatusen speciellt mycket. Åtminstone inte om antalet vargar inte tillåts bli mycket högt - och det kommer av socioekonomiska skäl troligen inte ske i Sverige.  

Varför är vargarna inavlade?

VargvalpFrån början fanns flera tusen vargar i Sverige men efter hård jakt under 1800-talets slut och 1900-talets början så utrotade vi dem från vårt land. 

När vargen fridlystes år 1966 fanns inga, eller möjligen någon enstaka individ, kvar i ödemarken.

På slutet av 1970-talet och början av 80-talet vandrade finsk-ryska vargar in i landet och antalet vargar började så småningom att öka igen. Nu har vi cirka 300 vargar i landet, vilket är en ökning, men alla härstammar från en handfull individer och det innebär att de är mycket nära släkt med varandra - det vill säga att inaveln är väldigt hög.

Den genomsnittliga inavelsgraden i vargstammen är 0,25. Som jämförande exempel är inavelskoefficienten 0,25 bland avkommor till syskonpar, medan den är 0,13 för avkommor till kusiner. Tack vare några invandrande vargar 2005-2006 minskade inavelsgraden något, men har sedan ökat igen i avsaknad av fler nya genvarianter. 

Är inavel så farligt?

En vanlig fråga är om inavel verkligen är farligt eftersom vargarna verkar tillsynes friska och livsdugliga.

Svaret är att för en enskild individ behöver inavel inte vara speciellt märkbar eller farlig, men ju högre graden av inavel är desto större risk är det att en grupp av djur dör ut. Gruppen blir känsligare för förändringar i miljön och sjukdomar eftersom alla individer har likadana egenskaper.

Inavel kan också påverka den enskilda indivden. Det kan ge missbildningar, till exempel skelettförändringar och sämre fortplantningsförmåga. Sådana förändringar har man sett på den svenska vargstammen.

Hur kan inaveln och hotstatusen minskas?

Vargansikte i snöyraDet enda sättet att minska inaveln i den svenska vargstammen är att det kommer in vargar med nya gener i landet som parar sig med de befintliga vargarna. 

Vargar från Finland och Ryssland vandrar regelbundet in i landet, men få av dem lyckas sprida sina gener vidare. Anledningen till att få invandrande vargar får valpar är att majoriteten av den svenska vargstammen idag finns i mellersta delen av landet och att de invandrande vargarna har därmed en lång sträcka att förflytta sig innan de har möjlighet att para sig och på så vis föra sina gener vidare. 

Det område de invandrande vargarna ska förflytta sig igenom är renskötselområdet och det försvårar situationen ytterligare. Om vargarna stannar upp och angriper renar beviljas i regel skyddsjakt och därmed når vargen aldrig resterande population av vargar. 

Ett åtgärdsprogram togs fram 2009

För att minska vargstammens hotstatus beslutade regeringen år 2009 om ett åtgärdspaket som skulle minska inaveln. Detta skulle i sin tur leda till att vargstammens storlek och koncentration kunde minskas, vilket skulle vara fördelaktigt för att minska konflikter med tamdjursägare och jägare.

Det här åtgärdspaketet innehöll såväl planer på inflyttning av nya vargar till landet som licensjakt på varg. 

Hjälpa vargarna på traven

Eftersom den naturliga invandringen gick så långsamt beslutade Riksdagen år 2009 om att aktivt försöka minska inaveln. Man beslutade att upp till 20 vargar med nya gener skulle föras in i den nuvarande stammen fram till år 2014.

För att öka acceptansen för att föra in upp till 20 vargar beslutade regeringen att under samma tid som detta pågick skulle vargstammen inte överskrida 210 individer.

De metoder som bland annat gavs som förslag för att få in nya gener var: 

  • Utsättning av vuxna djur från Finland/Ryssland
  • Utsättning av valpar med föräldrar från öster som förts in i djurpark
  • Utsättning av valpar från svenska djurparksvargar
  • Flytta invandrade vargar som uppehåller sig i renskötselområdet till mellersta Sverige
  • Underlätta för naturligt invandrade vargar att ta sig ner till det nuvarande utbredningsområdet. 

Stirrande varg

Licensjakt återinfördes och ställdes in - för att sedan återinföras igen

För att kunna hålla stammen på en maxnivå krävdes jakt och därmed tilläts licensjakt på varg år 2010. Detta var första gången varg jagades på licens sedan den fridlysts år 1966.

Efter mycket hård kritik från EU - som hade synpunkter på jaktens syfte och utförande, och som menade att jakten äventyrade vargstammens långsiktiga överlevnadsmöjlighet - beslutade regeringen i augusti 2011 att ställa in kommande licensjakt. I och med det tog man också bort maxtaket på 210 vargar. 

Riksdagen har senare beslutat om förändringar i rovdjurspolitiken som åter öppnat för svensk licensjakt på varg - dock bara om stammen överstiger den nationella miniminivån. Nationell miniminivå för varg är 300 vargar. 

Miniminivån är den enda siffra som finns idag på hur många vargar vi ska ha i Sverige. Den nivån är satt utifrån stammens långsiktiga överlevnadsperspektiv och betyder att stammen aldrig får vara under den nivån för att vargen ska kunna anses ha gynnsam bevarandestatus. Denna siffra gäller under förutsättning att det kommer in nytt DNA (invandrande varg som får överlevande valpar) till vargstammen minst var femte år. 

Vad hände med planerna på flytt av varg?

De flesta metoder som föreslogs för att minska inaveln har inte använts. Det enda man gjort är att man vid en handfull tillfällen har flyttat invandrande vargar från renskötselområdet till mellersta landet. Två av vargarna flyttades som ett par och de etablerade sig i mellersta landet (reviret Tiveden), medan de två andra vandrade tillbaka till renskötselområdet.

Vargansikte i närbildAtt flytta vilda djur är alltså inte en lätt uppgift, och eftersom det kommit in några vargar på egen hand till landet har myndigheterna under en period bedömt att de inte behöver flytta vargar aktivt.

Miniminivån på 300 vargar gäller dock endast om en ny invandrade varg etablerar sig i landet minst vart 5:e år och med anledning av det har myndigheterna under hösten 2019 åter börjat aktualisera att flytta varg från renskötselområdet. 

På uppdrag av Naturvårdsverket genomförde några djurparker ett försök att flytta valpar mellan föräldrar i djurparker. Detta genomfördes för att undersöka om det var praktiskt möjligt att sätta ut valpar till befintliga kullar och lyor. Försöket visade att det var praktiskt möjligt att "adoptera bort" valpar i låg ålder. Någon valputsättning i det vilda har dock inte gjorts på grund av flera försvårande praktiska omständigheter, bland annat på grund av att det är svårt att lokalisera honor i det vilda.

Vad händer nu då?

Även fast möjlighet till licensjakten har återinförts har inte jakt skett varje år. Det beror på att stammen vissa år legat nära den nationella miniminivån och därmed har utrymme för jakt inte funnits. 
Hur det blir med vargflytt i framtiden återstår att se... 

Läs mer om "Genetisk förstärkning av vargstammen" på Naturvårdsverkets hemsida.