Rovdjursföreningen motsätter sig skyddsjakt på varg

-"Svenska Jägareförbundets har ansökt om tillstånd att skjuta vargar som dödat jakthundar. Svenska Rovdjursföreningen motsätter sig bestämt att tillstånd ges till sådan jakt. Om jägarna är oroliga för sina hundar bör de avstå från att jaga med hund i etablerade vargrevir eller åtminstone iaktta stor försiktighet". Synpunkterna på Jägareförbundets senaste utspel har Svenska Rovdjursföreningen framfört i särskild skrivelse till Naturvårdsverket. -"Vi har kanske 70 vargar i hela Skandinavien. Fem par här har vad vi tror oss veta fött valpar i år. Sedan alfaparen i både Leksandsreviret och Hagforsreviret har försvunnit, eller spräckts på annat sätt, är det en uppenbar risk att vargstammen inte ökar i Sverige i år". - "Jägarna påtalar ofta problemet med vargar som dödar jakthundar, men problemet med varg i jaktområdet måste också ställas i relation till andra risker som jägarna utsätter sina hundar för - såsom biltrafik, svaga isar, sparkande älgar, retade björnar eller förlupna kulor från jägarna själva! Problemet är kanske framförallt att man har vant sig vid att utforma och genomföra jakten utan att behöva fundera över risken (varg). När vargen nu har återvänt och åter börjat etablera sig i sina gamla jaktmarker, och ta sin berättigade del av viltet, ser man vargen som ett nytt hinder i möjligheterna att jaga med hund på det sätt som man är van vid". -"Självklart kommer vargar även i framtiden att döda hundar som kommer in i deras revir. Vargarna ser hundarna som inkräktande artfränder som måste bekämpas, fördrivas eller dödas. Men innebär det verkligen att vi har rätt att döda dessa vargar? Självklart inte - och definitivt inte så länge vi talar om en djurart som i hela Skandinavien är representerad med totalt ett 70-tal individer fördelade på långt mindre än 10 familjegrupper och etablerade par. Vi har svårt att tänka oss att Jägareförbundet skulle kunna tänka sig att föreslå jakt på vilken annan djurart som helst vid en total numerär på 70 individer. Men med vargen är det tydligen annorlunda.... Om Jägareförbundet får gehör för sin begäran om skyddsjakt på vargar som råkat döda jakthundar, riskeras både Jägareförbundets och, vad värre är, Sveriges anseende i faunavårdssammanhang. Tänk att kräva jakt på en art med endast 70 individer i hela Skandinavien, bara för att man inte längre kan jaga såsom man är van vid. Samtidigt som man i Minnesota (halva Sverige) har 2 500 vargar utan större problem, Spanien 2000, Italien 500, Rumänien 2 000 etc". -"Jägarna måste självfallet lära sig att utveckla jaktmetoder och jaga på naturens villkor. Och till "naturens villkor" hör vargen! Så länge vargen är hotad eller sällsynt, eller så länge det inte finns effektiva metoder att skydda hundarna, måste jägarna vara mer försiktiga eller helt enkelt avstå från att jaga med hund i områden där det finns varg! Alternativet - att skjuta bort vargar som lever i områden där man jagar med hund - kan bli katastrofalt för vår lilla vargstam. Inte minst om man tar med i beräkningen att det troligen är alfadjuren som är mest benägna att anfalla hundar och därmed riskerar att skjutas." -"Det finns oss veterligen inga vetenskapliga belägg för att jakt leder till att vargar blir mindre benägna att angripa hundar. Tvärtom är en vanlig dödsorsak bland vargar att bli dödad av andra vargar (även i länder med jakt). Och revirförsvarande vargar gör säkert ingen skillnad på om den inkräktande "vargen" är tam (d v s en hund) eller vild. I länder där vargen jagas (t.ex. Ryssland) förefaller det minst lika vanligt med vargar som rör sig nära inpå hus och byar. Svenska Rovdjursföreningen anser det självklart att omsorgen om vargarna och deras möjligheter att överleva i det här landet måste väga tyngre än Jägareförbundets krav att kunna fritidsjaga med hund utan de risker som närvarande vargar innebär. Vargarna är en del av vår natur som jägarna och vi andra måste lära oss att leva med - på gott och ont". -"I sin ansökan om skyddsjakt talar Jägareförbundet också om "oro och irritation bland lokalbefolkningen". Återigen, som så ofta tidigare, gör Jägareförbundet sig till tolk för lokalbefolkningen, glesbygdsborna eller ortsbefolkningen. I svepande ordalag för man alla glesbygdsbors talan. Jägareförbundet borde tala enbart för sina medlemmar och låta övriga glesbygdsbor och andra föra sin egen talan. Det finns många glesbygdsbor som har andra åsikter om vargen. Vi, glesbygdsbor och andra som tycker annorlunda om vargen, kan föra vår egen talan och betackar oss för att inlemmas i Jägareförbundets åsiktsfålla". -"Vad människor egentligen tycker kan lätt utläsas ur opinionsundersökningen "Svenskarna och Vargen", som publicerades för ett år sedan. Den visade att 41% av svenskarna vill ha fler än 500 vargar. Många vill ha betydligt fler. Mest positiva är ungdomar, varför procentsatsen kan antas komma att öka väsentligt med åren. En majoritet, 56%, av svenskarna kan acceptera att ha varg i närheten av platsen där man bor. Personer i vargområden (Värmland, Dalarna, Härjedalen) är genomgående mer positiva till varg än de som bor i övriga landet. Här sade sig 60% kunna acceptera att ha varg i närheten av där man bor. Allra mest positiva var tamdjursägare i vargområden! Här sade sig 91% kunna acceptera varg i närheten av där man bor! Jägare med jakthundar var naturligtvis mindre positiva. Dock svarade 50% av medlemmar i jägarorganisation och boende i vargområde "ja" på frågan om de skulle kunna acceptera att ha varg i närheten av platsen där man bor Som synes är motståndet i vargområdena inte alls så kompakt som alltid framhålls från förespråkare för skyddsjakt. Detta stämmer också väl med de erfarenheter Svenska Rovdjursföreningen har från otaliga kontakter med människor från olika delar av landet - glesbygdsbor och ortsbefolkning". -"Undersökningen visade också på ett "samband mellan brist på kunskap, rädsla och inställning till varg. De som tyckte att de hade relativt dåliga kunskaper om varg kände i större utsträckning oro för vargens farlighet och var mer negativa till varg än de som ansåg sig ha relativt bra kunskaper". Ett samband som visar att information och upplysning i dagsläget är viktigare än skyddsjakt - om inte för jägaren med jakthunden så åtminstone för den icke jagande delen av glesbygdsborna. Och framförallt för vargen"