Intervju med Marita Gidö

Varför gick du med i Rovdjursföreningen - Jag har alltid varit facinerad av djur och deras beteenden och stördes av den infekterade vargdebatten på 1980-talet. När jag såg en lapp på Stockholms Universitet om Varggruppens årsmöte kände jag mig kallad och gick dit. Sedan dess har jag engagerat mig i rovdjuren och försökt sprida kunskap om dem. - Det är egentligen lite underligt att det ska behöva finnas en rovdjursförening, det borde ju vara självklart att rovdjur såväl som alla andra arter ska ha sitt berättigade livsutrymme. Men det är inte bara alla arters rätt att existera som ligger bakom mitt medlemskap i föreningen, det är ju naturligtvis även för att det kul att träffa folk med samma intressen som en själv. Har du sett några stora, vilda rovdjur? - Inte i Sverige, men i Yellowstone National Park såg jag en svartbjörnshona med ungar vilket var en otrolig upplevelse. Dessutom avsätter jag en hel del tid åt att spåra varg i Leksandstrakten, tillsammans med Mats Rapp, utbildad vargspårare och medlem i föreningen. Vid flera tillfällen har jag varit rätt nära vargar men tyvärr aldrig lyckats få se dem. Hur ser framtiden för rovdjuren ut? - Rätt hoppfull, men jag gillar inte att se rovdjur bara som problem. Rovdjur är ju kul, och personligen hoppas jag på en seriös rovdjursturism i framtiden, som skapar sysselsättning i glesbygden. - Av förståeliga skäl sprider sig inte rovdjuren ut över hela Sveriges yta, så att alla svenskar tvingas engagera sig, vilket är synd. Idag drabbas lokalbefolkningen i vissa områden kanske hårt, medan andra inte behöver bry sig, trots att rovdjuren är av nationellt intresse. - Dessutom oroar jag mig lite för medias hantering av rovdjursfrågorna. Vi lever just nu i en prövotid, eftersom det nog bara är en tidsfråga innan någon människa blir björndödad i Sverige. När det sker är jag rädd att media blir förvånade, det verkar nämligen som om de flesta inte har klart för sig att det faktiskt kan hända i Sverige. Hur ser du på vargjakt? - Rovdjursföreningen är absolut ingen anti-jaktorganisation, och anser också att vissa enstaka vargar ska kunna tas bort, om det kan göras utan att riskera stammens överlevnad. Men att införa jakt på varg vid endast tio reproducerande par anser jag är alldeles för tidigt. Det bör nog finnas minst 20 reproducerande par innan jakt tillåts. Jag vill passa på att påpeka att det ibland känns som om det ropas efter jakt på rovdjur av ren slentrian, så fort det uppstår något problem. Att vargen inte funnits här på ett tag får man inte ta som något slags norm, den tillhör ju faktiskt vår svenska fauna. - Samtidigt tror jag att det ligger en del i Jägareförbundets intsällning att jägarna blir mer positiva till rovdjuren om de känner att de har möjlighet att påverka situationen i sin hembygd. - Min förhoppning är att vargjakten så småningom kommer att byggas upp på samma sätt som björnjakten, för den har verkligen hanterats bra! Vad anser du om de tre halshuggna tjuvjagade björnar som nyligen hittades? - Det var en fasansfull händelse, och detta skedde trots att björnjakt är tillåten. Det är vid sådana här tillfällen man tvivlar på att den illegala jakten försvinner om man legaliserar jakten, vilket ju många jägare hävdar. - Själv är jag ytterst tveksam till att det ska vara tillåtet att jaga rovdjur överhuvudtaget, om de sedan dessutom ska tjuvjagas. Det känns som om föreningen efter sådana här incidenter blir alltmer restriktiv till rovdjursjakt. En idé är kanske att se till att antalet rovdjur som tjuvjagas dras av på de kommande licenskvoterna. - Tyvärr är det oerhört svårt att få bukt med tjuvjakten, vilket i sin tur innebär att oskyldiga jägare drabbas av att enskilda personer tar lagen i egna händer. Lodjurens framtid då? - Jag vill gärna ha fler lodjur men om jägarna i norra Sverige även fortsättningsvis får svårt att fylla sina tilldelade jaktkvoter tror jag att det blir svårt att styra lodjursstammens utveckling. Blir där allt för många individer av en rovdjursart och detta skapar negativ kritik, kan det även drabba inställningen de andra tre stora rovdjuren. - Klarar jägarna inte av att jaga lodjur anser jag nog att staten får gå in och ta sitt ansvar. - Personligen tror jag faktiskt att det skulle gå att sälja lo-licenser rätt dyrt och sedan använda pengarna till skadeförebyggande åtgärder och rovdjursforskning. Detta känns kanske som en otrevlig tanke för en del, men ser man nyttan med pengarna kanske man tänker om. Vad anser du om samernas rovdjurspolitik? - Jag har förståelse för samernas önskemål om att få bedriva sin renskötsel i lugn och ro, men jag tycker det är lite märkligt att det inte verkar finnas något utrymme alls för varg i renbetesområdet. Vår erfarenhet är att samerna har varit mycket ovilliga att kompromissa. För att det ska kunna ske någon invandring av varg österifrån måste vargar kunna passera genom renbetesområdet utan att bli förföljda. Det blir heller ingen bra debatt om man kategoriskt säger nej hela tiden och vägrar träffa människor med andra åsikter. Därför tycker jag att det var mycket positivt att samerna var ordentligt representerade både bland föredragshållare och publik på årets rovdjurssymposium i Gillhov. Det tyder på att vi nu går mot ett bättre diskussionsklimat. Är den amerikanska modellen med fadderskap och adoption av enstaka vargar något för Sverige? - Personligen tycker jag att inte riktigt om den idén, eftersom jag tror att konflikten ökar då, när ett enskilt djur som man har en personlig relation till råkar illa ut. Då är det bättre med ren sponsoring av forskningsprojekt så att vi får fram ytterligare kunskap om vargarna. Kan du kort beskriva vad Rovdjursföreningen och dess drygt 1 700 medlemmar gör? - Rovdjursföreningens viktigaste uppgift är att sprida kunskap om rovdjuren, baserad på vetenskaplig fakta. Det gör vi i tidningar, på vildmarksmässor, hundutställningar med mera. Syftet är att försöka motarbeta den konstiga ryktesspridningen som finns kring rovdjuren, genom att istället presentera korrekt information. Jag hoppas mycket på den pågående rovdjursutredningen, som Rovdjursföreningen uppvaktade nu i våras. Det är ju hög tid att regeringen tar sitt ansvar i rovdjursfrågorna och ser till att Naturvårdsverket får handlingsutrymme. - Vi som jobbar inom Rovdjursföreningen måste dessutom bli bättre på att hålla riksdagsmännen underrättade. Tyvärr verkar det som om många politiker är dåligt insatta i rovdjursfrågorna. - De kunskapstörstande ungdomarna, som ännu inte har så många fördomar om rovdjuren, måste också få riktig information. Det vore himla kul att resa runt i skolorna och informera, men föreningen mäktar inte med detta varken ekonomiskt eller tidsmässigt.