Hårdare tag mot jaktbrottslingar

Det kan bli mycket hårdare tag mot folk som tjuvjagar rovdjur i framtiden. Åklagare har föreslagit att Naturvårdsverket utreder förutsättningarna för att införa en bestämt minimistraff för grovt jaktbrott. Naturvårdsverket kommer att ta ställning i frågan under hösten. För närvarande finns inget fastställt minimistraff för grovt jaktbrott. Det innebär att en gärningsman kan dömas till lägsta fängelsestraffet som är 14 dagar. Natur-och djurvänner har kritiserat polis, åklagare och domare för att de inte tagit den här formen faunakriminaliteten på allvar. Något som chefsåklagare Sven Ceder, Sunne, inte håller med om. Han betonar här är det brott som ofta sker i det tysta: I de här fallen gäller det att ertappa någon som är skyldig. Det är där svårigheten ligger. Men skulle en björn eller varg skjutas skulle jag nog gå in och anhålla och begära personen häktad. När en skärpning begärs i brottsbalken leder det ofta till ett ett minimistraff på minst sex månader. Sedan tidigare är maximistraffet för grovt jaktbrott betämt till två års fängelse, vilket aldrig har utdömts. Ingen är direkt emot att det blir strängare straff inom det här området. Inte minst på grund av att tjuvjakten på svenska rovdjur verkar bli alltmer skoningslös. Svenska Jägareförbundet har till och med avsatt 100 000 kronor som belöning till dem som kan lämna avgörande uppgifter om den dödade folkkära björnen Blinde i Dalarna och den upprörande avrättningen av björnfamiljen i Vittangi. Bertil Forsberg ordförande i Värmlands läns jaktvårdsförbund: Det här har inget med jakt att göra. Det är oerhört viktigt att hålla isär detta. Jag vill i stället använda ordet faunakriminalitet. Det är klart att det måste finnas klara regler för sådana brott. Men Forsberg menar också att vi måste börja fråga oss varför de stora rovdjuren dödas i lönndom. Själv drar han slutsatsen att det idag finns en stor klyfta mellan folk på glesbygden och myndigheterna. Han hävdar att det är skyddslistor och habitat från EU som numera styr rovdjursförvaltningen. Då kan det bli att människor tycker att den lagliga vägen inte fungerar. De har tappat tilltron på något sätt. Mats Ericsson, styrelseledamot i föreningen Våra Rovdjur tycker å sin sida att jägarna ibland tar åt sig för mycket. Att de många gånger försöker vara språkrör för hela glesbygdsbefolkningen. Det är faktiskt jägarna de talar för och inga andra. Jag tror att det finns en tyst majoritet bland glesbygdsborna som har en helt annan inställning till varg och de andra stora rovdjuren än vad jägarna har. Ericsson är övertygad om att på kort sikt är skärpta straff rätt medicin mot tjyvjakt. Liksom hårdare bevakning av lyor och liknande. Han anser dessutom att rovdjuren fortfarande i hög grad är föremål för intolerans och gammeldags rovdjurshat. Viktigast av allt är att få en attitydförändring mot rovdjuren. Här gäller det att långsiktigt arbeta mot skolor och ungdomar. Det är en generationsfråga.